Hur funkar ni – är ni pessimistiskt/ realistiskt eller optimistiskt/ naivt lagda. Jag använder alternativa ord för att jag vet att en pessimist ofta kan tyckat att en optimist är naiv, och att en naiv person ofta kan tycka att en realist är pessimistiskt lagd. Puh! Fick jag rätt på det där nu då? Ja men jag är säker på att ni fattar vad jag menar, eller hur? Hur som helst, från och med nu använder jag “pessimist” och “optimist” utan att lägga någon som helst värdering i det. Så nu kommer vi till frågan igen – är du pessimistiskt eller optimistiskt lagd? Ser du glaset halvtomt eller halvfullt? Det har säkert inte undgått er att jag är optimistiskt lagd, och att jag är väldigt glad och nöjd över det. Jag vet att det är det som gör att saker ofta löser sig till slut – att jag på riktigt vågar tro på att det ska bli bra. Och det är också det som gör att jag har vågat dra igång Mama Said.
Hur som helst, jag tänker att första steget i att kunna bli det man vill bli när man blir stor är att börja se möjligheter och våga drömma. Att inte tänka “Det där kan inte jag göra”. Varför skulle du inte kunna det? Du kan göra PRECIS vad du vill, OM du verkligen vill, eller hur? Vad skulle kunna hindra dig? Visst, du kanske måste utbilda dig, du kanske måste jobba gratis ett tag, du kanske måste flytta, du kanske måste investera blod, svett och tårar, men OM du vill så kan du bli precis vad du vill.
Det är inte ens säkert att du måste gå den traditionella vägen och plugga – även om jag verkligen rekommenderar det – du kanske kan få en praktikplats någonstans för att lära dig och sen är duktig nog att få ett “riktigt” jobb. Ja men ni förstår vad jag menar. Man MÅSTE inte gå den typiska vägen även om det ibland kan vara enklare, det viktiga är att bestämma sig och att våga säga det högt. “Jag vill bli egenföretagare inom media när jag blir stor”… eller liknande. Bestäm dig, våga tro på det och säg det högt!
Genom att vara optimistisk och våga tro på det så kommer du få andra att tro på det, det vill säga personen du söker jobb hos till exempel, eller andra som du pratar med som längre fram kanske kan vara din väg till framgång. Ju mer energi du lägger i JA'et, desto mer JA kommer det bli, och ju mer energi du lägger i NEJ'et desto mer NEJ kommer det bli. Hänger ni med? Ja'et får stå för att Ja, du lyckas uppnå din dröm, och Nej'et för att Nej du lyckas inte nå din dröm. Så lägg ALL energi på rätt sak, ok? En bra början är att skriva upp sina drömmar, och bara ha en regel: Du får skriva precis VAD SOM HELST, utan några som helst begränsingar. Skriv exakt vad du drömmer om – det bästa som skulle kunna hända dig – och tänk inte på ekonomi, avstånd, personlighet och så vidare. Be crazy… eller nåt, och bara skriv ner ALLT!
Sen… sen när du har skrivit ner dina allra högsta drömmar… då kan du börja bli lite mer konkret – men det tar vi en annan gång. Gör det nu! Skriv ner vad du drömmer om att bli när du blir stor, eller om det är något annat du drömmer om. Puss!
Jag har nog ärligt talat slutat drömma och fantisera om framtiden. Speciellt när det handlar om arbete. Jag är sjukpensionär och ser ingen väg ut ur det. Tyvärr. Att bli sjukpensionär vid 29 års ålder ingick inte i min plan. Och det tog bort mycket av mig själv och mina drömmar och mål. Men jag jobbar på att hitta tillbaka.
Jag förstår verkligen det! Sjukdomar är svåra att påverka tyvärr… Det räcker liksom inte med att bara vara positiv… men det finns ingenting som du kan göra "tack vare" dina sjukdomar? Alltså jag menar något som du kan göra för att underlätta för andra i samma situation? Eller något som du har kommit på behövs för de som har värk eller liknande? Jag har inte riktigt bra koll på fibromyalgi… Hur är det egentligen? HAr man alltid ont? Överallt eller på vissa ställen? Hur ter den sjukdomen sig?
Jag skulle vilja jobba med administration eller som HR-assistent/ansvarig. Men tror inte betygen från omvårdnadsprogrammet räcker 😉 Inte tiden för den delen heller, haha. Samtidigt älskar jag mitt jobb som undersköterska på röntgen. Dock , jag är "bara" 42 år, en dotter på snart 19 (som tar studenten i år) och en son på snart 16 (börjar gymnasiet) så visst fanken kan jag omskola mig.
Men… Ska bara….
😉