Idag ska vi till diabetesmottagningen och jag är jättenervös. Jag vet att Mio har haft jättdåligt blodsocker senaste månaderna så jag är helt säker på att hans HBA1C (som det heter. Det är ett blodsockervärde som visar hur det ser ut de senaste tre månaderna. Ett snitt så att säga) kommer vara skyhögt. Och skyhögt betyder att hans lilla kropp och organ tar skada. Blä! Så det är alltså rätt mycket ångest över det här besöket, men samtidigt så himla viktigt för att få hjälp med doseringen och med hans eksem. Om vi bara kan råda bot på den där plåster- och eksemproblematiken så kan han återigen börja använda de hjälpmedel som gör att han lättare kan hålla en jämnare nivå. Det är inte lätt ändå, men i alla fall lite lättare än nu. Den största boven – förutom själva sjukdomen – är att han har shunten och den problematiken också. Så fort kroppen inte mår bra så blir den stressad och blodsockret stiger. Att ha diabetes är skit, och att ha det kombinerat med en annan sjukdom är ett rent helvete.
Håll tummarna för att det inte är för högt nu… Nånstans så måste någonting bli lite bra för honom ♡
Det spelar ingen roll om det är julafton, födelsedag, sommarlov, semester eller vad det än kan vara – diabetesen finns alltid där och det går aldrig att göra undantag och slarva.
