Barnen

Tjoho! Körde spinning 7-8 idag, på Friskis & Svettis. Gillar verkligen grejen att gå upp ur sängen och träna direkt. Det blir så effektivt liksom, man kliver bara upp och borstar tänderna och så duschar man ju efteråt. Men det där med spinning alltså… Jag brukar ge det en chans vart tionde år eller nåt. Och det är inte min grej. Nu heller. Punkt.
Men idag då: först fixa klart allt med ekonomin. Förlåt kära revisor. Snart. Snart… sen möte med potentiella kunder (som dessutom är sjukt härliga människor), sen lunchdejt med Sofia för att planera Entreprenörspodden som nu ska vakna ur sin dvala. Efter det ska vi ha produktmöte (om prismodellen) på NewsHubby. SEN… ja men sen är det feeeest! Idag är det Spotify som håller i partaj på Boulebar så det blir för-bubbel och sen en helkväll med Anni, Peter och..? ja alla andra som hänger på dit.
Men nu – upprop första skoldagen!
 
 

Vilken dag! Det där med att fixa ekonomin tog längre tid än någonsin. Det var väldigt rörigt där på mitt bord ett tag. Papper överallt. Det är så himla mycket. Ja och det är ju därför som jag söker en ekonomiassistent. Som sagt – snarare en som är duktig på att ha ordning och reda och som orkar med att jag mailar lite nu och lite då. Kvitton hit och kvitton dit. Som har lust att samla ihop dem, dokumentera dem liksom, tills det är dags att sammanställa. För det är egentligen det som är grejen här – Jag får skylla mig själv – Hade jag bara dokumenterat ordentligt varenda gång en transaktion görs, ja men då hade det inte blivit SÅ HIMLANS STORT PROJEKT nu. Så den som ska jobba med det här får alltså vara den som ser till att det inte blir rörigt. Jag vill bara, så effektivt som möjligt, skicka över allt till någon. Och fokusera på sånt som jag är bra på istället.
Hur som helst – förutom ekonomin som inte blev klar helt (Ogillar starkt när skrivare och internet strular när man håller på som bäst) så har jag haft möte med Anni om hösten. Vi håller på att paketera nya produkter, boka in möten med nya kunder samt planera för mer tid i Stockholm. That's it! Mer hanns inte med. Men imorgon, när jag är färdig med det sista ekonomitjafset och när jag har haft diverse möten på förmiddagen, ja men då ska vi prata NewsHubby och vår produktutveckling. Kul!! 🙂

Haha… hjälp vad vi är samlade.

Vi hade telefonmöte med ny podd. Vi pratade om vikten av att det är bra ljud i en podcast, och att det inte får eka för mycket. I ett ekande rum. Ironi.PS. Angående ekonomiassistent-tjänsten – Jag har fått jättemånga mail och lovar att svara snarast på alla. Det har bara varit så vansinnigt hektiskt idag.

Och nu – tadaaa – så ska jag testa ett nytt pass på Friskis & Svettis. Är egentligen gladare för Les Mills-pass men ska ge det en chans eftersom Friskis ligger 25 meter från mitt hus. Testar Jympa Medel idag. Återkommer med feedback! Hejrå.

Ni vet när man kommer igång med träningen och är så där svinduktig. Har fått in rutiner och känner att NU! Nu kan inget gå fel. Och så blir man förkyld. HUR STÖRIGT ÄR DET?  Då faller allt platt (igen) och man lägger av. För sen, när man ska komma igång igen, känns det som att man lika gärna kan starta imorgon. Eller imorgon igen. För man börjar ju ändå på noll. Och så händer ingenting eftersom det är så jäkla tungt att komma upp för den där uppförsbacken. Uppförsbackar suger. Så vad ska man göra då? Jo det är ju då som powerwalks, eller om man nu är lite för hängig för det, promenader är susen. Samma sak om man är lite bakis – Ut och gå! Man behöver ju inte kämpa livet ur sig, utan bara vara i rörelse en timme med syftet att sen slippa den där uppförsbacken. Okej okej, har man feber så ligger man nerbäddad. Så klart. Men såna självklarheter kommer jag inte skriva fler gånger för det vet jag att ni förstår att jag förstår. Men är man bara förkyld och lite småhängig så fixar man en timmes promenad.

En powerwalk eller promenad fixar man alltid. Typ. Men nu – till Minc. YEEEES! Vilken tur att det gick så bra med Mio och att han idag är helt återställd. Nu kör vi hööööösten!!!

Imorgon, min första dag på kontoret, så måste jag fixa kvitton. Hade jag bara haft en skrivare hemma hade jag gjort det ikväll istället. Det hade varit sååå skönt att komma clean och färdig till kontoret och inte börja på minus liksom. Det här med kvitton och ekonomi tar lite för mycket tid så jag vill faktiskt ha en ekonomiassistent. Det är väldigt enkla grejer som mest ska samlas ihop och ges till revisorn så det behövs bara några timmar i veckan. Någon som pluggar kanske? Inte nödvändigtvis ekonomi men det krävs att du gillar, och har sinne för, ordning och reda och är administrativ. Är det du? Eller kanske nån du känner? Är det sen så att du vill jobba mer så har jag säkert fler i mitt nätverk som behöver hjälp. Är du duktig så kommer folk få reda på det! Intresserad? Maila mig på alexandra@newshubby.com

Uppfriskande sms som kom förra veckan ? 

Just nu så joggar och powerwalkar jag mest. Eller det är det jag har gjort senaste halvåret, och det är ju sjukt skönt. Älskar att träna utomhus. Och nu när det är sommar (och minnet är kort) så känner jag att det är ju luuugnt i höst och vinter, jag kommer att kunna powerwalka till jobbet då med. Det finns ju inget dåligt väder… bla bla bla…hahaha…  Den som uppfann det uttrycket bor inte på Ön (där det i och med att det är en liten ö blåser från alla håll samtidigt. Alltid) och har en väg till jobbet längs stranden (som ju också är blåsig eftersom det är kustväg). Lika underbart som det är att gå där på sommaren, lika hemskt kan det vara på vintern. Men jag har investerat i en 100% regntät jacka och ska även investera i ett par regnbyxor. Och så försöker jag peppa mig själv med att det är skönt när det piskar regn och blåser storm biter i kinderna, att det kommer kännas superbra när jag kommer fram. Men så kommer vi ju till det där med att det ska vara kul också. Blir det för trist så gör jag hellre nåt annat.
Så nu är jag på jakt efter att hitta lite nya, roliga träningsformer. Eftersom jag har Friskis & Svettis rakt över gatan så har jag kort där och går ofta dit, men där har de inte så många olika pass faktiskt. Brukar köra Jympa Medel men känner för antingen lite mer utmaning eller, ännu hellre, lite mer dansant pass. Det går jag igång på, det där dansanta. Så nu ska jag testa runt lite tänker jag. Vill testa så många olika träningsformer som möjligt. Testade tre olika pass på Mallorca förra veckan:
1) Fast, fit & Fab (Konditon, styrka och smidighet) – Ganska kul
2) Crosstraining (Så.Himla.Roligt! Och svinjobbigt. Men just när man höll på att dö så var det paus och sen ny station. Älskade det)
3) Powerstep (Också superkul. Gillar det här med lite takt och dansant)
Jag tänker att jag ska testa lite olika grejer och låta er hänga med. Viktigt är att jag måste vara realistisk så att det faktiskt funkar i min vardag. Det får bli lyx-pass vissa dagar (som tar mer tid) och lite mer effektiva snabb-pass andra dagar (som kanske inte är lika roliga men som jag faktiskt hinner med) Så –  Hit me! Vad borde jag testa? Så sticker jag ut och joggar i det härliga vädret så länge?

Det är så provocerande att se alla löpsedlar “Så går du ner 5 kilo på 4 veckor”, “Få platt mage på 10 dagar”, “Bli av med sommarkilona” och så vidare. På ett sätt – Can't blame them (tidningarna alltså) för det säljer ju, jag vet ju det. Men det är så tråkigt att vi ställer så höga krav på oss själva och att idealet liksom per default är att vara smal. Eller ja, nu har det ju kommit en ny trend:”Jag tränar för att jag vill vara stark och struntar i hur kroppen ser ut”, men det tror jag inte ett dugg på. Tror inte på att man struntar helt i hur kroppen ser ut. Däremot så är det jäkligt snyggt att ha en stark och sund kropp. (Helst av allt vill jag ha en stark och sund kropp som dessutom vistas mycket utomhus och får rosiga kinder. Och framförallt vara nöjd och lycklig inifrån, för det är ju då man är skitsnygg 🙂 ).
Hur som helst, tillbaka till löpsedlarna, och till hur vi faktiskt funkar (för hade vi inte påverkats av dem så hade de inte sett ut så) Vi hoppar ofta på de där korta lösningarna, quick fixes som ändå aldrig håller i längden. Vi är superpepp, startar ny träning och kanske nån stenhård diet med en massa förbud i, och så är vi skitduktiga i en vecka, två eller kanske fler. Men sen händer nåt… peppen försvinner och vi tappar det. Och det sjuka i det är att då skiter vi ju i allt. Känner oss misslyckade och tycker att det är ändå ingen idé. Lägger ner allt och köper pizza istället. Känslan? Jag är misslyckad.
Nyckeln till att lyckas är att aldrig tillåta dig att misslyckas. Och med det menar jag inte att du ska vara hård mot dig själv, nej tvärtom, du ska inte sätta upp för strikta mål som det finns risk för att du inte klarar, utan nöja dig med det lilla. Det viktiga är att få in nånting som funkar ofta (kanske varje dag) och under en längre period (typ alltid). Men inte banna dig själv och känna dig misslyckad om det inte blir av en dag. Det kommer att finnas dagar då du inte får till det, men då har du i alla fall blivit en vardagstränare som alltid tar trapporna och som har en bra grund. Du är liksom sund och rör ofta på dig så det gör inget.
Det här med powerwalks 

Och så det här med powerwalks då. Att powerwalka en timme om dagen gör otroligt (och oväntat) mycket för din kondition. Jag har vid två helt olika tillfällen fått det bevisat för mig, genom fys-tester (vad sjutton heter det då?) Ena gången var när jag var mammaledig med Mio och bara gick och gick och gick med barnvagnen hela dagarna, samt att vi började varje morgon med en timmes powerwalk. (Kommer ni ihåg Petra och Liselott?) Ingen annan träning just då och jag var i väldigt bra kondition. Och det fina med powerwalks är att om man tycker att det är tråkigt så kan man lyssna på en podcast (De är ofta en timme. Perfekt va? Rekommenderar starkt nåt jobbrelaterat som du engageras av eller Hannah & Amanda som känns som att prata med två bästisar) eller prata i telefon med en kompis . Nu tänker du kanske att det är dumt att prata i telefon för då är det inte lika lätt att ösa på (med risk för att flåsa i luren) men det är ju precis just så vi inte ska tänka. All träning är bra och så fort vi rör på oss – hur vi än gör – så är det bra, och vi ska ha en klapp på axeln. Jaha, soffpotatisträning alltså tänker du? Men Neeej, så är det inte. Missuppfatta inte nu. Vi ska bara vara schyssta mot oss själva och inte trycka ner,  utan istället peppa och lyfta upp. Det finns väl ingen idrottscoach som trycker ner heller? Nä de peppar och har sig och lyfter den som ska prestera. Får den personen att tänka positivt. Och det kommer att komma en dag då du inte vill prata i telefon, för att du just den dagen känner för att ösa på, eller kanske till och med för att springa. Bra! Gör det då. Men återigen – Hur du än gör, bara du rör på dig, så blir det bra.

En trött jag i Cala Bona förra veckan. Det var svinvarmt och jag kände mig halvhängig men en powerwalk i lite lugnare tempo klarar man alltid, så jag bara gör det. Tänker inte så mycket utan snörar på mig skorna och går ut. Inga krav mer än att jag ska röra på mig cirka en timme. Och innan jag vet ordet av det så öser benen på. Av egen fri vilja. Tjoho vad käckt det lät, ja men ni fattar.

Precis när jag satt här och var som mest peppad och skrev “Och DÄR drog hösten igång” så hände det. Mio började kräkas. Trodde att det för en gångs skull var vanlig kräksjuka och var mest rädd för hur det skulle gå eftersom han har diabetes. Ofta kräver det inläggning med dropp eftersom det är svårt att hålla bra blodsockernivåer. Så jag hade kontakt med diabetesmottagningen hela dagen, och eftersom han fick behålla ganska mycket mat och inte kräktes såå mycket så gick det bra.
Trodde jag. Tills jag insåg att kräkningarna kom i skov, i nån sorts anfall, och att han däremellan var pigg och nästan som vanligt. Men att han under anfallen var totalt däckad och hade väldigt ont i huvudet. Jag förstod då att det här måste ha med shunten* att göra. Man är inte så dålig, sen pigg och sen så dålig igen. På kvällen accelererade allt och han skrek av smärta och bara kräktes och kräktes. Vi fick bära honom ut till bilen och åka i ilfart till Lund. Ringde 112 på vägen och fick hjälp med bår in på sjukhuset eftersom jag varken kunde lämna honom i bilen för att gå den ganska långa vägen till barnakuten för att hämta hjälp, eller få med honom in. Han var varken tal eller gå-bar min stackars lille kille.
Hur som helst, de kom med bår, fick in honom i akutrummet, läkaren kom direkt och skickade iväg honom på CT-röntgen för att kolla huvudet och sen vanlig röntgen för att göra en shuntöversikt. Sen blev han inlagd på NIVA (neuro-intensivvård-avdelningen) där de har uppsikt precis hela tiden. Han hade apparater kopplade till sig samt personal i rummet hela tiden plus att de undersökte honom en gång i timmen. Det gjorde att jag vågade sova lite. Vi sov mellan 2 och 6 (förutom väckningar en gång i timmen) så igår kände jag mig typ bakis.
Summa summarum – Det var inget fel med shunten. Det som hade orsakat tryckförändringen i huvudet var flygresan hem från Mallorca. Flyg ska inte påverka men det kan det alltså göra alltså. Så nu vet vi det. Oavsett vad det står överallt och vad läkemedelsbolaget som gör shunten säger.
*Mio har högt tryck i den vätska som går mot hjärnan – sjukdomen heter nåt så krångligt som Idiopatisk Intrakraniell Hypertension – och har därför en shunt inopererad i huvudet som ska avleda lite av vätskan. Shunten sitter i huvudet, och därifrån går en slang ner längs bröstet (innanför då alltså) som leder ner till magen där vätskan dräneras. Om det blir problem med slangen (att den till exempel blir knickad eller att det blir stopp i den) får man huvudvärk och blir det riktigt illa så börjar  man kräkas. Detta är ett urakut tillstånd och jag tänker inte ens skriva om vad som kan hända. Det är urakut helt enkelt.

Om vi kommer flyga i fortsättningen? Ja det kommer vi. Dock alltid till ställen där det finns bra sjukvård. Det blir inga större reseäventyr alltså, utan vi håller oss till trygga platser. Så får det bli.
Och nu då – Ja men nu är vi hemma efter 2 dygn i Lund. Och Mio mår “bra”. Inte helt återställd, han har fortfarande huvudvärk, men jag tror att det kommer vara helt bra i morgon eller på söndag. Slutet gott, allting gott för den här gången.
Insikt: Att leva med shunt kommer alltid att vara lite krångligt, och såna här situationer kan alltid komma att uppstå. Bara att gilla läget.

Fortare än jag kunde ana så sitter jag här med adrenalinet (eller vad det nu är) på hög nivå. Jag hann inte ens komma hem så körde hösten igång. Och jag är sååå peppad! Började med bra telefonmöte i morse med någon som förhoppningsvis kommer att bli en ny och spännande kund, har bokat flygbiljetter till mig och Anni. Vi ska till Stockholm 1-3/9 för att ställa ut NewsHubby på Sthlm Tech fest samt för att ha lite möten.
Och så håller jag på att boka in allt det som vi ska gå på nästa vecka. Nästa vecka är det ju The Conference – Malmös bästa event, då det kommer grymma människor från hela världen och deltar! Arrangerat av Media Evolution. (Ni är bäst!) Vi kommer tyvärr inte att vara med på själva The Conference, men det finns ju väldigt många roliga, kringliggande events och festligheter. Till exempel The Party (hosted by Spotify) på tisdag. (Går att boka – Öppet för alla), The Bar (också öppet för alla att boka), Future of Work – Grymma Malmö Startups som bjussar på bra snack av bra talare inom Startup-världen. (Också öppet för alla – OBS! Förutom att joina på FB så ska det även bokas här). Och sen… Tadaaaa – veckans kanske bästa kväll: Världens Bästa After Work på Media Evolution, och sen tadaaa igen – det officiella After partyt på Babel. Men ni hör ju – Nästa vecka är frikking fäbulos! Boka in er nu så ses vi! Det här är alltså för alla. Man behöver inte vara inom nån viss krets, jag lovar att alla kan inspireras och ha kul på de här eventsen. Kom!

See ya!

Alltså det här med att ha ett gym en trappa ner – Det är grejer det! Går ner och gör nån slags träning varje dag, antingen överkroppen (armar, rygg, mage och axlar) eller så springer jag 20 minuter på löpbandet. Mer än 20 blir tråkigt. 20 är perfekt.

Nytränad och jäkligt nöjd. Det här med hur mycket man svettas här efter 20 min på löpbandet – Jesus!

I morgon ska jag på ett pass som heter Fat, Fit & Fab (…trodde jag att det stod. Herregud, min hjärna har blivit överhettad här) Btw, varför är “fat” ett skällsord? Jag tycker att det hade varit svincoolt om det hette Fat, Fit & Fab. Fast nä, då hade man ju uteslutit smalisarna. Skit samma hur kroppen ser ut – kom och träna!

(English below…)
Eheem… Ursäkta om jag stör en liten stund men det vore fantastiskt angenämt om du ville svara på en fråga:
Vad skulle anledningen till att ni inte skulle anlita en PR-konsult/ PR-byrå kunna vara? Jag håller på att sätta ihop NewsHubbys nya modell (som kommer att presenteras i början av september) men skulle så väldigt gärna vilja ha er hjälp först. Era svar kommer vara otroligt viktiga i våra beslut. Så svara gärna och sprid om du vill. Tack 🙂

[polldaddy poll=9015767]

And in English:

[polldaddy poll=9015827]