Bli smal, snygg, fit och stark på 1 vecka – och misslyckas

Det är så provocerande att se alla löpsedlar “Så går du ner 5 kilo på 4 veckor”, “Få platt mage på 10 dagar”, “Bli av med sommarkilona” och så vidare. På ett sätt – Can't blame them (tidningarna alltså) för det säljer ju, jag vet ju det. Men det är så tråkigt att vi ställer så höga krav på oss själva och att idealet liksom per default är att vara smal. Eller ja, nu har det ju kommit en ny trend:”Jag tränar för att jag vill vara stark och struntar i hur kroppen ser ut”, men det tror jag inte ett dugg på. Tror inte på att man struntar helt i hur kroppen ser ut. Däremot så är det jäkligt snyggt att ha en stark och sund kropp. (Helst av allt vill jag ha en stark och sund kropp som dessutom vistas mycket utomhus och får rosiga kinder. Och framförallt vara nöjd och lycklig inifrån, för det är ju då man är skitsnygg 🙂 ).
Hur som helst, tillbaka till löpsedlarna, och till hur vi faktiskt funkar (för hade vi inte påverkats av dem så hade de inte sett ut så) Vi hoppar ofta på de där korta lösningarna, quick fixes som ändå aldrig håller i längden. Vi är superpepp, startar ny träning och kanske nån stenhård diet med en massa förbud i, och så är vi skitduktiga i en vecka, två eller kanske fler. Men sen händer nåt… peppen försvinner och vi tappar det. Och det sjuka i det är att då skiter vi ju i allt. Känner oss misslyckade och tycker att det är ändå ingen idé. Lägger ner allt och köper pizza istället. Känslan? Jag är misslyckad.
Nyckeln till att lyckas är att aldrig tillåta dig att misslyckas. Och med det menar jag inte att du ska vara hård mot dig själv, nej tvärtom, du ska inte sätta upp för strikta mål som det finns risk för att du inte klarar, utan nöja dig med det lilla. Det viktiga är att få in nånting som funkar ofta (kanske varje dag) och under en längre period (typ alltid). Men inte banna dig själv och känna dig misslyckad om det inte blir av en dag. Det kommer att finnas dagar då du inte får till det, men då har du i alla fall blivit en vardagstränare som alltid tar trapporna och som har en bra grund. Du är liksom sund och rör ofta på dig så det gör inget.
Det här med powerwalks 

Och så det här med powerwalks då. Att powerwalka en timme om dagen gör otroligt (och oväntat) mycket för din kondition. Jag har vid två helt olika tillfällen fått det bevisat för mig, genom fys-tester (vad sjutton heter det då?) Ena gången var när jag var mammaledig med Mio och bara gick och gick och gick med barnvagnen hela dagarna, samt att vi började varje morgon med en timmes powerwalk. (Kommer ni ihåg Petra och Liselott?) Ingen annan träning just då och jag var i väldigt bra kondition. Och det fina med powerwalks är att om man tycker att det är tråkigt så kan man lyssna på en podcast (De är ofta en timme. Perfekt va? Rekommenderar starkt nåt jobbrelaterat som du engageras av eller Hannah & Amanda som känns som att prata med två bästisar) eller prata i telefon med en kompis . Nu tänker du kanske att det är dumt att prata i telefon för då är det inte lika lätt att ösa på (med risk för att flåsa i luren) men det är ju precis just så vi inte ska tänka. All träning är bra och så fort vi rör på oss – hur vi än gör – så är det bra, och vi ska ha en klapp på axeln. Jaha, soffpotatisträning alltså tänker du? Men Neeej, så är det inte. Missuppfatta inte nu. Vi ska bara vara schyssta mot oss själva och inte trycka ner,  utan istället peppa och lyfta upp. Det finns väl ingen idrottscoach som trycker ner heller? Nä de peppar och har sig och lyfter den som ska prestera. Får den personen att tänka positivt. Och det kommer att komma en dag då du inte vill prata i telefon, för att du just den dagen känner för att ösa på, eller kanske till och med för att springa. Bra! Gör det då. Men återigen – Hur du än gör, bara du rör på dig, så blir det bra.

En trött jag i Cala Bona förra veckan. Det var svinvarmt och jag kände mig halvhängig men en powerwalk i lite lugnare tempo klarar man alltid, så jag bara gör det. Tänker inte så mycket utan snörar på mig skorna och går ut. Inga krav mer än att jag ska röra på mig cirka en timme. Och innan jag vet ordet av det så öser benen på. Av egen fri vilja. Tjoho vad käckt det lät, ja men ni fattar.