Idag är det en ny dag på sjukhuset. Jag, Mio och Jonas ska dit för att fortsätta Omnipodkursen. Mio ser väldigt mycket fram emot pump nu. Och det gör jag med förstås, men jag fasar för den första tiden när allt kommer att vara upp och ner. De säger ju att det är som att börja om från början. Men Josefine som har sin Elian som också har diabetes säger att det är hur smidigt som helst och att man till och med kan ställa in “pizza” på den så att Mio slipper tänka. Och det är väl det fina – att han blir friare. Får tillbaka lite av sitt liv, som sjukdomen kom och stal för två år sen.
Josefine skrev förresten ett viktigt inlägg om diabetes 1 igår – och om hur lite kunskap det finns om sjukdomen. (På tal om att prins Daniel har uttalat sig och verkar ha noll koll). Och framförallt om hur man blandar ihop den med diabetes typ 2, som är en sjukdom som man kan påverka med en bättre livsstil. Och som inte är livshotande på samma sätt. Det är ju otroligt dumt att de kallar de för samma saker – det är som gjort för att förvirring ska uppstå.
Men nu ska jag öppna det här startkitet och packa med till sjukhuset.