Jag har ingen aning om ifall barnen mår bättre idag. Troligtvis inte men jag får ju ändå väcka de i tid och förutsätta att det kan vara så. Jag tycker att jag fick gjort mycket igår, trots att jag jobbade hemifrån, men det är ju ändå lite trist när man försakar barnen så. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag dåligt samvete. Men det är ju svårt för mig att bara släppa allt en hel dag så där. Idag ska de vara med Jonas hela dagen, vilket är perfekt eftersom jag har en dag full av möten.
Det är konstigt det här… ju längre tid som Mio har mått bra, desto mer frustrerad blir jag på när han blir dålig igen. Istället för att vara tacksam för att vi fick flera friska månader – han var ju faktiskt frisk ett bra tag i slutet av förra terminen, nästan hela sommaren och så nu ett tag in på den första terminen – så blir jag nu mest uppgiven. Men jag ska ta en dag i taget istället och fokusera på dagen idag, som blir rolig. Inga tider att passa i eftermiddag, ett pass med min PT, en massa roliga möten och sen ett Sh'bam-pass ikväll. Yes! 🙂
Jag går alltid upp 05,30 för att hinna jobba en timme innan barnen vaknar – det är rätt mysigt nu när det är mörkt så att man kan tända ljus. Hösten är lite fin ändå.