Puh! Ni vet när man har sett fram emot nånting väldigt länge, och peppat och haft sig och bara sett en enda sak framför sig… och sen… när man når den där saken så blir det som att luften går ur en. Förstår ni hur jag menar? Ja men antiklimax typ… ??♀️
Så var det till exempel när jag födde barn — och jag gissar att ni är fler som känner igen det? Man siktar liksom på förlossningen, och sen när den är avklarad så… Oj då, vad händer nu då..? Typ? Ni fattar va?
Lite så känns det när vi nu äntligen har lanserat Podcast Production. Vi har jobbat som tusan, varit nervösa, peppat, kollat, korrat, testat, gjort testköp om och om igen för att vara helt säkra och… sen… lanserat och… bam, så blev det tyst och lugnt. Ja men ni förstår vad jag menar, jag vet det. Vi har liksom varit på tårna och jobbat som tusan.
Och så hade vi det första webinaret igår kväll kl. 19,00 och körde så att det rök. Peppade som bara den inför, öste på med så mycket energi som vi bara kunde. Och sen… Jahapp, nu ska vi alltså gå hem och sova. ?
Ja men det blir en så jäkla tvärduns in i lugnet och tystnaden att jag har svårt att hänga med. Jag hade svinsvårt att slappna av igår kväll när jag kom hem och sitter nu här på kontoret och försöker ta mig samman för att få saker gjorda. Det här måste vara en av mina största utmaningar i entreprenörslivet… att hantera antiklimax-dagar.
Thank God att vi kör nästa webinar imorgon kl. 13,00. Det innebär att hela förmiddagen kommer bestå av pepp och förberedelser.
Känner ni igen det här? Har ni också anitklimax-dagar som är så där jobbiga? ?