Men alltså åååh vad jag njuter av den här solen och värmen. Ja jag gissar att jag inte är ensam, eller hur? Det är sån frihetskänsla att både cykla till jobbet OCH sen ha barnledigt på kvällen. Och dessutom två kvällar i rad. Igår var jag iväg på AW tillsammans med min kompis Kristina (det var en jättemysig kväll där vi satt utan jackor halva kvällen. Så underbart) och idag cyklade jag förbi stan för att byta ett par jeans i lugn och ro innan jag cyklade hem.
Cykel i solen i stan utan tid att passa är maximal frihet för mig. Älskar, älskar, älskar det. Och det här med bara fötter i skorna – NU ÄR DET SOMMAR HÖRNI! Ja men ni hör ju njutningsnivån här, eller hur?
Vi har dessutom stans härligaste lunchläge om dagarna. Jag brukar som vanligt köpa en sallad på Holy Greens, och så går vi ut – precis utanför kontoret (Lyxen!) – och sätter oss på bryggan.
Idag har jag, förutom en poddinspelning där vi pratade om att filma med mobilen (Lovar att tipsa när den kommer ut. Den är bra!), haft en hel dag till admin. Det trista, men ändå också sköna, är att hela dagen mer eller mindre gick åt till GDPR-prepp. Men vet ni vad? Jag är så påläst nu på det där konkreta som som sagt INGEN har skrivit om, så, som jag lovade, så kommer det ut ett blogginlägg om det snart. Men det blir på Mama Said. Lovar att tipsa! Hade jag hittat den artikeln så hade vi sparat 10-15 timmars jobb, så jag måste säga att jag själv tycker att vi har lyckats väldigt bra. Det är en checklista så att man kan kolla av att man är på banan. Och då gäller det så klart vår typ av företag (och inte KRY till exempel, som behandlar mycket mer känsliga uppgifter än vi) samt influencers. Men som sagt, jag kommer säga till när vi publicerar den.
Nu är jag hemma. Cyklade förbi mina gamla barndomskvarter på vägen hem och kom att tänka på att jag så himla gärna (en liten del av mig) hade flyttat till de trakterna. Älskar Davidhall, som det heter, och myset däromkring. Det här är mitt gamla hus, det är så kul att man känner till varenda gatsten utanför, varenda liten detalj i staketet runt den lilla gräsmattan, alla krusiduller i trapphuset och… ja ni fattar, det blir nog så i sina barndoms kvarter. Nej jag särskrev inte där, jag ville skriva i mina barndoms kvarter och inte i mina barndomskvarter. Haha… är ni med?
Mio då… min älskade lille plutt. I morse blev allt så fel. Han mådde väldigt dåligt, men eftersom vi har bestämt att han ska till skolan två timmar om dagen både måndagar och tisdagar och det här nu var första veckan så var vi stenhårda. Inte för att vi misstror honom eller vill förminska att han är så dålig, men för att vi har bestämt att han ska köra enligt det här programmet TROTS att han har väldigt ont. Bara två timmar om dagen två dagar i veckan alltså, och till sin hjälp så har han taxi både till och från skolan. Allt för att göra det så enkelt som möjligt. Men så i morse så var han så dålig att han verkligen inte orkade… men så tvingade vi honom och jag tror att han blev rätt besviken. Samtidigt så måste vi försöka… Det hade aldrig gått hela dagarna men på nåt sätt så måste vi (han) ta sats inför de här få timmarna varje vecka. Mitt lilla hjärta! Jag blev så irriterad men tyckte samtidigt så synd om honom. Och sen, när han kom hem, så sa jag förlåt för irriationen men att vi kommer att agera likadant nästa gång. Jag känner mig som en tyrann. Och han är den största lilla kämpen jag vet ❤️
