Pizza för diabetiker och ännu en skitnatt

Ibland på fredagar och lördagar så brukar jag laga mat utan kolhydrater i (eller i alla fall med väldigt få kolhydrater) till Mio för att han ska kunna spara sina kolhydrater till kakor, glass eller godis. För att först äta en fredagsmiddag, som gärna får vara lite godare än en måndagsmiddag om ni förstår vad jag menar, och sen äta snacks – ja men det funkar väldigt dåligt för en diabetiker. Det slutar alltid med väldig dåliga värden hela natten. Det trixiga är nämligen att när man äter nåt som är både fett och fullt av kolhydrater (som helgmat ofta tenderar att vara) så påverkas blodsockret flera timmar senare… det vill säga tolv, ett på natten i många fall. Och då är det lagom kul att hålla på och dosera och kontrollera blodsockret. Igår hade jag som mål att slippa vara uppe mer än två gånger i natt och att Mios blodsockernivå ändå skulle vara bra. Så jag gjorde en så kallad LCHF-pizza, som bara innehåller 2-3 kolhydrater per bit (slice).
Jag har satt upp receptet på insidan av ett skåp, eftersom vi ofta gör den här pizzan och så att Mio själv ska kunna slänga ihop den nån gång om han vill. Det är nämligen superenkelt.
Det här är vad pizzadegen innehåller.
Man tar alla torra ingredienser och slänger ihop i en skål och rör om.
Sen fyller man på vatten och låter den stå och dra ihop sig lite. Fiberhusken sväller ihop degen efter ett par minuter. 
Sen är det bara att ta två bakplåtspapper och baka ut degen mellan.
Så blir den så här. Man kan ju göra den lite snyggare än vad vi gjorde igår genom att skära bort lite kanter förstås.
Sen slänger man på fyllningen. 

Och bakar i 225 grader i 10-15 minuter. Ibland sätter jag in degen själv, utan fyllning, i fem minuter först, så att den verkligen blir helt genombakad. 
Om Mio äter två bitar av en sån här pizza så tar han bara pyttelite insulin… kanske 6-7 gånger så lite som om han hade ätit vanlig pizza, och därmed kan han spara sig till snackset efteråt. 
Hur natten blev? Ja men den blev tyvärr ännu sämre än natten innan eftersom han, när jag skulle gå och lägga mig, var jättelåg. Jag fick proppa i honom druvsocker och flingor igen (bra för tänderna…) och sen gå upp en gång i halvtimmen i ett par timmar, för att se att det stabiliserade sig. Så jag har sovit max två sammanhängande timmar inatt och är svintrött. Det är så himla typiskt just idag eftersom jag ska iväg och jobba hela dagen på Alvins fotbollscup. Det är egentligen kul, men jag vill sooooova. 
Anledningen till att nätterna är crap just nu är för att Mio har mått bra i nästan en vecka och varit i skolan varje dag. När han rör på sig så mycket så svarar kroppen bra på det och behöver inte lika mycket insulin… Och det är svårt att dosera rätt. Det är alltid en chansning. Om han bara får fortsätta att vara frisk nu så kanske vi kan få någon slags, pytteliten, stabilitet. Jag hoppas framförallt innerligt att han får fortsätta att vara frisk. Det är det viktigaste. 

1 thought on “Pizza för diabetiker och ännu en skitnatt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *