Heeej kära ni! Det känns som att jag har varit borta huuuur länge som helst – både hemifrån och från bloggen… fast jag bloggade igår morse. Hur mår ni? Haha… kul ändå att jag har saknat att prata med er.
Jag sitter just nu på flygplatsen och slås av det underbara norrländska lugnet. Alla är så himla ostressade och snälla. Mio hade älskat folket här, och det påminner mig om att vi har hängt alldeles för lite hos släkten i Norrland (Skärpning!) – eftersom han hatar att vara i miljöer där folk är stressade och inte närvarande. Här stiger man liksom in på flygplatsen, inte så mycket folk, kommer bort till incheckningsautomaterna och möts av en norrländsk kvinna som lugnt säger: “Ska du till Bromma?” och sen ser till att jag vet exakt hur jag ska göra när jag automatincheckar. Och just det där med automatincheckning känns nästan lite ironiskt eftersom hon står bredvid mig hela tiden. Och sen går vi tillsammans bort och lämnar min väska på bagage drop. Ja men ni förstår vad jag menar va? Det är så underbart med icke-stressande människor som är närvarande och vänliga.
Här sitter jag och äter lunch och bloggar. Flyget är lite försenat men jag tar det med norrländskt lugn… ?
Frågan är: Hur skapar man det här lugnet inifrån och ut egentligen? Så att man liksom alltid kan bära med sig det, oberoende av miljön runtomkring en? Är det ens möjligt? För visst hade det varit härligt att alltid vara närvarande och lugn och ha den där harmoniska blicken som får alla att känna total trygghet och inkluderande? Hur gör man??
Du kan prova "stänga ner dig"; alltså stänga dina chakran uppifrån och ner, varje kväll och morgon, det har hjälpt mig (började för en vecka sen). Jag sög åt mig energier men nu är jag mycket lugnare, det funkar!