Det är ofta snack om vad investerare vill ha, och hur vi som driver bolag ska bete oss för att vara attraktiva på marknaden. Nu när jag är ur den där processen – i alla fall för just nu – så har jag ett helt annat perspektiv på det och tycker att det är lika viktigt att vi ställer krav på dem. Och jag vet att det är lättare sagt än gjort – när man är i det där svaga och behövande läget – är det svårt att vara tuff. Men det borde vara upp till investeraren att vara proffsig oavsett vilket läge entreprenören eller bolaget är i. För det är väldigt fult att utnyttja sitt maktläge, och man borde ju ta vara på sitt varumärke även som investerare, eller hur? Så här tycker jag att en investerare borde agera:
- Så fort som möjligt säga Nej om det är ett nej. Att slingra sig ur genom att sluta svara på mail är så dåligt. Det tar mycket både tid och energi från entreprenören.
- Med ett Nej är det extra snyggt om det medföljer ett ärligt argument om varför. Att få ärlig feedback är fantastiskt för utvecklingen framåt.
- Det är fint om man som investerare ser det som en affär – där det är en win-win-situation – istället för att tro att hen “ger” pengar och gör nån slags tjänst.
- Respektera de deadlines som är uppsatta. Kan man inte svara inom utsatt deadline så är det bättre att säga det än att två dagar efter säga att “vi ska diskutera det på vårt möte nästa vecka”. Det är nämligen högst respektlöst.
Varför säger jag nu allt det här då? Jo för att det är nämligen så att när man är mitt i det, och i ganska desperat behov av pengar på kontot, så är det så lätt att låta sig bli överkörd. Man är liksom svag när man är i det läget och det är lätt hänt att en investerare då, medvetet eller omedvetet, använder sin makt för att sätta egna spelregler. Det är säkert inte av ondo, men jag önskar ändå att man tänker till, som investerare. Både för sitt eget varumärkes skull och för att inte sätta bolag i affärskritiska lägen.
Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad helt enkelt.