Ni vet när man kommer igång med träningen och är så där svinduktig. Har fått in rutiner och känner att NU! Nu kan inget gå fel. Och så blir man förkyld. HUR STÖRIGT ÄR DET? Då faller allt platt (igen) och man lägger av. För sen, när man ska komma igång igen, känns det som att man lika gärna kan starta imorgon. Eller imorgon igen. För man börjar ju ändå på noll. Och så händer ingenting eftersom det är så jäkla tungt att komma upp för den där uppförsbacken. Uppförsbackar suger. Så vad ska man göra då? Jo det är ju då som powerwalks, eller om man nu är lite för hängig för det, promenader är susen. Samma sak om man är lite bakis – Ut och gå! Man behöver ju inte kämpa livet ur sig, utan bara vara i rörelse en timme med syftet att sen slippa den där uppförsbacken. Okej okej, har man feber så ligger man nerbäddad. Så klart. Men såna självklarheter kommer jag inte skriva fler gånger för det vet jag att ni förstår att jag förstår. Men är man bara förkyld och lite småhängig så fixar man en timmes promenad.
En powerwalk eller promenad fixar man alltid. Typ. Men nu – till Minc. YEEEES! Vilken tur att det gick så bra med Mio och att han idag är helt återställd. Nu kör vi hööööösten!!!