Hur räddar man livet på en diabetiker?

Det läskigaste med att ha ett barn som har diabetes typ 1 är att det alltid finns en risk att hen svimmar. När jag ringer hem och Mio inte svarar direkt så blir jag helt hysterisk. Och det är faktiskt lite synd om honom, för jag vill egentligen inte vara en kontrollerande mamma som alltid måste veta allt. Han är 13 år och borde få ha lite privacy och inte alltid vara tillgänglig för mig.
Tänk hur livet var innan diabetesen och operationerna (som ju inte alls har med diabetesen att göra). Så enkelt och så smärtfritt.
 
Men det funkar tyvärr inte så. Ringer jag hem och han inte svarar så tror jag det värsta. Jag är livrädd att han ligger avsvimmad och kastar det jag har framför mig och kör hemåt. Hittills har jag aldrig kommit hela vägen, för han har alltid hunnit ringa mig, men fy vad det är läskigt. För det är så lätt att det händer. Har han fått för mycket insulin (det är alltid en chansing – vid varje måltid – hur mycket insulin man ska ta) så kan det hända. Och det händer att han blir låg varje vecka och måste ta druvsocker. Det händer alla diabetiker. Men det som inte får hända är att han blir för låg. För då börjar han plötsligt tappa medvetandet och förstår inte att man måste ta sitt druvsocker. Och sen, utan socker, så svimmar han. Det finns två sätt att väcka honom; antingen med socker eller med en akutspruta (som vi har i kylskåpet). Och i det fall som han har svimmat så funkar inte Dextrosol, som annars är en diabetikers (ena) medicin, eftersom den inte går ner i kroppen när man inte aktivt sväljer. Så vad ska man göra då?
Jo, om en diabetiker ligger avsvimmad så finns det bara en sak att göra: Ge socker! Alltid! Smeta på honung, socker, saft, sylt, flytande socker, marmelad – ja vad som helst som är sött längs hela tandköttet. Då går det in i kroppen. Massa socker bara! Smeta på allt vad du kan. En avsvimmad person kan inte svälja och därför är det viktigt att komma ihåg det där med att man ska smeta in det längs tandköttet, under överläppen till exempel. Men som sagt, det är alltid socker man ska ge, aldrig insulin. Det finns ingenting att tveka kring. Bara gör det!
Jag förstår inte att inte gemene person vet om det här. Jag visste det inte heller innan Mio fick diabetes, och ändå är det den vanligaste kroniska sjukdomen hos barn, efter astma. Hur kan vi inte vara mer upplysta. Kan inte du som läser det här säga det här till bara en person? Om du gör det så kommer ganska många fler människor få veta i alla fall. Och det är ju så enkelt. Och det kan rädda liv ♡

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *