Lite av varje

Hur börjar man blogga?

Jag fick frågan häromdagen om hur man gör om man vill börja blogga. Och det är en väldigt stor fråga som kan innehålla allt från “Vad ska jag blogga om?” till “Hur gör jag rent tekniskt”, men jag ska försöka summera det på ett enkelt sätt nu så att ni som är sugna kan komma igång direkt.
Först och främst så tycker jag att man ska sätta sig ner och fundera lite innan man startar bloggen, och ställa sig några frågor, och sen är det bara att köra igång. Clara, som driver Bossbloggen, är ett bra exempel på det här med att tänka efter före. Hon planerade sin blogg i flera månader innan hon satte igång, och det har gjort att hon är väldigt tydlig och man vet liksom vad man får i hennes blogg.
Jag fångade Clara på bild (i farten) när hon föreläste förra veckan när vi var i Åre.
Hur som helst, ju mer man förbereder, desto enklare och bättre blir det helt enkelt. Så nu kör vi igång då. Hoppas att den här guiden hjälper dig:
  • Varför vill du blogga? Vad är målet? Är det att du vill inspirera? Tjäna pengar? Lära känna nya människor? Skriva av dig? Fundera helt enkelt ut vad målet är först. Då blir det nämligen lättare att veta din riktning sen när du är igång. För om man ska ha en blogg så krävs det engagemang varje dag, eller åtminstone flera gånger i veckan. Frekvensen är beroende på vad syftet är förstås, men om du vill ha läsare så är kontinuiteten viktig.
  • Sen skulle jag bestämma mig för vilka personer jag pratar till. Riktar du dig mot män eller kvinnor? En viss ålder? Vissa specifika intressen? Tänk dig tre, fyra “personas” som du namnger och sätter ålder och intressen på så blir det lättare sen när du är igång. Då är det så lätt att tänka “Passar det här Stina?” Om nu Stina är en av dina personas alltså.
  • Och sen, utifrån vad ditt mål är och vilka du pratar till, så är det dags att bestämma ämnen. Vad ska du blogga om? Även om du har en blogg som handlar om något väldigt specifikt, som till exempel träning, så kan du ju välja att även lägga in mer personliga inlägg som handlar om annat också. Du kan ju ändå ha din röda tråd; träning. 
Jag bloggar till exempel mycket om familj, entreprenörskap och en del träning… Men ibland hamnar jag ju lite utanför mina ämnen. Man går ju igenom olika faser i livet och personligen har jag svårt att blogga om business när jag ligger på sjukhus med Mio. Då följer bloggen liksom med. 
Det största och viktigaste i livet är ju ändå familjen och eftersom de brukar vara med i min blogg så blir det mycket av den varan när det tar stor plats i livet ♡
  • Nu kan du börja fundera över vilken bloggplattform du vill blogga på. Om du är nybörjare och inte har någon som helst koll på teknik och layout och sånt så hade jag valt att starta en blogg på Blogg.se, då kan du nämligen komma igång snabbt och få en snygg layout direkt. Välj gärna “Pro” så får du snyggare bloggmallar att välja mellan, samt att du slipper ha en massa reklam från dem i bloggen. På blogg.se är det enkelt att följa instruktionerna om du bara klickar på “Skapa en blogg”. Jag bloggar på blogg.se. Annars kan du välja WordPress, men om du vill ha en snygg blogg så krävs det att du har lite koll på teknik och layout.
  • Varje blogginlägg borde innehålla både text och bild. Jag försöker själv just nu att hitta mitt eget bildspråk, men tycker att det är svårt. Jag gör så att jag samlar på mig sånt som jag tycker är snyggt, i en mapp på telefonen, och så ska jag så småningom försöka hitta mitt eget bildspråk. Jag skulle vilja att man, när man går in i min blogg, direkt känner igen att det är en “Alexandra-bild”. Men jag tycker som sagt att det är svårt och håller just nu på att testa mig fram. Är det någon som är duktig på bilder som har lust att guida mig, så hojta! Men i övrigt, när det gäller bilder, se till att ha ganska stora och snygga bilder. Ju snyggare bilder desto bättre.
  • Svara alltid på kommentarer! I alla fall om du vill ha samtal med dina läsare. Det blir så mycket roligare när man känner att vi är ett vi liksom. Istället för att du spottar ur dig en massa och sen inte får nån respons. Kommunicera med dina läsare. Det går faktiskt att få en grym vi-känsla om du gör det. 
  • Frekvensen då… Jag tycker att man ska blogga varje dag. Ibland kan det vara skittufft att få till men ju mer frekvent, desto bättre. Sen beror det så klart på vad man har för blogg. Resebloggare, inredningsbloggare och matbloggare brukar till exempel sällan blogga varje dag, men annars så skulle jag rekommendera det, om du har en mer personlig blogg. Jag har som mål att blogga tre gånger om dagen under vardagar, och två gånger om dagen under helger. Fundera över hur du vill ha din frekvens.
Jag tror att det här är en tillräcklig guide för att du ska vara redo och komma igång med din blogg. Saknas det något? Ställ i såna fall frågor i kommentarsfältet. Och ni som redan bloggar, har ni fler tips? Fyll gärna på!
Och i övrigt så tycker jag att ni som är intresserade av att börja blogga, borde investera i Lindas bok “Yrke: Influencer”.   Där står ALLT du behöver veta om själva branschen. Som till exempel hur du ska agera när du får ditt första mail om bloggsamarbete.
Kör hårt och lycka till!
 

Kommentera (0)

Åre dag 1

God kväll på er! Vilken dag jag har haft! Vi började som ni vet med frukost. Jag bor på tredje våningen och älskar min utsikt över backarna. Vi får gärna lov att byta rum idag tydligen, för att få ustikt över Åresjön istället men jag trivs så bra på den här sidan så jag stannar kvar.
Efter frukosten föreläste Sanna om “Värdeburet ledarskap”, och vi hade workshops kring våra egna värderingar. Jag satt tillsammans med Katta och Jaqueline (länkar kommer, jag har inte de just nu) och vi fick träna på att sitta och lyssna UTAN att svara eller bekräfta den som pratade. Så vi skulle prata tio minuter var, om oss själva, utan att någon fick avbryta. Himla bra övning som jag vill ta hem till Mama Said-gänget. 
Sen fick jag liftkort och skidutrustning som superreseledaren (ja men hon känns som en sån, som hon springer omkring här och fixar och donar och har sig) Sara hade fixat…
… så det var bara att bege mig till rummet för att byta om. Jag älskar känslan när jag ska upp i backen.
Vädret idag har varit helt perfekt för min del, varken för kallt eller blåsigt. 
Och jag är så lycklig när jag kan vara ute så här hela dagen och röra på mig. Det är en fantastisk känsla.
Jag åkte tillsammans med Maja som jag lärde känna idag. Vi hade en helt underbar dag tillsammans med skidåkning och långlunch i backen.

På eftermiddagen var det dags för föreläsningar igen, men de får jag faktiskt berätta mer om sen, för nu ska vi på lanseringsmingel för Lindas bok “Yrke: Influencer“. Vi hörs lite senare. Kul att ni tittar in 🙂
 

Kommentera (0)

Du får det du ber om – så Fuck jinxning!

Heej fina ni! Kul att höra vad ni hittar på idag. Det är mycket roligare att blogga nu när vi pratar med varandra än tidigare då jag bara skrev ut i tomma intet. Ja men det känns lite så när man inte har den där tvåvägskommunikationen som uppstår när ni kommenterar. Nu är det ju inte ERT fel att ni inte har kommenterat tidigare, det är jag som inte riktigt har bjudit in till det tror jag. Men nu känner jag att vi har nåt på gång, eller hur? Nu kommunicerar vi!
Hur som helst, det här med att sitta på ett tåg i 14 timmar… Herregud, jag har inte för en sekund tyckt att det har varit drygt. Nu har jag förvisso fyra timmar kvar men jag njuter så mycket att jag har svårt att tänka att jag kommer att tröttna.
Efter de här intensiva veckorna så är det lyx att få så här mycket tid för mig själv. Jag har jobbat lite, betalt räkningar (ja jag fick slänga med dem i väskan eftersom jag plötsligt bestämde mig för att åka) och läst. Jag har läst, läst och läst, och nu har jag snart plöjt halva den här boken, och den är så himla bra.
Det finns gott om spirituella böcker, så det ska rätt mycket till innan jag fastnar för en, men det har jag verkligen gjort för den här. Den är så enkel och konkret, och det finns så mycket i den som jag verkligen tror starkt på. 
Jag är till exempel en stark motståndare till det här med “Jag vågar inte tro på att det går bra för då jinxar jag kanske det!”. Vad är det för dumt påhitt? Vi ska ju inte vara rädda för att tro på oss själva, tro på att bra saker ska hända, eller på framgång och att vi ska få vara friska. Tvärtom så är det ju det vi SKA tro på. På det som är bra menar jag. Ju mer energi som går åt till att säga positivia saker och på att tro på att det kommer att gå bra, desto större chans är det att det går bra. 
Det finns väl inte en idrottsstjärna i världen som säger “Nää, jag vågar inte tro på att jag vinner, för då kanske jag jinxar det”? Tvärtom så går de ju all in för att prestera på topp, de har en enorm tro på sig själva och kan definitivt se sig själva på prispallen. Hur skulle de annars komma så långt? Försök säga till en idrottscoach att det är bäst att vi tänker lite negativt nu så att vi inte jinxar nåt. Ja men ni hör ju hur galet det låter. Eller att gå in i ett säljmöte och tänka att “Näää, jag kommer inte lyckas sälja”. Hur stora är oddsen då för att man lyckas? Typ noll ju.
Så sluta genast upp med att vara rädda för att jinxa saker och säg istället vad ni vill ha så kommer ni att få det. Ju mer ni säger det och tror på det, desto större chans är det att ni lyckas. Gör det nu bara! Testa!

Håller ni med? Eller känner ni att det är bättre att ta det säkra före det osäkra och tänka att det kanske går dåligt så då är det lika bra att förbereda sig på det? ?
Och nu blev jag så uppspelt att jag helt kom ifrån den här boken. Den handlar inte om att vi inte ska jinxa, men ändå nåt liknande. Det blir liksom samma resultat. Läs den om ni är sugna på lite förändring och känner för att anta en utmaning inom personlig utveckling. Puss ♡

Kommentera (0)

Hej då Malmö – Hej Åre!

God morgon! Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här men… JAG ÄR PÅ VÄG TILL ÅRE! Wow alltså. Jag todde INTE att jag skulle komma iväg, men när jag under gårdagen märkte att läget var stabilt – Alvin var mycket bättre och Mio “som vanligt”, alltså inte superdålig utan sådär mittemellan som han ofta är – så kollade jag upp tåg till Åre idag istället. Och det gick att byta! Dock till en väldigt mycket mer obekväm resa. Jag sitter alltså på ett tåg nu och kommer att göra det i 14 timmar (!) och så måste jag dessutom byta två gånger.
Men det är lugnt. Jag har inte haft någon tid för mig själv på…. jag vet inte hur länge, så de där 14 timmarna är inga som helst problem för mig. Jag har min dator (där jag kan blogga, kolla film och jobba), min telefon (där jag kan lyssna på poddar och ljudböcker), två böcker…
Bland annat den här “The universe has your back” av Gabrielle Bernstein…
… och så den här av Henrik Fexeus – “Alla får ligga”. Jag läste lite av Henrik Fexeus inför min senaste föreläsning om neurokommunikation, och insåg då att jag inte har läst hans första succébok (som jag i alla fall tror att det här är… eller?)
Det blir en bra resa det här. Vad hittar ni på idag? Någon som är lika stillasittande som jag precis heeeela söndagen? Prata gärna med mig… Jag är här liksom 😉

Kommentera (0)

Det här är jag!

Idag på lunchen pratade vi om något väldigt intressant, ni vet det här med hur man presenterar sig. Typ: “Hej, jag heter Alexandra och jag driver ett företag som heter Mama Said Media där vi jobbar med bla bla bla…” Ja ni fattar. Typ så brukar de flesta presentera sig. Vi talar alltid om vad vi jobbar med, och låter det vara grunden för vår presentation. Visst är det trist? Jag tycker att det är urtrist men gör det själv varje gång ändå…
Så idag pratade vi om vilka vi EGENTLIGEN borde presentera oss som.
Vi känner varandra väldigt väl så vi kunde hjälpas åt på ett väldigt bra och givande sätt. Älskar att ha såna här snack, det är så intressant. Och så är det så kul när andra människor talar om vad de har för bild av en. Så länge det görs med kärlek så kan man ju säga i princip vad som helst till varandra.
Så nu blir min presentation mer så här: “Hej, jag heter Alexandra, jag är en entreprenörssjäl som är full av energi och som älskar människor och relationer. Jag går ofta all in i saker, älskar att träna, är väldigt hemmakär och är tyvärr en people pleaser, vilket jag jobbar på att bli av med. Och så är jag en känslomänniska, även om det inte alltid syns utåt…” Och så vidare…
Och nu måste jag fråga er… Är det den bilden ni har av mig? Stämmer det överens med vad ni har uppfattat hittills? Jag tycker att sånt här är sååå intressant, och igår när jag träffade Tuvessonskan och för första gången satt och hade ett långt snack med henne så konstaterade vi att vi båda tyckte att bilden vi hade fått av varandra från vår “digitala vänskap” stämde helt perfekt överens med verkligheten.
Och så en annan sak… Har ni koll på hur ni skulle presentera er om ni inte fick ta med nånting om era yrken?

Kommentera (0)

Livskonferens ☆

Jag lyssnade på Malin Gramer i Livshjulet, och hon berättade att hon skulle på livskonferens med sina vänner. Men alltså VILKEN BRA GREJ! Tänk att sitta med ett par vänner och ha en livskonferens där man diskuterar allt man vill göra och inte göra. Vilken riktning man borde gå. Eller inte gå. Jag tror att det är på en livskonferens man “råkar” säga saker högt för första gången och kanske till och med förvånar en själv.

Är det inte en fantastisk grej att ha en livskonferens? Jag ska definitivt rodda ihop. Jag tänker att det ska finnas några få men viktiga regler:
  1. Allt som sägs under livskonferensen stannar mellan personerna som är med.
  2. Alla (eller båda om man nu är två personer, det räcker ju gott och väl) ska ha lika mycket tid att prata och medan det är min tid så är det bara mig vi fokuserar på. Inte en enda “Ja så känner jag med” ska kunna inflikas här. Härligt va? Man har liksom sin egen lilla session.
  3. Man får inte ha en tid att passa efteråt.
Vilken bra grej va? Älskar livskonferens!
 
 

Kommentera (0)

En update från sjukhuset

Dagen idag har mest bestått av att ligga i sängen. Vi har kollat på tv eller så har han sovit eller tittat på en serie på sin iPad. Han har varit piggare under eftermiddagen, och det visade också kortisolet. Det var nästan uppe på  normal nivå (typ 200, vilket är normalt på dagen tror jag) vid första eftermiddagsmätningen. Märkligt det där. Han kommer att ta prover en gång till ikväll och sen en gång till imorgon bitti klockan sex.
Vi ska också till ögonläkaren imorgon bitti och sen ska vi eventuellt göra en magnetröntgen för att se om det är hypofysen det är fel på. Kanske, kanske att de kan analysera en gammal magnetröntgen, men annars får vi göra en ny. Vi får se.. 
Snart kommer Alvin och Jonas och hälsar på. Det ska bli så mysigt att kramas med Alvin ♡

Kommentera (0)

Ger ni likes, kommentarer och länkar?

Jag lyssnade på Englas och Johannas podd “Inspopodden” och de diskuterade det här med likes och kommentarer från följare. De pratade om att fast man har väldigt många visningar, på till exempel Instagram, så kan det ofta vara så att det är förhållandevis få likes. 
Hur tänker ni? Likaer ni och kommenterar på Instagram?
Och ni som har bloggar – länkar ni till andra bloggar och sajter? 
Jag vill vara generös när det kommer till den här biten och tycker DEFINITIVT att man ska bjussa på länkar så mycket det bara går. Det säger såååå mycket om en influencer, och vi tittar faktiskt ofta på det när vi väljer vilken influencer våra kunder ska jobba med. Det är mycket större sannolikhet att vi väljer en som är generös än en som är snål. För det är just vad jag tycker att man är om man inte länkar och bjussar. Snål. Och dessutom så underlättar man för läsaren om man länkar.

När det kommer till likes och kommentarer så tror jag mer att det handlar om lathet, och det kan jag verkligen förstå. Jag likear MYCKET på Instagram, för det går så fort och är så enkelt, och jag vill liksom GE något till de som bjuder på innehåll i min feed. Sen är jag sämre på att kommentera, men gör det ibland. Speciellt om någon ställer en fråga som jag känner mig engagerad i.
När det kommer till bloggar så kommenterar jag ibland, ibland inte. Det är en mycket större insats att kommentera i en blogg, och vissa bloggar är så krångliga att kommentera i så då kan det hända att jag struntar i det. Fast jag VILL bli bättre på det. Jag gillar att ha tvåvägskommunikation. Och jag älskar ju när ni kommenterar i min blogg. Det vet ni va? Så fortsätt gärna med det. Jag tycker att vi har en så mycket mer “nära” relation när vi pratar, istället för att jag bara bloggar. Förstår ni skillnaden? 
Men hur som helst – hur tänker ni? Är ni duktiga på att ge feedback, genom likes, kommentarer och länkar, till de som ni följer?
 

Kommentera (0)

Man får lov att ändra sig så många gånger man vill!

Jag har alltid haft så svårt för att säga vilken favoritfärg jag har, vem som är min favvisartist, vart jag allra helst skulle bo i världen och så vidare… för jag har liksom varit rädd för att säga “fel”. Att jag skulle säga en favvisartist och sen komma på att det faktiskt finns nån bättre. Eller att jag skulle säga att jag älskar grönt, men så kommer jag på dagen efter att jag älskar turkos.
Och det där är ju hur dumt som helst. Jag älskar grönt (just precis den här stunden) och Veronica Maggio är min favvisartist, och om jag skulle välja ett ställe där jag skulle bo så skulle det (just nu) vara i ett hus med stora fönster ut mot havet. 
Typ så här kanske.
Eller så här . Det är vilket som…
Men att det ska vara så svårt! Det är som att jag har trott att om jag säger någonting så är det liksom cementerat och att jag under inga som helst omständigheter får ändra mig. 
“Mäh!! Du sa ju för några månader sen att du älskar grönt” skulle ju ingen säga när jag plötsligt säger att jag älskar turkos. Och vem bryr sig ens om någon skulle säga det? Ingen, eller hur!
Ja men ni hör ju… det är ju jättekonstigt att man jag ens funderar över det här. Det är väl bara att vara, tycka, vilja och önska PRECIS det jag vill IDAG, och sen inte fundera över ifall det kommer ändra sig. För jag får ju ändra mig. Hur ofta jag vill. Och jag har ju inte heller någon upplysningsplikt ifall jag skulle ändra mig. Det SPELAR JU INGEN ROLL, eller hur? Känner ni igen er? Något i alla fall? Snälla? Säg inte att det bara är jag som är så här 😉 Det här är ett av mina FAVVIScitat 2018:
 

Kommentera (0)

Vegetariska biffar

Igår tog jag tag i mig själv och testade äntligen att göra de där vegobiffarna som jag har funderat på att göra så länge. Med inspiration från min enda inspirationskälla när det kommer till matlagning förstås: Tuvessonskan. Och jag gjorde det som man tänker att man ska göra när man gör vegobiffar: Slängde ihop det jag hade. Kände mig som ett proffs✌️
Det här “slängde” jag (ängsligt) i:
2 jättestora sötpotatisar
2 mellanstora potatisar
1 gul lök
1 konservburk med kikärtor
4 mellanstora morötter
1 ägg
4 msk. ströbröd
2 msk. dijonsenap
3 msk. jordnötssmör
Jag grovrev rotfrukterna och tog sen stavmixern och malde en liten stund. Det blev halvt smetigt och lite halvt rivet, förstår ni hur jag menar?
Sen satte jag in det i kylen i en kvart, och så var det bara att börja göra biffar. Vissa av dem panerade jag i sesamfrön, men eftersom det tog slut och det blev väldigt många biffar så körde jag de flesta utan.
Sen var det dags att steka dem. Jag steker gärna i smör.
Det här är, som ni vet, ett ganska sällsynt inlägg i min blogg. Det har inte hänt särskilt ofta och lär kanske inte hända så frekvent, men ibland chockar jag minsann.
Tack till Tuvessonskan som med fast hand leder mig i den vegetariska vardagsmatlagningen. Nix, jag är inte vegetarian, och planerar inte heller att bli det, men jag älskar vegetarisk mat ute och vill gärna lära mig att göra det själv. 

Kommentera (0)