Några kuliga saker som jag har snappat upp senaste tiden:
- I Framgångspodden pratar Alexander om “Saker jag skulle göra om jag inte vore rädd”. Älskar tipset om hur man ska skriva ner alla saker man skulle göra om man inte vore rädd. En slags lista alltså över saker som man skulle vilja göra, men som man inte vågar. Jag är världssämst på att skriva listor, men jobbar på att bli bättre. För så fort man har fått ner det på papper så lättar det lite från axlarna. Och i det här fallet så tror jag att man kommer ett steg närmare att släppa rädslan. Ska testa.
- I senaste avsnittet av Josefin & Vanja så pratar de också om att göra listor, fast med mål som man vill uppnå. Först ska man skriva ner 25 saker som man vill uppnå, och sen ringa in fem stycken som man vill göra den närmaste månaden. Och till slut så bestämmer man sig för ett av dem som man tar tag i direkt. Ungefär så. Josefin skriver också om det här i sin blogg. Jag tror att man kommer lite närmare “action” om man skriver ner saker, och speciellt om man är generös när man skriver, och inte håller igen för att man tänker att allt det här kan jag inte göra nu.
- Återigen inser jag att onlinetjänsten som jag använder för att skicka offerter är så himla bra. Det är egentligen ingen magi, men det är de där små grejerna som gör det. När jag väl har skickat en offert så kan jag luta mig tillbaka och invänta vad som händer. Appen, i mobilen, kommer tala om för mig när kunden signerar, och programmet skickar själv ut påminnelser till kunden så att man slipper tänka på det. Den förenklar nåt enormt. GetAccept heter tjänsten.
- När vi var på föreläsningen i Stockholm så var det en kille som pratade om hur man vässar sin hisspitch. När jag drev startups så jobbade vi jättemycket med affärsplaner, budgetar och hisspitchar eftersom vi tog in kapital från externa investerare. Det var liksom väldigt viktigt att ha det på plats för att ens börja diskutera. Men nu när jag inte har någon (Gud vad skönt) att rapportera till så har det fallit lite åt sidan. Man borde alltid ha koll på sin hisspitch! Och om inte så borde man sätta sig en dag och få fram den och öva in den. Det kan vi göra under någon av våra “kreativa dagar”. Vid närmare eftertanke så skulle jag inte ens kunna köra min egen hisspitch. Om det inte handlar om vem man är yrkesmässigt förstås, men det är ju tråkigt att presentera sig med vad man gör när någon undrar hur man är.
Vässa hisspitchen alltså – ja men det måste vi göra.
