Barnen

God morgon! Hur hade ni det igår? Var det en bra nyårsafton? Är ni trötta? Bakis? Här blev det jättelyckat och även om jag inte är bakis (det blev en nykter nyårsafton) så är jag svintrött. Vi kom i säng sent och jag somnade nog vid 01,30.

Hur som helst. Jag vaknade själv hemma på morgonen och stack, direkt efter frukosten, iväg på ett extra långt Body Jam-pass. Sen åkte jag och hämtade barnen hos pappa Jonas.

Det tar bara en timme att köra till Båstad och vi lyssnade på musik hela vägen upp. Som vanligt körde vi önsketimme: en låt var i tur och ordning. Och igår var det lite extra mycket “Happy new year”, “Millennium 2”, ABBA och “We are the champions”. Nyårslåtar ändå, eller hur?

När vi kom fram till Riviera strand, där vi skulle bo, fick vi direkt ett gott intryck. Och vi är rätt känsliga skulle jag vilja påstå. Vi kan direkt känna om vi gillar stämningen när vi kommer till ett nytt ställe. Och det här gillade vi verkligen. Jag älskar när man blir bemött på ett sätt så att man reagerar för att det är så positivt. Alla var så trevliga och tillmötesgående. 

Och rummet låg perfekt. Nära receptionen, nära garaget (vi hade mycket packning) och nära poolhuset. 

God morgon och GOTT NYTT ÅR hörni! Nu blev det jättebra här med våra nyårsplaner. Vi har bestämt oss för att åka till Båstad och Riviera Strand där det både finns en stor inomhuspool och två varma jacuzzis utomhus. Alltså nåt för både mig och barnen. Jag tycker att det är alldeles för kallt att hänga i en vanlig pool i flera timmar men Mio och Alvin har inga problem med det. Så länge Mio mår någorlunda bra vill säga. Han brukar ju vara lite bättre på kvällarna så håll tummarna!

Hur som helst, det ska bli så himla mysigt att komma iväg. Vi har tagit med oss mat – mest kallskuret, men det finns lite lättare matlagningsmöjligheter där så det blir en del varmt också – champagneglas, guldduk, små guldstjärnor att sprida ut över bordet, guldballonger och en himla massa snacks. 

Igår fick vi ett brev om att Mios värden inte var så bra ändå. Han har låga järnvärden och lågt kortisolvärde. Det vill säga samma sak som de sa i Tyskland. Jag har ingen aning om vad det betyder mer än att han ska ta om proverna tisdag morgon och sen ska han bli inlagd den 10 januari i ett eller två dygn. 

Nu när jag återigen slängs tillbaka in i Addison-tankarna  och låga kortisolvärden så tänker jag att “Jaaaa det är väl klart att nåt är fel. SÅ trött som han är kan väl ingen frisk människa vara.”

Hur som helst, nu börjar väntan igen. Jag hatar den där väntan men vet att det inte finns något att göra. Jag har väntat på provsvar sen den dagen läkaren ringde – när Mio var 6 år – och sa att han hade en tumör i ryggen. En av de värsta dagarna i mitt liv. Jag minns varenda SEKUND av dagen i detalj. Usch.

Idag har det varit en sån där riktigt skön jullovsdag. Dagen började med att jag gick upp själv (som vanligt) och satte mig en stund vid datorn och svarade på kommentarer här i bloggen samt gjorde klart Alex och min första video. Gjorde klart en första “rough” version alltså. Så fort vi har samlat all feedback (Mio är t ex grym på att ge relevant feedback) så ska jag göra det sista finklippet.

Det är så himla kul, men jag börjar bli hemmablind nu så jag har svårt att bedöma hur bra det är eftersom jag har suttit så mycket och kollat på alla klipp. Men jag hoppas att ni tycker att det är bra, och roligt.

Jag passade också på att ligga i soffan och läsa Mama. När gör jag sånt liksom? Så härligt. Hade på Nyhetsmorgon i bakgrunden. Haha…. jag veeet. Det ser ut som att jag har matchat pyjamasen med strumporna…

God morgon! Det verkar som att många av mina vänner på Instagram firar riktigt härliga jular utomlands i år, och jag är sååå avis. Skulle så himla gärna vara i Thailand eller på Bali i två veckor med barnen. Gärna bo på ett riktigt bra hotell med stor härlig pool, eftersom barnen älskar det. Gå omkring i flip flop hela dagarna och kvällarna och bara njuta av solen och värmen. Suck, vad det hade varit härligt. Just i öst så tycker jag att det är ett sånt relaxed tempo som jag gärna skulle vilja ha just nu. Det, och lite sol på näsan. Jag har aldrig känt mig mer blek, trött och glåmig än nu så jag skulle VERKLIGEN behöva det. Men det går ju inte. För det första så kan inte Mio vara borta en endaste dag från skolan och för det andra så vill jag ju att han ska må någorlunda bra om vi ska vara iväg sådär. Och sen har jag ju varit med om att vi fick åka ambulanshelikopter till sjukhuset en gång när vi var på Naxos. Då var jag själv med barnen, och det vill jag INTE göra om. Jag glömmer aldrig när de föreslog att jag skulle låta Mio åka själv i helikoptern till Aten eftersom jag inte kunde ta med mig Alvin. NO FUCKING WAY! Ursäkta språket, men det var verkligen så jag kände. ALDRIG i livet att jag lämnar något av mina barn ensamma. ALDRIG! Jag tror att de kände min bestämdhet tydligt, för de löste det till slut. 

Men där tappade jag visst tråden… det jag drömde om var att åka utomlands. Till värmen och solen. Oj vad det hade varit härligt…

Ända sen Mio fick diabetes 1 så har han undvikit söta drycker och fruktyoghurt eftersom det typ bara är socker i dem, men så igår så köpte jag hem blåbärs-Proviva. Han har alltid älskat blåbär och jag vet att han älskar Proviva, så jag tänkte att han, nu under julledigheten, när jag ändå är hemma ska få dricka det när han är låg. Vanligtvis när han är låg så tar han Dextrosol. Det är en diabetikers viktigaste medicin tillsammans med insulinet. Vi har fått det inpräntat sen den dagen han fick diabetes att det är Dextrosol man äter när man är låg, inte godis eller annat sött. Det är liksom inte medicin. Så vi har hållt oss till det. Men jag vet att många andra diabetiker tar en isglass, äter godis eller dricker nåt sött istället. Jag tycker bara att det är så svårt att dosera, och så har vi som sagt fått det inpräntat från start att det är druvsocker som gäller. 

Men så igår när han var låg så fick han ett stort glas blåbärs-Proviva – och han tyckte att det var SÅ gott! Min lilla kille♡

Han kom, efter att han hade druckit upp det, och verkligen förklarade hur gott det var. Vissa saker är lyx för en diabetiker, och Mio har verkligen blivit en person som uppskattar sånt som ett glas blåbärs-Proviva. Vi “vanliga” tänker sällan över vad vi dricker. Det är precis som att vi tror att det vi dricker inte räknas, men det är väldigt mycket socker och kalorier i de allra flesta drycker, och den där frukostjuicen som ofta står på bordet… vi kan lika gärna dricka saft. Sånt vet man som diabetiker. 

Jag gick ju upp halv tio idag, och skulle vilja påstå att det är rekord för mig. Jag vaknar alltid tidigt och går ALLTID upp mer eller mindre direkt. Men nu är det precis som att jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går på ledigheten. Jag och barnen har varit ute på några ärenden i eftermiddag och nu skulle jag kunna gå och lägga mig och sova igen. Jag är så trött! 

Men vad har vi gjort idag då? Först åkte vi till Toys r'us för att lämna tillbaka det keyboard som jag hade köpt till Alvin i julklapp. Ljudet var jättedåligt och dessutom så skorrade högtalarna. Så vi lämnade alltså tillbaka det och åkte istället till en musikaffär, la till några hundralappar och fick MYCKET bättre kvalitet. Lesson learned! 

När vi redan satt i bilen insåg jag att Alvin hade sin onepiece på sig. Och dessutom den som är för kort i benen. Jag hatar för korta byxben. Och Mio hade sina träningsbyxor som OCKSÅ har för korta ben. Det är då jag försöker prata med mig själv om att ytan inte spelar så stor roll ?

När jag ska visa en bild från i somras så vill jag ju så klart ha med de två viktigaste personerna i mitt liv – Mio och Alvin. Och visst hade vi veckor som var bra, men det var alltför många dåliga veckor där Mio var tvungen att stanna hemma på grund av sin huvudvärk. Så jag har inte några direkt härliga bilder där båda är med. Så sorgligt. Så har det tyvärr varit de flesta somrar, och det är också då det på ett sätt känns extra jobbigt att han är så sjuk hela tiden. Det blir så tydligt när solen skiner och det är 25 grader ute, att vi inte kan vara och göra som andra familjer. Inte särskilt många grillkvällar, sällan några utflykter, och många gånger när vi ska till stranden så slutar det med att Mio får stanna hemma och att jag och Alvin – och de vi åker med – bara är borta några timmar. Så får Mio vara själv. Så himla sorgligt. 

Jag tycker att det är så himla svårt att hitta julklappar till barnen nu i den här åldern. Och det beror väl i och för sig på att de är omöjliga att fråga. De har liksom inga svar, men vill ändå ha paket förstås. Suck… Men jag tänker att idag, efter att jag har varit och klippt mig, så måste jag ut på stan och handla. Här är några saker jag har in mind för Alvin: