Man kan aldrig, aldrig, aldrig vara “snäll” mot Mio och säga “Äsch, strunta i det idag” när det kommer till att ta blodsocker och insulin och att stoppa i sig för mycket onyttigheter. Allt måste alltid vägas, mätas eller i alla fall höftas. Och grejen är att om han äter pizza en fredagkväll så är det väldigt svårt att sen maxa onyttigheterna genom att även äta glass, chips, kakor eller godis. Det handlar om balans och att välja antingen det ena eller det andra.
Det här blir extra tydligt när det är kalas, fest eller till exempel julafton. Och jultider överlag för den delen. Hela december är en ganska jobbig månad eftersom han älskar clementiner, och vi ofta brukar äta pepparkakor. Vi kan inte alls göra det som förr – och framförallt inte både och. För sjukdomen tar inte hänsyn till vilken dag på året det är. Det har hänt flera gånger att vi noga har planerat maten en dag, och varit riktigt duktiga för att han ska “spara” sig till den extra gottiga efterrätten, men så lever blodsockret sitt eget liv och är alldeles för högt ändå. Då blir han så ledsen. Som igår kväll, då glömde han att äta sin Ben & Jerry-glass innan klockan åtta (där vi har satt gränsen för att kunna äta onyttigheter på kvällarna. På natten tar vi nämligen inte blodsocker lika ofta så det är inte bra att äta för sent), vilket innebar att det inte blev någon. Han blir så besviken, men bestämmer samtidigt att “Ok, då kan jag väl äta den på torsdag kväll, mamma?” Han är så fin och förståndig, min lilla Mio, och jag tycker så synd om honom när han står och väger sitt lösgodis eller får omplanera sin glass.
Diabetesen tar som sagt aldrig semester, det gör vi däremot med Barndiabetespodden. Jag och Josefine har bestämt oss för att ha ett uppehåll över jul eftersom det ändå inte är en följetongspodd. Fram tills att vi sätter igång igen i januari, får ni gärna höra av er och tala om vad ni vill att vi ska prata om. Vi har en del ämnen till på listan men tar gärna emot förslag från er.