Hej och hå vad det går upp och ner här. Igår morse vaknade Mio och mådde hur bra som helst. Han hoppade in i duschen, gjorde sig klar och gick till skolan. Det är så stort när jag ser honom gå de där stegen mot skolan. FAN att det ska behöva vara det. Det är så trist. Varför kan han inte bara få ha det som alla andra? Ja ja, dagen började toppenbra som sagt, förutom att Alvin var dålig istället. Alvin har nån slags migrän ibland, som börjar med huvudvärk och ibland även kräkningar dag ett, och som sen fortsätter flera dagar men blir bättre och bättre efterhand som tiden går. Han är inte färdigutredd än så vi kallar det “migrän” tills vidare. Och nä, han har inte samma sak som Mio, det har vi fått bekräftat. Hur som helst, igår var han alltså dålig, men ändå okej nog för att följa med mig till jobbet. Vi sitter ju hos vår kund på förmiddagen så han fick följa med dit, och sen när vi kom till Mama Said-kontoret så bäddade jag ner honom i våra sköna stolar.
Vid tiotiden ringde Mio: “Jag är dålig, mamma. Jag måste gå hem”. Jag ville ringa taxi till honom så att han slapp gå, men när han får ont så vill han bara, så fort som möjligt, komma hem så han gick istället. Så nu får vi se glädjen i att han i alla fall fick en liten stund i skolan tillsammans med sina kompisar. Det som är så fint med Mio är att han, om han mår bra, med glädje skuttar iväg till skolan. Han har aldrig brytt sig om att det var länge sen eller tänkt “Vad ska alla kompisar säga nu” utan bara sett sig själv som en självklar person i gänget. Det är så coolt! Min kille ♡ Jag är så imponerad!
När jag kom hem så var det till en hel drös av tidsbokningar. Herregud, vi ska på så många läkarbesök inom det närmaste att jag inte förstår hur vi ska hinna med.
Alla de tiderna som är handskrivna är till barnsmärtenheten och där misstänker jag att vi båda (både jag och Jonas) behöver vara med vid varje tillfälle, resten delar vi upp, men det är ändå hur mycket som helst.
Idag på morgonen var vi på vårdcentralen för att ta kortisolprover, i eftermiddag är vi hos neurokirurgen för att ställa om shunten, på torsdag ska vi till läkaren och få svar på proverna som tas idag, och sen – nästa vecka – påbörjar vi en treveckorsplan på barnsmärtenheten. Och ja, däremellan har vi även andra läkarbesök coming up. Hurra!
Håller tummarna att det kommer nånting bra ut ur detta i slutändan ?