Så styrd av så mycket teknik ❤️

Tänk att det blev så här. Min älskade lille kille, så styrd av så mycket teknik ❤️ Och den är ju fantastisk när den funkar, men samtidigt så oroväckande när den inte gör det. Vi har nu suttit på två dagars kurs om Omnipoden (diabetespumpen) och har lärt oss hur den funkar, och har en tredje och sista dag kvar på torsdag. Och den är ju fantastisk den där Omnipoden, men samtidigt så är det teknik, och teknik kan strula. Strulet i det här fallet innebär inte att det är irriterande långa väntetider eller att man måste starta om. Nä istället handlar det om att man kan få ketoner – vilket är livshotande. Och många vakna nätter nu i det närmaste. Eller vi måste liksom upp regelbundet och kolla blodsockret. Men det är inte det som är hemskt, utan att han är så beroende av så mycket för att klara sina sjukdomar. En knapp i ryggslutet (Den som satt på armen innan, men gav eksem)……en pump med insulin i på baksidan av armen…… en shunt i huvudet – för att minska trycket i spinalvätskan som går mot hjärnan…… och så den där sensorn som är tillfälligt inopererad i huvudet för att vi med hjälp av en apparat skulle kunna mäta trycket. Sensorn som snart ska opereras ut.Det är otroligt många saker att tänka på bara när han ska till skolan. Det är många grejer som ska packas ner, som används hela dagarna, men också en massa grejer som måste finnas om något slutar att funka. Ska vi iväg över natten -ja men då skulle ni se packningen.
Men det värsta av allt är förstås inte det – det värsta är oron. Med så mycket teknik och så många grejer som ska hålla hans lilla kropp frisk så är det så mycket som kan gå fel. Hur kunde det bli så här? Allt på en och samma stackars lilla människa ❤️