Jag har hunnit fundera ganska mycket på både det ena och det andra under tiden jag har legat inne med Mio, och vet ni vad..? Jag kom på att jag tycker att det är så fantastiskt när man är två som driver projekt och bolag ihop. Jag har varit “två” i vissa projekt, och i det första (Foap, som var en startup) så gick den där tvåsamheten sådär. Vi passade inte ihop i längden och jag valde att lämna, trots att jag kände en enorm kärlek till själva jobbet och företaget.
Bildkälla: Sydsvenskan
Men när partnerskapet funkar och är riktigt bra så ger det så otrooooligt mycket energi att vara två, tycker ni inte det? Jag skulle dels önska att jag hade Mama Said tillsammans med någon – och tycker att det är lite synd att vi inte var två som startade det. Nu är det ju min bebis, och jag skulle absolut kunna dela med sig om nån skulle vilja köpa in sig, men då måste det kännas helrätt så klart. Men vad kul, och nyttigt, det hade varit. Det är så fint att backa varandra, att komplettera varandra och att sitta i skiten tillsammans och samtidigt fira framgångar tillsammans – och dels att jag hade någon att driva sidoprojekt med.
Jag har ju haft en del olika poddar med grymma personer; Kajsa från Norge (Jag ångrar att vi inte fortsatte. Vi hade en grymt bra podd – Barnpodden. Vi hade många lyssnare och varje avsnitt var som en terapisession. Jag saknar Kajsa!)…
… och så Sofia (Vi hade en entreprenörspodd när vi båda drev startups så det blev ett naturligt slut för oss när vi inte längre hade den typen av bolag, men podden var väldigt populär bland likasinnade när det begav sig, och vi hade svinkul!)…
…och så Alex då (vår podcast Alex & Alex var så himla kul att göra. Den människan ger mig så mycket energi, och nu ska vi ju snart fortsätta vårt Alex & Alex-koncept, fast i videoformat)…
… och så nu Linda med vår podd “Vad fan håller jag på med?” Det är också en entreprenörspodd och vi kör på och ska satsa mer på den i år. Ta den lite mer på allvar, vilket känns väldigt bra.
Sen poddar jag ju också med Josefine. Vi gör en podd som heter Barndiabetespodden och som riktar sig till anhöriga till barn som har diabetes typ 1. Det är en väldigt viktig podd som inte är en följetongspodd som kommer ut varje vecka, utan som mer behandlar ämnen inom vårt huvudämne.
Men jag saknar fortfarande att ha en partner in crime. Och det behöver nog vara en person som är i Malmö känner jag, och som jag klickar så där underbart med på en massa plan. Som kan driva projekt ihop med mig, som kanske är bra på sånt som jag är mindre bra på. Ja men ni fattar. Nu har jag drivit bolag ensam i flera år och trots att det skrämde mig att vara två (när jag valde att lämna Foap) så tror jag ändå att styrkan som det ger att vara två väger tyngre än så mycket annat. Vad tror ni? Och hur sjutton hittar man sin partner in crime? Jag kan inte direkt sätta in en kontaktannons ju…
Finns barnpodden kvar nånstans? Hittar den ej.
Är i exakt samma sits. Sedan i somras har jag latent letat efter min ”andra hälft”. Men hur 17 gör man? ?
Har nog alltid varit lite rädd för att starta upp något med någon, för tänk om det inte håller i längden, vilket jag också varit med om. Men när du beskriver det så kommer det i ett helt annat ljus och det låter så himla roligt att dela med- och motgångar med någon.
Ja jag med som sagt… men samtidigt… tänk vad skönt att ha någon där vid sidan om. Men det ÄR också läskigt…
Men jag sitter ju här. Bredvid dig. Iklädd identiska kläder!?!?!??!?
Åh, jag saknar din och Kajsas podd SÅÅÅ mycket! Helt klart den bästa podden jag lyssnat på under ALLA dessa år. Starta igen!!
Ja jag meeeed! Jag borde ringa och säga till Kajsa att vi måste kicka igång igen 😉