Dag: 30 december, 2017

En spontankväll på stan

Igår ringde pappa Jonas och ville spontanstjäla kidsen i några dagar, och det är klart att han fick göra det. Men då startade en inre konversation i mig.
– Wow, du är spontanledig en fredagkväll! Coolt! Då kan du ju passa på att gå ut och göra nåt. 
– Eeeh, va? Då kan jag passa på att sova menar du? Jag är ju trööööött…
– Sova????? Det kan du göra en annan dag. Passa på att vara social! Du ångrar ALDRIG att du går ut och är lite social, och dessutom vårdar dina relationer.
– Men åååh, det är väl bättre att jag vaknar imorgon utvilad och fräsch. Sticka och träna lite, fixa hemma… ja viktiga saker helt enkelt.
– Du fattar ju ingenting! Gå UT OCH VAR SOCIAL NU. Sova kan du göra sen! Och viktiga saker… äsch… de där grejerna kommer du inte ångra att du inte gjorde när du ligger där och ska dö. Och dessutom – bara för att du sover nu så innebär
inte det att det är en investering som är bestående forever and ever. Skit i det nu och gå ut!
Resultatet? Ja men jag ringde upp Kristina, som jag har velat träffa sååå länge, och frågade om hon var sugen på ett glas vin. Och det var hon. Älskar spontana och flexibla människor. Visst är det härligt med såna vänner?
Vi tog två glas bubbel på MJ's och sen gick vi hem.
Jag älskar stan vid juletider, det är så mysigt ute. 
Det var en alldeles lagom kväll där vi fick tid att catcha upp en massa, och dessutom prata om härliga 2018 som vi har framför oss. 
 

Kommentera (0)

Varför har jag ont i långfingret?

Nu måste ni hjälpa mig, ni som har koll på sånt här. I cirka en månads tid har jag haft ont i mitt högra långfinger från och till. Det är svullet och gör ont i leden när jag böjer det. Eller om jag trycker på det. Det gör inte ont så att det är olidligt och det är inte rött och varmt, utan bara svullet. Min ring, som jag brukar ha där, går absolut inte på och jag märker att jag anpassar mina rörelser med högerhanden eftersom det gör ont. Mio får alltid gradera på en skala hur ont han har i huvudet när han är på sjukhuset, och om jag skulle göra det så graderar jag det här till fyra, på en skala mellan ett och tio alltså. Så det gör alltså inte SÅ ont, men det försvinner ju inte heller, så något är det som inte står rätt till. Det har också börjat sticka lite och kittlas (vet inte hur jag bättre ska uttrycka det) i ringfingret bredvid. Haha… så! Nu har ni fått alla mina symtom. Berätta vad det är för fel på mig. 
Jo jag har ringt och beställt tid och ska få gå direkt till en handmottagning, eller vad det nu hette, nästa torsdag, men jag tänker ändå att det säkert är några av er som har koll på sånt här och kan ge mig en hint?

Kommentera (0)

Svar på Mios prover

Igår fick vi ett brev om att Mios värden inte var så bra ändå. Han har låga järnvärden och lågt kortisolvärde. Det vill säga samma sak som de sa i Tyskland. Jag har ingen aning om vad det betyder mer än att han ska ta om proverna tisdag morgon och sen ska han bli inlagd den 10 januari i ett eller två dygn. 
Nu när jag återigen slängs tillbaka in i Addison-tankarna  och låga kortisolvärden så tänker jag att “Jaaaa det är väl klart att nåt är fel. SÅ trött som han är kan väl ingen frisk människa vara.”
Jag måste sluta att försöka normalisera hans trötthet när vi inte får dåliga provsvar och istället bara erkänna för mig själv att nåt är märkligt med honom. Visst, han är tonåring nu, men såå trött blir man väl inte av det? Eller?
Hur som helst, nu börjar väntan igen. Jag hatar den där väntan men vet att det inte finns något att göra. Jag har väntat på provsvar sen den dagen läkaren ringde – när Mio var 6 år – och sa att han hade en tumör i ryggen. En av de värsta dagarna i mitt liv. Jag minns varenda SEKUND av dagen i detalj. Usch.
Och den där väntan tar aldrig slut. Jag vill ju bara veta, och sen i steg två bota honom från allt det onda.

Kommentera (0)