Jag körde som sagt ett pass med min PT i morse, och nu har jag lovat mig själv (och honom) att träna handstående två gånger om dagen i en hel vecka – tills nästa gång vi ses. Och jag känner redan, efter två gånger idag, att jag börjar hitta kontrollen mer och mer.
Mina största fel har varit att jag har tagit för mycket sats…
… så att jag slår för hårt in i väggen. Då blir det svårt att få kontroll.
Så hellre sätta ner raka armar lätt ner i golvet, och sen sträcka upp sig och spänna allt man har; ben, fötter, rumpa och armar.
I morse stod jag typ 3 sekunder kontrollerat, nu på eftermiddagen kanske 5-6. Om en vecka springer jag omkring lite hur som helst. På händer. Eller nåt.
För målet nu är som sagt två gånger om dagen i en hel vecka. Nu jäklar!
Idag har jag poddat igen. Som vanligt skulle jag väl nästan kunna säga. Just nu är jag med och intervjuar i två olika podcasts, och på tal om det så saknar jag att ha en egen podd. Det var ett tag sen nu som jag och Alex poddade. Och det känns som att vi har extremt svårt att få ihop logistiken – eller kanske snarare tiden – till att träffas varje vecka 🙁
Men idag poddade jag i alla fall med en tjej från Move Management. Vi pratade om hur man leder grupper framåt, och det är sånt som jag tycker är så himla intressant… Kommunikation, beteenden och psykologi. Och det bästa av allt var när hon sa det här:
“We don't see people as they are. We see people as we are.”
Ett citat av Anaïs Nin. Hur bra? Det är sååå himla sant. Det är så lätt att utgå från sig själv, och tolka utifrån sina egna erfarenheter istället för att utgå från den som säger det. Det här är verkligen värt att tänka. Hur det jag säger kan tolkas olika av olika personer, och hur jag bör anpassa min kommunikation beroende på vem jag pratar med om jag vill bli förstådd.
Kommer ni ihåg att jag sa, i somras när vi åkte till Mallorca, att nu när vi är på semester en vecka så ska jag äntligen lära mig att stå på händer. Jag vill kunna stå fritt på golvet och även gå några meter. Men så är jag lite feg så jag står alltid mot en vägg och försöker utgå från det. Problemet med det är att då kastar man lätt upp benen lite för hårt – eftersom man vet att det finns ett skydd där bak.
Hur som helst, jag tycker inte att jag direkt har blivit bättre på det där med att stå på händer – och det är väl för att jag inte har tränat på det så mycket helt enkelt. Det blev inte många minuters handstående på Mallorca och sen har det inte blivit det därefter heller. Och man blir ju bra på det man tränar. Eller i alla fall inte på det man inte tränar på. Men nu vill jag börja lära mig det.
I våras tränade jag ofta nån minut på handstående efter varje träningspass. Men då kastade jag upp benen rätt hårt.
Och så stod jag lite långt från väggen så att jag var tvungen att stå böjd som en banan för att ha stödet. Problemet då är att man inte får till den egna känslan över hur det känns att hålla sig upp med hjälp av balansen.
Så jag började ta mig upp med målet att inte nudda väggen. Och sen… slutade jag. Eller jag kom i alla fall inte vidare.
Men nu vill jag alltså göra det. Jag är vrålpepp på att lära mig att stå på händer ordentligt. Jag har fått flera tips som jag ska testa. Kollade på den här videon, där hon säger att man ska gå upp med benen som i ett L. Kan det verkligen vara lättare? Ska testa. Sen var det nån på gymmet som sa att man inte ska ha hela handflatan i utan snarare trycka med fingrarna och med nedre delen av handen, så att man liksom får två kontaktytor. Det ska jag också testa. Sen säger de i den här videon att man kan låsa ut armarna för att de ska vara helt spikraka. Förstår det som att det blir lättare då. Men jag vet inte – det är inte tyngden som är det svåra tycker jag – det är mer att jag behöver hitta den där känslan av balans. Jag tror att en stor grej är att jag inte ska nudda väggen, så att jag själv måste justera.
Nu jäklar ska jag träna på det här! Har du några tips – hör av dig omgående tack 🙂