Lite av varje

Världsdiabetesdagen

På söndag är det världsdiabetesdagen, och då är det aktiviteter, underhållning och föreläsningar på Clarion Malmö Live. Jag ska definitivt ta med mig barnen och gå dit. Alvin undrade om vi skulle fira att Mio har diabetes, och riktigt så är det ju inte. Men när det nu finns en dag då den här hemska sjukdomen uppmärksammas så vill jag att vi går dit. 
Jag önskar så innerligt att varken Mio eller något annat barn, eller vuxen för den delen, ska behöva lida av den här omänskliga sjukdomen som totalt styr ens liv.
Så mycket planering inför, och efter, varje måltid. Och så hård bestraffning så fort han väljer att äta pommes frites eller annat som är väldigt nyttigt. 
 
 

Kommentera (0)

Podcastseminarie

Det har varit ännu en hysterisk dag. Jag hinner inte med allt jag ska på jobbet, jag har dåligt samvete för att jag inte hinner hänga en massa med barnen nu när de har lov, jag hinner inte hålla i ordning hemma och ja, livet känns helt enkelt som en enda lång to do-lista som bara blir längre och längre. Jag förstår inte hur jag ska hinna få ihop allt. Men det får jag ju alltid till slut. Allt kommer gå bra, jag vet ju det. Men jösses vad mycket det är just nu. Det är också himla kul, det måste jag säga, men jag önskar att jag hade kunnat dela mig i två delar, haft en assistent och en chaufför och en… ja jag vet inte vad. Fler av mig helt enkelt. Så fort podcastseminariet är över imorgon kan jag börja fokusera på offerter som ska iväg och utbildningarna som jag ska köra nästa vecka. Imorgon kväll har jag inte barnen heller så då kan jag jobba hur länge som helst. Planen är att jag då ska bli klar med allt utom utbildningarna. Men först – skönhetssömn, för imorgon ska jag upp extra tidigt. Ska hämta upp Sanna 06,45 nämligen.

(null)

Vi har gått igenom vårt seminarie två gånger idag. 

(null)

Jag pratar om podcasts generellt och Sanna pratar mer konkret om hur man gör för att starta en podd. 

(null)

Och till slut får jag tydligen nog… eller nåt. Don't ask ?
(null)

Kommentera (0)

Bloggvett och etikett

Det finns en del oskrivna regler inom bloggvärlden, eller hur? Jag har skrivit ner de fem som jag tycker är de viktigaste. Håller ni med? 
  1. Svara på kommentarer! Om dina läsare tar sig tid att faktiskt gå in och skriva en kommentar, vilket är rätt ovanligt nuförtiden, så borde du vara tacksam över det och svara tillbaka. I alla fall om du ser din blogg som en plattform för tvåvägskommunikation. Det finns undantag för det här, och det är när man har en väldigt stor blogg och omöjligt kan hinna svara på varenda kommentar. Men om det är så, så kan du i alla fall försöka visa att du läser kommentarerna genom att svara på några varje dag – och faktiskt också tala om det i bloggen, att du svarar på x antal om dagen, men omöjligt kan hinna alla. 
  2. Länka! Att länka till andra sidor och andra bloggar är att göra läsaren en tjänst. Jag älskar när folk är duktiga på att länka eftersom det gör det lätt för mig att fördjupa mig om jag vill. Och hög användarvänlighet på nätet är så klart något vi alla borde sträva efter. Att tänka “jag är större än du så varför ska jag bjussa på en länk” säger mer om dig än om nån annan. Det är snålt och fult helt enkelt. Det är samma typer som hoppas på att det är dåligt väder hemma när de själva ska på solsemester på Mallis.
  3. Sätt en vettig rubrik! Sätt gärna en lockande rubrik och som gör att man förstår vad texten innehåller, men… se till att texten lever upp till rubriken. Undivk alltså “Vi ska skiljas” om det handlar om att ni ska lämna ifrån er marsvinet en vecka. 
  4. Kolla så att alla är ok med att vara med på bild! Även om du enligt lag har rätt att publicera bilder på andra människor (så länge det inte är kränkande etc. Låt oss inte gå in på lagarna här…) så undvik att göra det om inte personerna själva är med på det. Ännu mer noga ska man så klart vara om barn är inblandade. Publicera aldrig bilder på andras barn. 
  5. Skriv bara om sånt som du kan skriva om! Undvik att skriva om hemliga möten och projekt om du inte kan berätta nåt av värde kring det. Om du till exempel vill prata om en känsla kring ett projekt (som råkar vara hemligt) så är det förstås ok, men att skriva om projektet och låta det bära ett helt blogginlägg, när du ändå inte kan skriva vad det handlar om, är meningslöst och bara störande. 
Har ni fler vett och etikett-tips? ✎
 

Kommentera (0)

Det som syns är ingenting av helheten

Jag har tänkt väldigt mycket på, på sistone, att det som syns utåt – i sociala kanaler bland annat – är så otroligt liten del av verkligheten. Man visar ju sällan korv och makaroner på Instagram eller en grå novembermorgon på Facebook. Vem delar saker på Facebook förresten? Det där har liksom förflyttats till Instagram. Facebook känns mycket mer som ett privat nätverksverktyg där man kan nå ut till många om man har nåt relevant att säga än en plats att dela med sig av sina semesterbilder på. Jag vet att det var så innan, att man la upp album som “Mallorca med familjen 2015”, men det är inte alls lika många som gör det idag. Och de som är mest benägna att dela andras inlägg är som sagt de som är mellan 55-75 år)
Hur som helst – det vi ser på Instagram och i andra kanaler är som sagt en pytteliten del av verkligheten och det finns så mycket mer där bakom än den där snygga bilden. Jag tänker ofta på det på Mama Said. Vi delar med oss av mycket skoj, flams och trams på Insta story, och de dagar då vi har uppdaterat mycket kan det vara upp till tre, fyra eller till och med fem minuter totalt. Och det är ju en lång story. Men tänk vad lite det är av en dag ändå. Det är ju ingenting. Och vi pratar om det ibland när vi sitter och jobbar, om hur ni kanske hade blivit besvikna av att komma in och se att vi sitter knäpptysta med varsin dator framför oss och bara kör på i vår egen värld. Många söker jobb och praktikplats hos oss, och det är inte så att man blir besviken om man börjar hos oss, för vi har en fantastisk stämning. Men vi jobbar rätt mycket mellan de där bilderna och klippen och det blir så tydligt när jag tittar på en story på kvällen… Det känns som en dokumentation av dagen… men så vet jag hur dagen i själva verket har varit. Den har varit så mycket mer. Kanske utmananande, stressig, tråkig, rolig, jobbig, bra, dålig… ja men ni fattar. Det finns helt enkelt alltid så mycker mer än det som syns utåt. Och det gör ju ingenting, vi måste bara komma ihåg det. Och även att det ofta går 25 tagna bilder på en publicerad. Ingen har det perfekt och ingen har ett helt friktionsfritt liv, men det gör inget att vi delar med oss av härligheter på Instagram, det är ju sånt som vi inspireras av, eller hur? Jag vill faktiskt inte se korv, makaroner och en tråkig dukning på Instagram. Vill ni det?
 
 

Kommentera (0)

God morgon lördag

Det var jättemysigt att få vakna i lugn och ro av mig själv i morse, alltså utan nån klocka som ringde. Barnen är hos Jonas, men jag ska hämta hem dem nu om en liten stund. Så himla mysigt med helg.
Och jag fick precis reda på att ikväll kommer Johanna, en väldigt bra vän, hit. Vi bestämde det nu när vi pratade i telefon. Jag gör sånt alldeles för sällan, alltså träffar en vän och bara myser hemma. Oftast när man ses så är det för att det är AW eller nån annan tillställning. Och nästan alltid med alkohol inblandat. Idag ska vi göra nåt helt annat. Inga festliga kläder, ingen alkohol utan istället bara kvalitetstid. Så himla mysigt.
Vi har haft mycket kul ihop, jag och Johanna, men också delat mycket av sånt som inte alls är kul i livet. Tråkigheter och jobbigheter. Vänner som man både kan skratta med, vara ute och partaja med och ha en djup relation med är de bästa, visst är det så? ♡
 

Kommentera (0)

God morgon torsdag

Jätteknasigt att säga god morgon nu när klockan är ett men jag påbörjade det här inlägget i morse och tänkte alltså slutföra det nu. 

Saker blev inte riktigt som jag hade tänkt mig i morse, utan egentligen gick de bättre, men det innebar också att jag hade mindre tid. 
Jag hade inte räknat med att barnen skulle vara friska idag eftersom de båda var dåliga igår. Och eftersom de lyckligtvis var friska så fick jag, som jag hade lovat, köra och hämta dem hos Jonas (som börjar sju på morgonen) för att köra de till skolan.
Men jag klagar inte. Är bara otroligt glad över att de mår bra. Men det förklarar varför det här blogginlägget plötsligt har en opassande rubrik. 
Och nu… när klockan har hunnit bli ännu mer så inser jag att: 1) Det här blev ett väldigt innehållsfattigt inlägg 2) Det blir inga fler inlägg idag (Vi hörs imorgon bitti istället) 3) Shit vad mycket det är just nu. (Men det är ett angenämt problem)
Puss på er! Hörs imorrn istället ?
(null)

Kommentera (0)

Veckans lärdomar

Man lär så länge man lever sägs det ju… Och jag gillar verkligen tanken på att jag kan lära mig nya saker varje dag. Den som går med tankar som “Jag har så mycket mer erfarenhet och kan därmed mer än den och den” tror jag går miste om mycket. Visst finns det mycket som jag kan lära mina barn eftersom jag är äldre än dem, obviously, men jag tror nästan att det finns lika mycket som de kan lära mig. Om inte annat så kan jag titta på dem och deras beteende i sociala medier för att förstå vad som kommer att hända imorgon. Vart trenden går vill säga.
Hur som helst, många saker lär jag mig om och om igen, men så glömmer jag det igen. Hur korkat? Så för att påminna mig själv ska jag börja skriva ner det lite då och då. Är ni redo? Här kommer förra veckans lärdomar:
1) Det tar alltid lång tid när man ska göra något som kräver nån slags layout. Sanna och jag “slängde ihop en snabb” infographic i torsdags. Det som skulle gå snabbt tog oss fyra timmar. Och eftersom vi var två personer så skulle man kunna säga att det är en hel arbetsdag för en person. Kan vi komma ihåg det nu? Det går aldrig att bara “slänga ihop nåt snabbt”.
2) Det ger så mycket energi att träffa härliga människor. Förra veckan träffade jag först Maria på måndagen, för att gå på MyNewsday. Jag älskar att hänga med Maria och får alltid så mycket energi av henne. Mer Maria i mitt liv tack ♡
Sen träffade jag Johanna Kajson (ja men jag kan tydligen inte säga hennes förnamn utan att slänga med efternamnet. Det sitter liksom ihop i min hjärna) – en riktigt härlig person som ger otroligt mycket energi. Henne vill jag träffa mer och göra roliga projekt ihop med.
Ibland är jag snål med min tid men jag har insett att det här med att gå på events, träffa härliga människor och ta tid till sina vänner och bekanta ger så mycket mer än att städa hemma eller sitta på kontoret och jobba med det administrativa (som visserligen ändå måste göras förr eller senare).  Man blir inte lyckligare för att man har ett perfekt hem – men man blir lyckligare av bra relationer.
3) På samma sätt som man borde lägga mer tid på bra relationer så borde man lägga mindre tid på de som är mindre bra. Kanske till och med ingen tid alls. Varför lägga ner tid på sånt som tar energi tänker jag? Jag påbörjade det här inlägget i fredags och skrev just den här meningen ovan. Och det roliga är att vi kom in på nånting när vi var på AW sen på kvällen, och då sa Mandy – min fina, kloka Mandy – att 2018 är kanske året då dåliga relationer ska rensas ut. Och när jag kom hem från AW'n så möttes jag av det här sponsrade inlägget i mitt flöde.
Tre gånger samma dag alltså. It's a sign ? Och det är faktiskt väldigt korkat att ha relationer som tar energi istället för att ge. Varför gå och handla i en butik där de är sura? Varför ha kunder som man inte klickar med? (Det har vi inte tack och lov) Varför ha vänner som trycker ner en? (Det har jag inte heller. Mina nära vänner är fantastiska och många av dem har jag haft sen jag var liten eller sen jag gick i högstadiet. De försvinner aldrig! Och sen har jag några nya också som betyder jättemycket och som jag alltid kommer att ha kvar) Ja varför ha relationer som tar energi helt enkelt? Nu när jag tänker efter… Jag träffade en vän från Stockholm tidigare i veckan, och han berättade att han hade brutit med ett par barndomsvänner just på grund av att de mer tryckte ner än lyfte  varandra, och att de liksom hade fastnat i de rollerna. Nej, bort med sånt helt enkelt. Förra veckan fick jag det sagt till mig från alla håll och kanter. På så sätt kan man ju också lägga mer energi på de fina relationerna, de som ger energi ♡
Nu när jag summerar förra veckans lärdomar så inser jag att jag flera gånger tidigare har sagt att jag har lärt mig precis de här sakerna. Jag verkar ha svårt att ta in saker. Haha… lite trög tydligen. Vissa saker förstår man väl helt enkelt intellektuellt, men man känner de liksom inte. Förstår ni vad jag menar? Men det ska vara bra att skriva ner saker sägs det, så jag testar det och hoppas att jag i och med det lär mig på riktigt. Gillar ni att lära er nya saker eller gillar ni hellre läget och låter saker vara som de är?

Kommentera (0)

Jag älskar tidiga, ensamma morgnar

Åh vad jag älskar att vakna tidigt på morgonen och ha flera timmar för mig själv. Visst är det mysigt att sitta och äta frukost med barnen, men nu när de har börjat bli lite större så är de upp ganska sent på helgen och sover därmed längre. Och jag älskar det.

Då går jag nämligen upp, går ut en snabb runda med Bruno och går sen runt här hemma och pillar och fixar med saker, tänder ljus, skriver dagens första blogginlägg och har det helt enkelt så himla mysigt. Ibland jobbar jag lite. Jag är absolut som mest kreativ på morgonen, och därmed också väldigt produktiv och effektiv.

Hur är det för er? Är ni morgonmänniskor eller kvällsmänniskor?

Den här lurviga lilla varelsen verkar också tycka att morgnarna är mysiga. Han ligger mest där och… ligger, tills barnen vaknar. Då blir han helt stirrig och vill leka.

 

Kommentera (0)

Saker jag gör som jag inte är stolt över

Vi vet ju exakt hur vi ska göra och vara för att “vara rätt”, eller hur? Vi vet till exempel att det inte är någon idé att skrika eller höja rösten till barnen och att det är mycket bättre att sätta oss ner och titta dem i ögonen och prata lugnt om vi vill nå fram med någonting. Vi vet också att det inte är någon idé att trotsa en tvååring som själv är i trotsåldern. Och så vet vi att vi omöjligt kan gå ner i vikt om vi fortsätter att äta lika mycket snacks som vanligt, och att det är svårt att få bättre kondition eller bli starkare om vi inte tränar. 
Vi vet allt det där, eller hur? Och ändå så är det så lätt att göra motsatsen. Och det är väl så vi är: Inte perfekta, men ganska bra (och mänskliga) ändå. Jag gör många saker som jag inte är stolt över eller som jag vet inte är bra. Många tror till exempel att om man är personlig tränare så äter man bara salladsblad och protein. Så är det inte. Här är några av de saker jag inte är särskilt stolt över:
  • Ibland fastnar jag på kontoret och jobbar jag för länge (utifrån barnens perspektiv) och kommer hem så sent att det blir snabbmat av något slag eftersom jag vet att barnen är hungriga och jag vill ge dem mat snabbt!
  • Just nu är jag inne i en period då jag äter ganska dåligt. OBS! Jag värderar inte bra och dåligt i antal kalorier, utan menar dåligt som i näringsfattigt. 
  • Jag skjuter upp saker som är tråkiga att göra, fast jag egentligen måste göra dem. Och ju mer jag skjuter upp dem desto mer ångest får jag.

Men det är jäkligt skönt när man börjar rensa i stora pappershögen.

  • Jag blir mycket lättare arg på barnen när jag är trött, och får då en tråkig ton och orkar knappt höra min egen röst.

Så. Nu är det er tur. Snälla, säg att ni också gör saker som ni inte är stolta över! ☺️

 

Kommentera (0)

Jag har stilkris

Hjälp! Jag är så otroligt trött på min stil (svart, vitt, grått och beige) och tycker visserligen att jag har snygga plagg men är ändå så otroligt trött på alla kombinationer. Jag känner mig svintråkig och vill förnya mig. Jag
har själv jobbat som stylist och personal shopper för mååånga år sen, och tyckte att det var så himla kul och inspirerande att plocka ihop olika outfits, hitta accessoarer till, den perfekta väskan och så vidare… Men nu
har jag inte alls det intresset. Jag är dock fortfarande lika intresserad av att känna mig snygg i mina kläder förstås, men det är ju en annan grej.
Skor har alltid varit en grej som jag har lätt för att köpa. Byxor och toppar är det värre med. Det tycker jag är svinsvårt. Speciellt nu när det finns så många toppar med volanger och grejer på som inte alls är min grej. Jag vill ha en stylist! Speciellt
de gånger då jag ska stå på en scen. Men har vi nån bra här nere i Malmö? Vet ni?
Det här är väldigt jag på hösten; kjol och skinnjacka. Antingen har jag det, eller så har jag svarta byxor och nån framkrystad topp upptill som jag inte riktigt trivs i. Gillar svarta byxor, om de är i rätt modell, men jag har för dåligt med toppar att ha upptill. Och ska jag ha byxor tycker jag egentligen att det är snyggast med klack till, eller med öppna skor (som ju bara funkar på sommaren).
Så fort jag tar av skinnjackan så känns det svintrist. Tröja och kjol liksom. 
Finns det nån bra stylist i Malmö egentligen? Jag är rätt kräsen – och då menar jag inte kräsen som i att jag inte kan hitta snygga plagg. Det handlar om att hitta saker som passar mig. De bästa stylisterna är de som är lyhörda
för andra menar jag.

Kommentera (0)