Ibland, på morgonkvisten, lånar man ut en bit av sin säng till en liten varelse som väger 29 kg och är 130 cm lång. Fråga: Hur kommer det sig att en sån liten sak kan ta så stor plats? Och framförallt all plats?
Ja ja, jag är inte den som är den. Då smiter jag väl iväg på en powerwalk istället. På min absoluta favoritstig, på Ribban.
Springer också.
Sen sätter vi på hög musik i bilen och åker och hälsar på Alvins fotbollskompis på landet och hänger i en pool heeela dagen. Så himlans skönt! Mer sånt tack. Vi kör på väldigt små och mysiga vägar.
Så små att de inte har fått nåt eget namn. Det är då såna som jag – som inte rörde mig utanför hemmet innan gps'en uppfanns (ja kids, det fanns en tid då inte gps eller ens internet fanns, och det var inte så länge sen. Faktiskt.) – blir lite lätt orolig. Men helt utan mening. Världens bästa kart-app (iPhones egna! Ja jag tycker att den är bäst.) grejar det här med. 
Det är så varmt så jag kör naken.
Näääe, så klart jag inte gör.