God morgon på er! Jag sitter här i mörkret och bloggar. Mio sover fortfarande – som vanligt. Men det har varit en halvstökig natt så det är inte så konstigt.
Vi hade en rätt mysig kväll igår. Det är nåt helt annat att vara här när han inte är totalt nedbruten (när han har opererats i huvudet) och inte ens kan resa sig ur sängen. Nu går vi tillsammans med pigga steg och äter kvällsmat i köket, vi båda går ner till Pressbyrån som ligger här i huset, för att köpa snacks till vår myskväll och han mår ju ändå rätt “bra”. Bra för att vara på sjukhus alltså.
Igår kväll, precis när han höll på att somna så kom de in och hämtade oss, det var dags för provtagning igen, och den här gången skulle vi gå iväg till ett sånt där ljust undersökningsrum ni vet. Så där försvann det sömntåget. För honom alltså, för mig går det sömntåg varje minut kvällstid.
Hur som helst, provtagningen gick jättebra även den här gången. Han har ju en nål som sitter i armen och då är det inte lika farligt. Och så ligger han helt och hållet ner.
Men sen, när vi kom tillbaka, ja då hade hans sömntåg som sagt försvunnit. Så han (och därmed jag) låg och vred och vände sig och somnade nog först runt midnatt (!) Sen kom det in en sköterska vid 5 för att sätta bedövningssalva och så igen klockan 6 för att ta prover igen. Nu är morgonkortisolet taget och det är det vi väntar på! Det är som sagt inte därför vi egentligen är här. Planen är egentligen att vi ska få bukt med hans huvudvärk oavsett vart den kommer ifrån, men jag är ändå väldigt spänd på proverna. Sköterskorna här är så fina ♡ Många av de har ju träffat Mio sen han var liten.
Jag pratade med en sköterska igår och hon berättade att de bara har fem vårdplatser här på grund av att det är brist på sköterskor. Fem?!?! På ett så här fint sjukhus?? Alltså när jag säger fint så menar jag att de har en massa bra teknik och en massa extremt duktiga specialistläkare och så vidare. Universitetssjukhus ju. Men så jobbar man tydligen tre-skift här, vilket innebär att ibland jobbar man morgon/ dag, ibland eftermiddag/kväll och ibland natt. Och VEM ORKAR DET I LÄNGDEN? Kroppen och sömnen blir ju helt rubbad. När jag hör sånt så blir jag så arg! Varför ändrar man inte på det då så att sjuksköterskorna kan få en bättre vardag? De är de stora hjältarna på ett sjukhus tycker jag. De och undersköterskorna. Utan dem…
Men nu måste jag skynda mig att väcka Mio. De ska snart gå ronden och vi har inte ätit frukost än…
Vi hörs om ett litet tag.
Hej! Vilken fin blogg du har! Jag har själv precis börjat blogga, skriver om min vardag och mode! Kanske du vill kolla in? Du hittar mig på: woxthers.blogg.se! Ha det bäst 🙂