År: 2016

Möten och nätverkande

Det som jag älskar allra mest med mitt jobb är människorna. Människorna som jag jobbar med och människorna som jag träffar. Jag har möten i princip varje dag, ofta flera gånger om dagen – och ofta med människor som inspirerar mig på ett eller annat sätt. Igår träffade jag Apollonia som jobbar på ett företag som håller på att ta fram en sjukt cool klocka. Mer om den i ett annat inlägg, när den har lanserats…
På väg till lunchen, som vi skulle ha på Mec där vi sitter, så stötte jag på den här gamla kompisen. Han är på Mec ibland och jag ääääälskar honom. Han är så extremt stor – ja alltså tyvärr så framgår inte det av bilderna – och så otroligt lugn och cool så man kan inte låta bli att gå fram och umgås lite med honom. 
Men väluppfostrad som han är så vet han att han måste ligga helt lugnt och stilla när han är på Mec – trots att folk kommer fram och pillar på honom. Ja för han är verkligen väldigt stor och fin så många gör just det.
Med Apollonia pratade jag dels om våra jobb och dels om nätverkande. Det här med att hänga med, och träffa bra och inspirerande människor, det är verkligen en sån himla bra grej. Det är det som får mig att utvecklas och gå framåt. Lyssnade på Säker Stils senaste avsnitt där Emilia pratar om hur bra det är att våga fråga lite mer personliga frågor när man är på jobbmingel och liknande. bra! Älskar det. Jag är en sån som snabbt tröttnar på att prata om jobb och som mycket hellre vill höra om den personen som jag pratar med. 
Hur som helst, sen på kvällen blev det ännu mer nätverkande – jag var nämligen på julbord på Hipp. Himlans trevligt med nästan bara nya människor. 
I svart sammetsklänning.
 
 
Ibland så tänker jag att jag ska försöka ha mötesfria dagar och mötesfria veckor, men sen så inser jag att det är ju de där mötena som är mitt jobb. Och som jag faktiskt älskar att hålla på med. Hur är det med er – gillar ni att träffa nya människor och springa på möten titt som tätt? Eller gillar ni bättre att sitta vid en dator och utföra mer praktiskt arbete?

Kommentera (0)

God morgon PT-dag

Idag är det PT-dag. En himla stor kontrast mot de andra dagarna i veckan för mig. Jag tar på mig träningskläder och vistas i ett gym hela dagen – eller i alla fall när jag har kunder – och pratar om heelt andra saker än de andra dagarna i veckan. Jag gillar kontrasten och den här grejen med att befinna mig i två så olika världar. Det enda jag kan sakna är att hänga på kontoret på fredagar. Fredag är liksom den dagen i veckan då allt, i lugn och ro, avslutas, och man har tid att göra allt i en lite lugnare takt. Det saknar jag. Mina veckor på kontoret slutar ju på torsdagar vilket ofta innebär att de slutar i 190 km/ h. Typ. 
Och så har jag det väldigt bra med mina sjukt härliga kollegor. Här med Sanna och Amanda.
Men idag är det som sagt PT-dag. Och jag ska förhoppningsvis själv hinna med ett eget pass också. Härligt! Känner för att ta i riktigt ordentligt. Och så ska jag avsluta med mycket mage. Den här övningen brukar Johanna göra – tänker att jag bland annat ska köra den idag.
 
 
Men nu är det dags att kicka igång fredagen! Hur ser er dag ut? 🙂

Kommentera (0)

En fin, charmig och väldigt rolig podd

Innan sommaren så bestämde vi oss för att satsa ännu mer på poddar, och framförallt för att börja tala om för hela världen (nåja, hela Sverige i alla fall) att vi är grymma på det här med att producera och klippa podcasts. Vi har haft workshops för att analysera innehåll i både poddar, videos och bloggar för att komma fram till vad det är som skiljer en halvbra podd från en svinbra. Och vad det är som gör att ett blogginlägg är bättre än ett annat – fast de vid första anblicken ser nästan likadana ut. Och jag skulle kunna säga att jag varje kväll gör det här själv också… tittar på bloggar, videos och poddar… funderar och analyserar, skriver ner vad som skiljer dem. Ja jag tycker att det är så himla intressant.
Och vi har kommit fram till himla många bra grejer faktiskt. Jag har en hel lista på vad det är som gör att vi människor triggas av innehåll. Det innebär inte att jag själv är expert på att skapa mitt eget innehåll – det beror ju på vad man har för ambitioner och faktiskt vilken personlighetstyp man är i vissa fall. Jag skulle till exempel aldrig vilja göra alltför sorgliga inlägg från Mios operationer även om jag vet att det drar väldigt många läsare om man grottar ner sig i känslor och snyftiga stories. Och jag kan själv tycka om att läsa sånt, men kan inte själv leverera det bara. Och bara för att jag vet att det är bra att vara en bra performer när man gör videos så innebär inte det att jag är en Clara Henry. Ja men ni fattar?
Hur som helst – när vi bestämde oss för att tala om det här för världen – att vi är duktiga på poddar – så startade vi en grej som vi kallade “Podduo sökes”. Om du vill läsa allt om det här så är det bara att klicka på länken, men kortfattat så var det så att vi ville hitta en podduo som vi skulle satsa på och hjälpa att producera en podd. Vi skulle ta fram bildmaterial, klippa, redigera, sprida i sociala kanaler och så vidare. Och framförallt så skulle vi coacha dem för att få ett så bra innehåll som möjligt. 
Vi fick enormt många ansökningar, och många var väldigt bra, men till slut så tog vi ändå beslut om vilka vi ville satsa på. Vi fastnade för att det var en ny slags duo – inte “två tjejkompisar som poddar om livet” utan en mamma och en tonårsdotter. Vi tänkte att eftersom de har en sån öppen relation, och dessutom är sjukt roliga ibland och lika djupa andra gånger, så kunde det vara inspirerande både för andra tonåringar eller soon-to-be-tonåringar och mammor att lyssna. Tanken är inte på något sätt att de ska komma med facit, men jag tror att man kan inspireras av den öppna relationen vilket ju är fantastiskt att ha om man är tonåring. Eller mamma för den delen. Jag lyssnar själv, med glädje, på varje avsnitt. Jag älskar dem! Och den. Och det är därför extra kul att de har kommit till final i Svenska Podcastpriset 2016. Hur kul? Jag är sååå imponerad (och okej lite stolt också. Annica – mamman – är en av mina absolut bästa barndomsvänner, men jag vill ändå påpeka att vi hade en väldigt rättvis omröstning på kontoret innan vi valde ut dem. Jag, som ändå är ägare av PR with an Edge, är ju intresserad av att vi ska lyckas med det vi gör, inte av att boosta mina vänner. Ja men ni fattar) av att de så himla snabbt har fått så många lyssnare som verkar älska dem. Och att de är i final!!! Men wow va! Så jäklans coolt!
Vill ni lyssna på podden (klart ni vill) så kan ni göra det här. Och vill ni hjälpa till att rösta fram de till vinnare så gör ni det här. Helst varje dag. Ja jag vet, det är sjukt dumt att man kan rösta varje dag, men snälla – om ni gillar podden – gör det ändå. Tack <3  
 
 

Kommentera (0)

Fler nya kollegor

Ja men vi har ju två nya kollegor också. Det händer saker i en rasande fart just nu. Det känns som att jag just nu mest flänger mellan poddande – förutom min och Lindas entreprenörspodd så intervjuar jag även i flera andra poddar – vabbande, vobbande, träning, möten, telefonsamtal och så vidare. Men just jobb-biten är kul, den klagar jag inte på. Det är det där andra som är lite meckigt att få ihop. Och därför är det fint att jag har så många bra kollegor.
Nu kan jag inte längre använda den här bilden på vårt härliga team – för nu är vi fler. Och därmed ännu härligare.
Nu har vi anställt både Zandra – som även driver Instagramkontot @lillavardag tillsammans med sin kompis Clara – och Christin som driver @midiss.
Det här är alltså Zandra, vars pappa jag känner sen förr. Hur sjukt?
Och Christin har jag inte hunnit få med på bild än. Hon började i måndags… Men det kommer!
Vi börjar bli många, och det är tur att vi, redan innan vi blev fler, strukturerade om oss lite. Nu jobbar vi så att man har ansvar för några kunder var, och sen är det en av oss som kör sociala medier för alla kunders räkning.
Att jobba med sociala medier innebär inte bara att posta grejer (envägskommunikation), utan även att kommunicera med folk – men också, det som nästan är det viktigaste av allt om man vill bygga community – gå in på andras konton och likea, kommentera och liksom visa intresse. Det finns väl inget så trevligt som när folk, på riktigt, visar intresse för en? Så funkar det ju också i de sociala kanalerna.
 

Kommentera (0)

Alvins tur att bli sjuk

Nu kommer dagens klyscha: Hur kan veckorna gå så snabbt? Det var ju precis måndag! Ungefär så känns det varje vecka, men extra mycket den här veckan tror jag.
En väldigt tråkig update om Alvin nu då: Han har ju under ett par år också haft huvudvärksproblematik som ofta har startat med rejäl huvudvärk med kräkningar första eller andra dagen, och sen en fortsatt huvudvärk under en vecka. Vi har tyckt att det har varit en annorlunda huvudvärk än Mios – och framförallt så har den “bara” pågått i en vecka i taget med långa pauser emellan. Men nu – efter undersökningar samt testande av migränmedicin (som inte hjälper ett endaste dugg) – så börjar vi misstänka att det har med trycket i den vätska som går i ryggraden upp mot hjärnan att göra, precis som för Mio. Det är vad läkaren tror och tyvärr också vad vi börjar tro. Jag tror att nästa steg är att de ska söva honom och gå in och mäta trycket i ryggraden – precis som de gjorde på Mio… Det här känns helt sinnessjukt trist, orättvist och övermäktigt. Hur ska vi klara samma resa med Alvin? Om det inte är livshotande så kommer vi aldrig att operera in en shunt på honom i alla fall – för det har vi ju lärt oss, att den funkar ändå inte. Och riskerna med en shunt är jättestora. 
Suck… kan inte förstå att den här livfulla lilla killen nu också går omkring med huvudvärk hela dagarna. Idag är han sjuk för tolfte dagen i rad 🙁
 

Kommentera (0)

Fuelbox – och att prata om sånt som räknas

Vi hade julfest i fredags, hela PR with an Edge-gänget, och det var en riktigt lyckad kväll. Vi träffades hemma hos mig och hade caterat supergod mat och drack en massa gott bubbel och vin. Jag hade fixat julklappar till mina kollegor i form av Fuelboxar. Sån himlans bra grej den där Fuelboxen – men dyr. Jag lyckades tyvärr göra misstaget att köpa den innan Josefin & Vanja plötsligt la ut en rabatt på 20 %. Men sånt vet man ju inte.
Hur som helst – vi körde några frågor och kom fram till rätt många bra saker, vissa djupa och andra mer bara roliga. Det roligaste av allt var när vi kom på att Zandras (vår nya tjej) pappa är en av mina ungdomsvänner. Vi är lika gamla och hängde alltså under högstadiet. Är man gammal då?
Vi tog inte särskilt många bilder under kvällen, men jag lyckades i alla fall med en precis när alla utom Anni hade kommit. Vi fick Anni att komma lite senare eftersom vi hade överraskningspresenter till henne nu när hon ska iväg och göra en långresa.
Nu har vi börjat använda Fuelboxen på kontoret också. Idag fick vi frågorna “Vad är det bästa med att åldras?” och “Vad har du lärt dig om dig själv genom dina tidigare förhållanden?” Vi går laget runt så att alla får svara på alla frågor. Sån himla bra paus i arbetsdagen.
Så här ser själva boxen ut.
Och inuti finns det alltså kort i en massa olika kategorier. Tjejerna fick par-boxen i julklapp, och så köpte jag vänskaps-boxen till kontoret. En riktigt bra teambuildinggrej det här. Mycket bättre än att köra ett stort, påkostat event en gång om året – det är säkert bra det med, men jag vet inte vad det gör för vardagsteambuildingen…
En bra box för samtal och för att lära känna varandras riktiga jag. Ni vet det där som finns bakom jobb-jaget. 
 

Kommentera (0)

Here we go again

Den här bloggtystnaden – ja men det beror enbart på att det har varit mycket av… allt. Precis allt faktiskt. Båda barnen är sjuka, och har varit det länge, och Jonas (pappan) jobbar mer än någonsin just nu så jag pusslar ihjäl mig för att få saker att gå ihop. Vanligtvis så har vi turen att Jonas har knäppa arbetstider och därmed kan vara hemma en hel del med sjuka barn på dagarna, men just nu är det alltså inte så. Så jag försöker få tiden, livet och jobbet att gå ihop helt enkelt. Och då fick bloggen lida. Men det är skärpning nu. Jag vill ju blogga. Så med det här inlägget vill jag egentligen bara säga – I am back! Och egentligen har jag aldrig försvunnit, bara tidsbristpausat lite. Men oj vad jag saknar det när jag inte uppdaterar. Är ni här? Är ni kvar? 🙂
Mio hade ett litet andrum i sin huvudvärk under några dagar, men är dålig idag igen.
I helgen passade vi på att julmysa med bland annat pepparkaksbak. Älskar, älskar, älskar julen och allt som hör den till.
 Till och med mjöliga barn (golv, bord och stolar).
 
 

Kommentera (0)

Vi byter namn!

Yay! Idag när jag skulle gå in på Alla bolag och leta upp vårt organisationsnummer (Ja jag gör alltid det eftersom det är så lättillgängligt där och precis lika enkelt som att skriva upp det nånstans) så hittade jag inte oss. Vet ni varför? Jo för att vårat namnbyte har gått igenom! Jippi! Vårt första-val gick igenom och vi är gladare än nånsin eftersom vi redan har börjat förlika oss med det nya namnet.
Vi hade ju ett par namn i tankarna, och bollade lite med nära och kära, samt frågade i några grupper på Facebook, men efter ett tag så kände vi alla – i magen – vilket som var rätt för oss. Och nu, ett par veckor senare, så är vi liksom det nya namnet, och därför hade det varit väldigt trist om det inte hade gått igenom. Men det gjorde det alltså. Lite snabbare än förväntat…
Så nu behöver vi väldigt akut en logotyp. Vi har våra tankar om exakt hur den ska kännas… lite småkaxig men ändå ödmjuk. Och väldigt trendig. Typ. Säger alla så kanske? Den färg som vi har idag gillar vi, men enligt folk som kan så är vi för färgstarka för den “lite mesiga färgen”. Så kanske bara ett inslag av den färgen? Eller nån helt annan? Gärna en knallig färg egentligen. Ja vi vet inte, utan vill ta in nån som kan. Budgeten är inte särskilt hög så jag tror att vi får skippa det där med att ha en symbol och bara fokusera på att göra en logga av namnet. Så. Har jag beskrivit det väl nu? 
Vem vill hjälpa oss att ta fram en ny logga? Du kanske? Eller nån du känner? Kontakta i såna fall anni@prwithanedge.se ASAP.
Så här ser vår hemsida och logga ut idag:
 
 

Kommentera (0)

Om att göra ett tal personligt

I tisdags så var jag ju på DI-Gasellen här i Malmö, och när jag lyssnade på Barbara Bergström så kom jag på vad det är som får mig att älska en talare. Jag har lyssnat på otroligt många olika talare i lika många olika ämnen, och ibland är det mer intressant än annars. 
Många gånger kan det bli intressant om en person är kunnig inom sitt ämne och dessutom är sig själv. Men ännu mer intressant blir det om man bjuder på något om sig själv, det vill säga visar nån slags sårbarhet. Det finns väl ingen som inte blir fängslad av det tänker jag? Sen finns det förstås upplevelser som ligger en varmare om hjärtat än andra. Och det som Barbara inledde sitt snack med i tisdags fångade mig väldigt starkt. Hon berättade om hur hon, för en massa år sedan, hade lyft upp sin bebis ur sängen en dag… och så var den död. Så fruktansvärt hemskt. Jag kan inte föreställa mig hur det känns, men förstår ju ändå att det är en händelse som påverkar en hela livet, och det var just det hon sa, att det var en väldigt stark milstolpe i hennes liv som hon förstås aldrig, aldrig kommer att glömma. Det här inledde hon alltså med, och med de orden fick hon mig att sitta som ett ljus och ta in varenda ord hon sa och varenda rörelse hon gjorde. Det är någonting med det här när människor visar sig sårbara och öppna… det öppnar liksom upp de som lyssnar också. 
Jag brukar aldrig ha med nåt personligt när jag pratar men kanske ska fundera på det till nästa gång. Det är inte nödvändigtvis så att det måste vara en enskild, hemsk händelse, det kan lika gärna vara ett erkännande om hur nervös man är av att det sitter så många i publiken eller liknande. Ja i princip vad som helst som är äkta. För det är ändå nyckelgrejen – det måste vara äkta.
 

Kommentera (0)

Så här funkar Social Selling

Jag höll ett föredrag på Minc i morse – om Social Selling. Jag älskar att prata om sånt som jag brinner för, och det var extra kul idag eftersom publiken var väldigt engagerad och ställde en massa relevanta frågor. Jag pratade om vad Social Selling är, hur man bygger upp ett community genom att skapa intressant – och framförallt relevant – innehåll, och hur man sedan kan konvertera sitt community, eller i alla fall delar av det, till kunder. Det här är verkligen någonting som jag brinner för och som vi har bestämt oss för att satsa ännu mer på, på PR with an Edge.
Mitt allra viktigaste budskap när det kommer till Social Selling är att det handlar mycket mer om “social” än om “selling”. Med det menar jag att det är så mycket viktigare att personen som skapar innehåll är intresserad av just det ämnet, eller av själva skapandet, än av försäljning. Den som skapar innehåll ska alltså inte ha sälj i fokus! Jag skulle säga att säljet kommer i sista hand och bara står för max 20% av hela processen, och att man bör lägga mycket mer fokus på att skapa bra innehåll och vara social i de olika kanalerna, för att på så sätt bygga community. Sen kan man börja fundera på att sälja. Men mer om det i ett annat inlägg. För här gäller att ha finess. Social Selling innebär inte att man ska komma med direkt säljande budskap till sina följare i de sociala kanalerna.
Vi är ett lysande exempel på att Social Selling fungerar eftersom alla våra kunder har kommit in den vägen.  Och vi ska som sagt kavla upp ärmarna och jobba ännu mer med det nu när vi blir fler. Ser väldigt mycket fram emot det.
Tack Sandy och Minc för en morgon med många härliga människor.
 
 

Kommentera (0)