Jag brukar alltid tänka, när det kommer till småbarnsföräldrar, att det jämnar ut sig i längden. Har man världens tuffaste spädbarnstid så blir det enklare under tonåren. Och vice versa. Tror att vi alla får ungefär samma dos totalt sett. Balans.
Detta fenomen verkar gälla även för kycklingsandwiches. Igår åt jag världens godaste. Ever. Ni kommer ihåg? Idag? Ja men jag fick precis världens äckligaste (Jo men den var det) kycklingsandwich här på flygplatsen. Som dröp i fett. Med pommes till (!) 
Nä, jag åt inte den. Smakade en tugga, den smakade… ingenting. Slängde den och konstaterade att jag verkar få leva på min gourmetupplevelse från igår ett tag. Balans.
Hej Starbucks, en hederlig bagel med Cream cheese, tack! 
Nu sitter jag på Oaklands flygplats. Liten flygplats och ingen shopping här minsann. Summeringen av veckan i San Francisco är: Fantastiskt! Jag gillar staden och landet. Allt är välorganiserat men känns ändå lite mer relaxed än hemma. Alla är trevliga (utom de i China town, de var på riktigt otrevliga) och det känns väldigt “vänligt” här på nått sätt. Jobbmässigt då? Ja om man vill slå i USA så borde man vara här mer, det är en sak som är säker. Mer om det i ett annat inlägg dock. Nu ska jag gå till min gate. Hej rå! Ses i Norge! 