Det är rätt fint, men inte helt sant, det som folk verkar tro om personliga tränare. Jag upplever att många (nästan alla?) tror att en PT:
- kan motivera dig. Det kan vi inte. Det vi kan göra är att hjälpa dig med varierad träning och träning som gör att du utveckas. Och det i sin tur brukar ofta leda till högre motivation. Men! Motivationen kommer alltid inifrån en själv. Det betyder alltså att du kanske måste göra någonting för att få den där motivationen, om du inte redan har den.
- alltid själv är motiverad till träning. Vi behöver också, precis som alla andra, förändringar och utveckling. Det är därför jag själv går till en PT en gång i veckan och testar nya träningsformer då och då.
- alltid äter nyttigt. Men hallå! Jag är ingen övermänniska utan kan känna samma sinnessjuka sockersug som alla andra. Jag tänker på vad jag äter, men har inga förbud och gillar inte strikta dieter – jag säger inte att det är fel men det passar inte mig. Jag gillar frihet!
- kan allt om alla skador. Det kan vi inte, utan då är det först och främst en läkare, naprapat, osteopat eller liknande man ska gå till. Sen när hen har satt diagnos och talat om vad för slags träning som krävs – då kan en personlig tränare komma in och hjälpa till med träningen.
- kan allt om alla sporter och när som helst kan hoppa in i vilket gruppass som helst och vara bra. En personlig tränare är duktig på att träna andra och se till att de på ett säkert, och förhoppningsvis roligt sätt, når resultat. Det har ingenting med gruppass att göra, även om jag personligen tror att en nyfiken PT – som testar på lite av varje – är en bra PT.
Vad har ni för förväntningar på en personlig tränare?
