Innan sommaren så bestämde vi oss för att satsa ännu mer på poddar, och framförallt för att börja tala om för hela världen (nåja, hela Sverige i alla fall) att vi är grymma på det här med att producera och klippa podcasts. Vi har haft workshops för att analysera innehåll i både poddar, videos och bloggar för att komma fram till vad det är som skiljer en halvbra podd från en svinbra. Och vad det är som gör att ett blogginlägg är bättre än ett annat – fast de vid första anblicken ser nästan likadana ut. Och jag skulle kunna säga att jag varje kväll gör det här själv också… tittar på bloggar, videos och poddar… funderar och analyserar, skriver ner vad som skiljer dem. Ja jag tycker att det är så himla intressant.
Och vi har kommit fram till himla många bra grejer faktiskt. Jag har en hel lista på vad det är som gör att vi människor triggas av innehåll. Det innebär inte att jag själv är expert på att skapa mitt eget innehåll – det beror ju på vad man har för ambitioner och faktiskt vilken personlighetstyp man är i vissa fall. Jag skulle till exempel aldrig vilja göra alltför sorgliga inlägg från Mios operationer även om jag vet att det drar väldigt många läsare om man grottar ner sig i känslor och snyftiga stories. Och jag kan själv tycka om att läsa sånt, men kan inte själv leverera det bara. Och bara för att jag vet att det är bra att vara en bra performer när man gör videos så innebär inte det att jag är en Clara Henry. Ja men ni fattar?
Hur som helst – när vi bestämde oss för att tala om det här för världen – att vi är duktiga på poddar – så startade vi en grej som vi kallade “Podduo sökes”. Om du vill läsa allt om det här så är det bara att klicka på länken, men kortfattat så var det så att vi ville hitta en podduo som vi skulle satsa på och hjälpa att producera en podd. Vi skulle ta fram bildmaterial, klippa, redigera, sprida i sociala kanaler och så vidare. Och framförallt så skulle vi coacha dem för att få ett så bra innehåll som möjligt.
Vi fick enormt många ansökningar, och många var väldigt bra, men till slut så tog vi ändå beslut om vilka vi ville satsa på. Vi fastnade för att det var en ny slags duo – inte “två tjejkompisar som poddar om livet” utan en mamma och en tonårsdotter. Vi tänkte att eftersom de har en sån öppen relation, och dessutom är sjukt roliga ibland och lika djupa andra gånger, så kunde det vara inspirerande både för andra tonåringar eller soon-to-be-tonåringar och mammor att lyssna. Tanken är inte på något sätt att de ska komma med facit, men jag tror att man kan inspireras av den öppna relationen vilket ju är fantastiskt att ha om man är tonåring. Eller mamma för den delen. Jag lyssnar själv, med glädje, på varje avsnitt. Jag älskar dem! Och den. Och det är därför extra kul att de har kommit till final i Svenska Podcastpriset 2016. Hur kul? Jag är sååå imponerad (och okej lite stolt också. Annica – mamman – är en av mina absolut bästa barndomsvänner, men jag vill ändå påpeka att vi hade en väldigt rättvis omröstning på kontoret innan vi valde ut dem. Jag, som ändå är ägare av PR with an Edge, är ju intresserad av att vi ska lyckas med det vi gör, inte av att boosta mina vänner. Ja men ni fattar) av att de så himla snabbt har fått så många lyssnare som verkar älska dem. Och att de är i final!!! Men wow va! Så jäklans coolt!
Vill ni lyssna på podden (klart ni vill) så kan ni göra det här. Och vill ni hjälpa till att rösta fram de till vinnare så gör ni det här. Helst varje dag. Ja jag vet, det är sjukt dumt att man kan rösta varje dag, men snälla – om ni gillar podden – gör det ändå. Tack <3