God morgon! Ni anar inte hur lycklig och lättad jag är över att det är helg. Jag är väldigt tålig, uthållig och klarar det mesta när det kommer till att kämpa på. Det jag menar är att om det är extremt mycket att göra, eller om det är många problem omkring mig, så bestämmer jag mig ofta för att “bara kavla upp ärmarna och köra”. Eftersom jag måste. Det är ingenting som jag varken är stolt över eller tycker är coolt eller bra – jag tycker att det är mycket mer imponerande att vara en person som kan sitta lugnt och harmoniskt i soffan om kvällarna istället för att jaga runt för att se till att man har det perfekta hemmet eller att man alltid jobbar. Såååå oattraktivt – men ibland så bara måste jag. Och det är väl ändå tur att jag har den förmågan, eller hur?
Men den här hösten, som har varit väldigt jobbig och som nu har toppats med en vecka där jag varje dag har gått upp klockan fyra och sen kommit hem sent och varit helt slut (Även om jag älskar att föreläsa och utbilda så tar det otroligt mycket energi) har gått långt utanför gränserna. På alla sätt.
Hur som helst, igår när jag kom hem – ni förstår inte hur mycket jag njöt när jag satt i bilen på väg hem från Kristianstad och tänkte på att jag skulle få ha en riktigt mysig kväll med barnen och Idolfinal – så blev det inte riktigt så härligt som jag hade tänkt mig. Först och främst så var jag tvungen att åka och handla på vägen hem, och det kan låta som en enkel sak, men när det värker i hela kroppen för att man är trött och det riktigt svider i ögonen – då är varenda litet extra moment lika jobbigt som att bestiga ett högt berg. Och sen när jag kom hem så var det precis som i den här videon som jag alltid visar under min utbildning:
Precis så var det, förutom att slutet blev helt annorlunda. När jag frågade Mio om han kunde gå ut med Bruno, eftersom jag behövde packa in allt i kylen och sen åka till pizzerian och hämta mat till oss, så började han tjafsa om att det egentligen borde vara Alvin som gjorde det. Jag, som inte hade någon som helst energi, blev bara väldigt irriterad:
– Antingen gör du det utan gnäll eller också så gör du det inte. OCH DÅ GÖR VÄL JAG DET DÅ!
Sen hade vi en timme med bråk, tjafs och tjat barnen emellan – och så jag då som bara gick omkring och kokade inombords och hade lust att skrika:
JAG GÅR OCH LÄGGER MIG! Jag orkar inte med ert tjafs! GOD NATT!
Nu sa jag inte det, men jag var arg och irriterad och väldigt opedagogisk. Ni vet när man hamnar ungefär på deras nivå… Det var inte alls så jag tänkte mig kvällen… Vi har alltid så mysigt när vi gör saker tillsammans men jag var väl helt enkelt för trött för att vara på det där sköna fredagshumöret, och hade inte en gnutta energi kvar i kroppen.
Vi kollade så klart Idol ändå men det blev inte riktigt så mysigt som jag hade tänkt mig, och det berodde bara på min krypande irritation inombords som aldrig riktigt försvann. Barnen var på bra humör och “på ytan” var det ändå en bra kväll. Förstår ni vad jag menar? I alla fall… nu har jag fått sova en hel natt och njuter av att det är lördag. Idag ska vi försöka hitta klipptid till båda barnen eftersom vi ska göra en plåtning imorgon, och de då vill vara nyklippta. Sen är det kalas för Alvins del i eftermiddag. Och även om vi inte kan hänga hemma hela dagen så är det nåt helt annat än att gå upp fyra och sen prestera hela dagen. Jag äääälskar den här helgen, den är sååå välkommen ♡
Och på tal om Idol hörni – HERREGUD vad jag älskar när Chris sjunger Imagine! Wow! Wow! Wow! Det kommer bli en plåga för alla som befinner sig i min närhet eftersom jag är typen som tjatar sönder låtar genom att spela de igen och igen och igen…