Det är svårt att få in träning i sin vardag, men jag skulle vilja säga att om man vill så kan man. Jag hade en period, när Mio var väldigt dålig under flera år och mestadels låg i soffan, som jag var frustrerad över att jag inte kunde träna. Jag ville liksom komma igång men tyckte att det var så svårt. Hemma liksom. Hur peppigt är det? Men det berodde mest på (ser jag nu i efterhand) okunskap. Jag visste inte hur jag skulle träna hemma för att lyckas nå resultat. Det kändes liksom meningslöst. Jag trodde att jag var tvungen att jogga för att få upp konditionen till exempel. Men som sagt – nu i efterhand så vet jag att det hade funkat!
Så jag vill uppmana er till att det går att få in träning i sin vardag, även om den är fullspäckad. Bara man vill. Och tipset är att istället för att gå all in lite då och då, och därmed försaka en massa andra aktiviteter som inte är hållbara i längden, boka in det i kalendern. Att liksom sätta sig på söndagen och bestämma sig för att onsdag morgon och lördag förmiddag ska jag träna den här veckan. Det måste in i kalendern och få sin egen plats och inte vara den där aktiviteten som får “platsen som blir över”. Det är ju nåt av det jobbigaste vi gör under veckan. Tränar. Så hur kan vi tro att vi kommer att gå om vi inte bokar in det? Det blir ofta nerprioriterat och framskjutet.
Sen handlar det också om att lära känna sig själv och acceptera hur man är. Jag gillar till exempel inte att träna direkt efter jobbet, och försöker i största möjliga mån att undvika det. Men ibland blir det så ändå, men då har jag tagit ett medvetet beslut om det och vet att det får bli så den här gången för att få till det.
Hur gör ni? Planerar ni, eller ger ni träningen “den plats som eventuellt blir över?”
Jag planerar gärna in tidiga helgmorgnar när det är lite tomt i gymmet. Ibland är det skönt. Och ibland är det lika skönt, eller mer kul, måndagkvällar när det är proppfullt. 