Vet ni vad som hände i måndags? Jag stängde ner datorn vid halv sex (jag jobbade hemifrån under eftermiddagen) och kände mig helt klar. Alltså helt, helt klar med min to do-lista. Visst finns det punkter kvar, men de senaste månaderna har det varit mer eller mindre livsviktiga (ja ja, arbetsmässigt livsviktiga) punkter som har fått vänta till dagen efter. Eller dagen efter igen. Men igår så blev liksom hela to do-listan, med sånt som bör göras nu, klar! Jag tog tag i grejer som har legat ett tag och som jag har haft rätt mycket ångest inför att jag måste lösa, och jag kände mig så himla nöjd när jag var klar. Jag var på väg att skriva till mina kollegor på Messenger att “JAG ÄR KLAR!!!! Behöver ni hjälp med nåt så finns jag här!” Men så kom jag på att det var en urdålig idé. Jag stängde ner datorn istället och insåg att det var länge sen jag kände mig så här lättad. Inte helt lättad – för det finns fortfarande en del jobbiga saker som måste lösas, men de går liksom inte bara att beta av så där – men ändå mer lättad än vad jag har gjort på sistone.
Jag har ju sagt det innan… att det har varit en väldigt stressad och pressad höst, och jag kan till och med se det i mitt ansikte (jag ser tio år äldre och väldigt mycket blekare ut) och på mitt hår. Jag måste göra nånting. Men vad? Äta bättre va? Och dricka mer vatten? Vad mer? Jag tänker att en solsemester hade suttit fint men det är inte läge nu så det får jag hoppa. Men ni har säkert bra tips. Hur gör man för att få tillbaka hår, hud och lyster? Vad är det som är den stora grejen? Sover gör jag, så det är inte det som är problemet.
Jag riktigt ser hur blek och glåmig jag ser ut på alla bilder, och hur tunt och livlöst håret är. Sen blir det ju inte bättre av att sitta bredvid Anni som skulle kunna gömma hela mig i sin kalufs. Hon har så orättvist tjockt hår. Jag tycker att det är ojämnt fördelat och att jag borde få lite. Tycker ni inte det? ?
