När man tar betalt per timme så inser man vad ens egen tid är värd. Konstigt att man skulle behöva driva en PR-byrå för att förstå att värdera sin tid. Vi jobbar egentligen inte med att räkna timmar, utan ser snarare till att leverera ett bra resultat och lägger ofta ner många fler timmar än det vi från början sa i offerten och vad vi egentligen fakturerar. Exempel: Om vi inte lyckas nå ut som vi vill så blir vi lite halvt förkrossade och vänder ut och in på oss själva för att testa nåt annat. Och många gånger går det många fler timmar än tänkt. Men det var inte det jag tänkte säga nu egentligen – det tycker jag är okej så länge det inte går ut över mina kollegors fritid. Vi vill ju att kunderna ska lyckas!
Men sen då, när det kommer till min egen tid så har jag verkligen förstått att värdesätta den. Vi tar 700 kronor i timmen, och det får mig att inse att min tid är väldigt värdefull. Och att det inte lönar sig för mig att jobba timmar med lägga ut auktioner på Tradera (utan hellre kan använda Sellpy, för att slippa lägga all den tiden), lägga en timme extra för att få ett billigare pris nånstans (kanske köra längre eller stå i nån slags rea-kö) eller annat som tar tid. Tid är verkligen pengar.
Och samma sak är det med vän-uppdrag. Jag skulle till exempel gärna jobba med min kompis Peters bolag, och skapa innehåll och spridning åt dem (Älskar nämligen deras ämne: sömn, psykisk ohälsa och stress), men om vi skulle göra det så måste vi antingen göra det på fritiden, eller tacka nej till betalande kunder. Och det går ju inte.
Hur tänker ni med tid? Värdesätter ni den i kronor också? För det är ju nåt annat än att värdesätta den rent känslomässigt, typ att man älskar att ha tid med sin familj, sina vänner, sina barn och så vidare…
Igår på måndagsmötet (Jösses vad sura ni ser ut Anni och Sanna) så bestämde vi att vi ska börja logga vår tid. Det ska bli väldigt intressant att se vad vi egentligen debiterar per timme. Är det nånting man kan göra, som byrå, för att spara pengar så är det att se över sin tid.