Igår vaknade Alvin och började direkt att gå dubbelvikt och bara sa “Aj, aj, aj…” som han gör när han får huvudvärk. Han kan ju också ha en grotesk huvudvärk ibland, så att han knappt orkar gå upprätt när det är som värst – ni vet när man rynkar pannan och går med försiktiga steg och har kroppen lite framåtlutad för att det dunkar så mycket – och så att han till slut kräks. Men vi har kollat, och han har inte samma höga tryck som Mio. Och en annan skillnad är att det går över efter ett par dagar eller max en vecka. Migrän? Ja jag vet inte. Han är också under utredning. Hur som helst – han fick följa med mig till jobbet i alla fall och jag “bäddade” ner honom i våra stolar. Förresten, på tal om det, jag ska ta med några filtar till jobbet så blir det mysigare de dagar han är där.
I alla fall… Mio skulle ta prover i armen igår – och det är egentligen någonting som han har vägrat göra de senaste åren. Så fort han ska bli sövd så får han bli det med mask innan de sätter nålen i armen, och vid andra tillfällen på sjukhuset så har han fått lustgas. Eller så har de helt enkelt låtit bli. Men nu skulle vi alltså göra det. Igen. Han gjorde det ju i Tyskland… och svimmade. Och igår hände det igen. Han svimmade! Det var så otroligt läskigt. Först gick det bra… jag hade haft på bedövningssalva i två timmar så han var själv förvånad över att det inte kändes.
– Är det redan klart?
– Ja!! Vad skönt att det gick bra va? 🙂
Sekunden senare säger han att han mår illa, och jag ser hur hans läppar vitnar. Så jag ropar på sköterskan som har gått iväg, bara nån meter bort. Han svimmar!! Hon kom och la ner honom till liggande läge och bad mig hålla upp benen. Han började rulla med ögonen och krampa. Han rycker och krampar och det är så sinnessjukt obehagligt. Ser det verkligen ut så när man svimmar? Att man krampar så? Är det normalt? Sköterskorna försökte prata med honom men det var ju så klart omöjligt. Han var ju avsvimmad… De frågade mig om han hade epilepsi, så mycket krampade han. Men det har han ju inte. Han är undersökt kors och tvärs, det vet ni. Sen vaknade han i alla fall och började skrika rakt ut: “Vad händer? Vad händer mamma?” Lilla gubben… han tycker att det är så obehagligt. Och jag med för den delen.
Och i samma stund så kommer jag på att min älskade lille Alvin sitter där, på golvet bredvid, med uppspärrade ögon. Jag klappade på honom och frågade om det var läskigt. Jag hade verkligen inte en chans att ge honom fokus under de där minuterna när Mio var borta. Och det var så himla läskigt att jag inte kunde släppa Mio för en sekund, om jag så hade tänkt på det.
– Det var jätteläskigt. Jag trodde att han fejkade när han gjorde så där med ögonen, sa han…
Den här gången var det riktigt otäckt, och nu har det hänt tre gånger på ett par månader. Nästa gång de ska ta prov i armen får vi nog göra det på sjukhuset, med lustgas. Det verkar vara enda sättet. Han är verkligen så otroligt rädd och skräckslagen, och det kan ju inte vara ok att han svimmar varje gång. Eller hur? Eller är det så för vissa helt enkelt? Är det farligt att svimma och börja krampa så där? Ja jag får så klart kolla med nån av hans läkare också, men ni vet ju hur det är – det är inte så att jag har nåt mobilnummer att bara ringa så där, utan vi får ju boka telefontid om vi ska få en läkartid inom närmaste tiden.
Två slagna killar innan provtagningen. Alvin för att han har ont i huvudet och Mio för att han är nervös.
Usch stackarn 🙁 Och jobbigt för er alla! Jag svimmade ett par gånger som barn (kanske 12-13 års åldern?) och exakt samma hände. Ryckningar och skrek också. Vet att de undersökte med EKG men hittade inget fel. Men någon koppling till att svimma av tänker jag att det kan ha…
Har också varit nära att svimma hos tandläkaren när jag skulle ta bort stygn, så sjukt obehagligt. Men de hann se hur jag blev helt blek och la en blöt handduk på min panna, som verkade hjälpa?!
Att man glömmer andas är väl en anledning till att man kan svimma sådär, kanske om han kunde fokusera på andningen att det skulle gå bättre?
Jobbigt med spruträdslan :/ Har ni försökt behandla den? En del fobier kan ju bli bättre med kbt eller liknande.
Nej det har vi inte gjort. Vi får kolla med läkaren vad de säger och kanske testa nåt sånt annars.