God morgon fredag! Idag är det julfest, och egentligen skulle jag ha ätit lunch med Johanna Kajson, men så fick jag ett sms av henne nu på morgonen, med frågan om vi kan skjuta på det till nästa vecka. Jag ser väldigt mycket fram emot att träffa Johanna men blev ändå så lättad eftersom jag just nu befinner mig mitt i en av höstens stressigaste perioder. Jag undrar varför jag alltid ska vara så himla duktig och aldrig avboka nånting? Om jag nu blev lättad – varför kunde jag inte göra det själv? Det kommer ju bli dubbelt så kul att ses nästa vecka när det finns mer tid. För visst är det väl ok att avboka ibland? Om man inte får ihop det menar jag. Jag måste sluta göra allt så “perfekt” och enligt plan om det inte känns rätt eller om jag inte får ihop det. För det är inte värt det om man går igenom livet med en stor stressklump i magen, eller hur? Det är ju på bekostnad av mitt eget mående, och ibland kanske inte den andra personen ens bryr sig att man avbokar eller ombokar. Nej, jag måste bli bättre på det där. Hur är ni – ombokar ni eller biter ni ihop och bara kör?
Sist vi sågs hade vi tydligen väldigt kul när det var dags för fotosession. Jag har ingen aning om vad vi skrattar åt – minns inte ens att vi gjorde det – men kan se på bilden att både Sanna, Johanna och jag tycker att något är väldigt roligt. Visst är det härligt när man skrattar så där så att tårarna rinner och man får ont i magen och halsen?
Och på tal om Johanna – idag drar hennes superinitiativ “Kajsons julkalender” igång – där jag kommer delta. Ni hänger väl med och läser?