God morgon! Med risk för att låta klämkäckt peppig nu så måste jag ändå säga att jag älskar min vardag, både jobbet och fritiden. Jag har världens bästa jobb, som jag ju har skapat själv, och jag har världens gosigaste små barn och de allra finaste vännerna. Det mesta är ju bara tippetopp-bra! Förutom en sak… och det är så klart Mios sjukdomar. Att han aldrig ska få må bra, mitt lilla hjärta?❤️
Igår var egentligen en toppendag på alla sätt, men så hade den en sorgekant runt sig eftersom Mio just nu mår väldigt dåligt. Han har mer eller mindre legat i sängen i tre dagar stackarn och som tur är så fick vi snabbt tid hos en av hans läkare (Ja för när man har fler diagnoser så har man ju heeelt olika läkare till de olika sjukdomarna, och problemet är att vi själva sällan vet vad som tillhör vad. Hur ska vi veta det liksom?) så vi ska dit nu kl 8 på morgonen.
Men i övrigt så var dagen alldeles perfekt. Den började med att vi, jag och Johanna, jobbade hos våra kunder. Det gör vi varje förmiddag. Och sen promenerade vi till kontoret för att luncha med Mandy. På eftermiddagen klipptes det poddar, jag gjorde annonser, vi hade telefonmöte, det klipptes videos och så vidare.
Sen kom vi till den där härliga frihetsdelen av dagen. Den som jag älskar! Eftersom jag har barnen väldigt mycket så är det en alldeles extra härlig känsla när jag är barnledig och inte har några planer. Jag promenerade en bit när jag skulle hem, det var ju så varmt och skönt, och tog sen bussen.
På vägen hem stack jag in på Seven Eleven och köpte en sallad. Thank god för den smidigheten. #ungkarl
Även om jag är lat när det kommer till matlagning så gillar jag dock att duka ordentligt… eller ordentligt och ordentligt, det enda ordentliga är väl att jag alltid lyxar till det med servetter ?
Fick med mig en Metro från bussen och läste den medan jag åt…
Lyxade till det ännu mer med efterrätt också. Mums.
Såg spår av Mio… För er som inte har koll på diabetes så förstår ni nog inte så mycket, men vi har fört dagbok i tre dagar för att räkna kolhydrater och hålla koll på insulindoser.
Så fort jag kommer hem SLÄNGER jag av mig kläderna (men passade på att ta en bild på mig själv när jag fortfarande var anständigt klädd innan jag gjorde det igår)…
… för helt ärligt – HUR SITTER MAN I EN SOFFA OCH MYSER NER SIG OM MAN HAR JEANS? VEM är det som gör det? Haha… jag dömer ingen – innerst inne önskar jag nog att jag hade kunnat sitta där och vara lite snygg i vanliga kläder, men det går inte. Jag måste ha nåt skönt på mig. Annars sitter jag typ så här… som att jag har en pinne i ryggen.
Men det gjorde jag alltså inte igår. Heller. Jag hoppade snabbt i mjukisar och satte mig skööönt i soffan. Enda (stora) felet med dagen, som också gör att jag inte har den där lyckan i mig som jag skulle vilja ha, är förstås Mio. Min älskade lille kille ❤️