Det här med att ha hund, visst är det superjobbigt. Det är inte ett dugg roligt att ha en valp som kissar inne, det är svintråkigt att tjafsa om vems tur det är att gå ut, och det är tufft att rusa upp ur sängen på morgonen för att gå ut diretk när det
stormar och regnar i sidled. Till exempel. Jag kan hitta många fler tillfällen som det är jobbigt att ha hund. Och jag som dessutom aldrig har varit en hundmänniska. De som känner mig kan inte alls se mig med en hund, jag har alltid varit mer
för bebisar och småbarn (Ja men det känns som att man antingen är djur- eller bebismänniska, är det inte så?), och inte haft nåt större intresse för djur. Så det är ganska otippat att vi har en hund.
stormar och regnar i sidled. Till exempel. Jag kan hitta många fler tillfällen som det är jobbigt att ha hund. Och jag som dessutom aldrig har varit en hundmänniska. De som känner mig kan inte alls se mig med en hund, jag har alltid varit mer
för bebisar och småbarn (Ja men det känns som att man antingen är djur- eller bebismänniska, är det inte så?), och inte haft nåt större intresse för djur. Så det är ganska otippat att vi har en hund.
Men… vi älskar vår lille Bruno. Det är synd bara att han är så rädd för andra människor och bara skäller istället för att visa hur enormt mysig och kramig han är, men det är ändå sååå värt att ha honom eftersom Mio ligger hemma och
är sjuk så mycket.
är sjuk så mycket.
De har en jättefin relation, speciellt när de är själva, och Mio saknar honom jättemycket när han inte är där. Så jag är ändå så otroligt glad över att jag tackade ja när mamma ville köpa en hund till oss, mest på grund av Mios sjukdomar, för det
lättar nämligen mitt samvete pyttelite.
lättar nämligen mitt samvete pyttelite.
Ja jag har alltid dåligt samvete över att jag inte är tillräcklig någonstans. Jag är inte tillräcklig på kontoret och för mina kollegor, jag är inte tillräcklig med Mio, jag är inte tillräcklig med Alvin, jag är inte tillräcklig med mina vänner…
ja men ni fattar. Jag har så mycket skuldkänslor åt höger och vänster, och på något sätt så ger det mig lite, lite lugn i själen att jag vet att Mio och Bruno har varandra. Jag kan aldrig ta bort sjukdomarna från honom, och Bruno kommer aldrig
kunna ersätta mig, Jonas eller Alvin förstås, men det är ändå nåt visst att få ett djurs kärlek. De är så fina de här två ♡
ja men ni fattar. Jag har så mycket skuldkänslor åt höger och vänster, och på något sätt så ger det mig lite, lite lugn i själen att jag vet att Mio och Bruno har varandra. Jag kan aldrig ta bort sjukdomarna från honom, och Bruno kommer aldrig
kunna ersätta mig, Jonas eller Alvin förstås, men det är ändå nåt visst att få ett djurs kärlek. De är så fina de här två ♡
Djur är så fantastiska, & det är så fint att se hur de handskas med människor med någon slags sjukdom!
Ja visst är det❤️