Det har varit en mysig födelsedag och mamma-Mio-dag även om den mesta tiden tillbringades på sjukhuset. Eftersom vi hade två läkarbesök inbokade (ett på allergimottagningen och ett på diabetesmottagningen) så tog det sammanlagt flera timmar. Mios långtids-blodsocker (HBA1C) såg inte alls bra ut tyvärr, det var högre än vad det någonsin har varit, så nu kommer vi börja räkna kolhydrater. Det innebär att vi varje gång han ska äta, ska uppskatta hur många gram kolhydrater det är, så att vi lättare kan finjustera insulinet därefter. Och så blir det (ännu) mer kontroller nattetid, för jag misstänker att det är där han har haft höga blodsockernivåer.
Hur som helst, dagen började med att jag och Alvin gick in och väckte Mio med sång och paket. Hela första “Vi gratuelerar” gick obemärkt förbi eftersom han inte vaknade… Haha… fail. Så jag fick skaka om honom samtidigt som vi körde om en gång till.
Vi hade dukat fram hans favvisfrukost; melon, hallon, ostbullar och ProViva. Söta drycker är sånt som han normalt ALDRIG dricker eftersom det typ bara är socker och höjer blodsockret extremt mycket.
Han öppnade paket (och kuvert) mellan tuggorna…
… och blev väldigt glad över alla kläder och pengar. Lite extra roligt var kortet från Alvin. Han hade lagt ner väldigt mycket tid och kärlek på det så det var så himla fint ❤️
Vi hade också blåst upp ballonger så klart.
Vi tog en lååångfrukost eftersom Alvin sen skulle till tandläkaren och vi därmed inte behövde gå iväg lika tidigt som vanligt.
Vi hann också med en lunch på stan. Det är så himla mysigt när man är tillsammans så där utan stress.
Det är bra att ha såna dagar ibland när man inte har så många åtaganden, utan det största åtagandet bara är att vara närvarande.
Mio har haft lite upp och ner med huvudvärken hela dagen, och under eftermiddagen, när han ändå var ganska okej gick vi ut med Bruno – som blev fullkomligt galen (glad) av snön – och lekte. Eller vi stod mest och tittade på.
Och vek oss av skratt! Det finns inget bättre än att se sina barn gapskratta. Bruno var så lycklig över snön, och det gjorde Mio ännu lyckligare. Tänk vad djur kan göra för barn, och för människor överlag ❤️
Nu ska vi äta middag allihop här. Vi får se om han orkar gå iväg till Jensens (som är deras favvishak) eller om det blir mat här hemma. Det återstår att se.
Vilken härlig dag ni verkar ha haft! Det är ju de där strandhuggen mitt i vardagen som glittrar lite extra och gör att man blir alldeles varm i magen. Som att ha tid tillsammans eller titta på en tokig hund. Det har vi gott om hemma eftersom vi har madamen. 🙂
Eller hur, visst är det det!! Man borde ha dem lite oftare 🙂