God morgon! Ibland glömmer jag hur tacksam jag är över mina fina vänner som jag har omkring mig. Igår var jag med om en grej som gjorde att jag kom att tänka på det här med riktigt vänskap och hur oerhört fint det är. Jag älskar mina vänner och har haft flera av dem sen jag var liten. Sara lärde jag känna i tvåan och de flesta andra nära vännerna i högstadiet och gymnasiet. Ja men med tanke på att jag är ganska gammal så får jag nog säga att det var när jag var liten ? Det fina med mina vänner är, förutom att vi har kul ihop, att vi förstår varandra (vi behöver inte alltid hålla med varandra, vi är faktiskt rätt olika, men vi förstår och har respekt för varandra), vi har förtroende för varandra (vi kan anförtro oss till varandra och samtidigt vårda det som vi anförtor oss om väl), vi är lojala mot varandra (vi vet vad som kan sägas vidare och inte) och framförallt så vill vi varandra väl.
Egentligen är det nog så enkelt att om man vill en annan person väl så är man liksom en bra person i alla lägen. Är det inte så? För om jag vill en person väl så är det inga som helst problem att ge både positiv och negativ feedback. Då gör jag ju det för att boosta den personen, inte för att jag är arg eller vill trycka till. Det är om jag inte vill någon väl som det är lite svårare att få min feedback att landa väl. Men då kan jag ju inte heller räkna med det tänker jag… Om jag säger det för att trycka till eller skada. Ja men ni fattar va? Feedback som lämnas med kärlek till mottagaren landar alltid väl. Och så är det även med allt annat… gör man det av godo, istället för av godo, så blir det bra. Man får det man ger helt enkelt, som överallt annars i livet. Är det inte så? Med mina nära vänner är det så att vi vill varandra väl i alla lägen, även om vi inte alltid tycker lika eller håller med varandra. Återigen så är jag så tackam över det, och ska erkänna att jag glömmer bort hur bra jag har de på den fronten ♡
