Lite av varje

När det går bra så går det ännu bättre

God morgon! Lite senare än vanligt jag vet… Jag hade ett pass med min PT kl. åtta i morse och innan det skulle jag hinna med både meditation, spikmatta och så hela morgonprocessen med barnen då så klart. Att ligga på spikmattan är ett desperat försök att fixa min nacke, som är stel igen och som gör att jag får en dundrande huvudvärk. Och vet ni… spikmatta, huvudvärkstablett och sen träning verkar ha gjort susen, för just nu har jag knappt nån huvudvärk alls. Underbart! Jag har en teori om att vissa människor är såna som får ont i magen och andra i huvudet. Jag tillhör den sistnämnda. Och har aldrig ont i magen å andra sidan.
Hur som helst, träningen gick bra. Ja alltså den gick suuuuperbra! Mitt mål med träningen är att jag vill bli stark inifrån och ut. Mitt starkaste liksom. Jag bryr mig inte om vilka vikter andra sätter på sina stänger, men tycker att det är kul när jag själv blir bättre och bättre. Och just idag gjorde jag ett fantastiskt pass. Mest nöjd är jag för att jag hade helt perfekt teknik i marklyft. Jag har hållit på och finputsat på det ett tag och det är så svårt att förändra ett invant beteende (på alla platser i livet) och det har jag alltså kämpat med nu ett tag. Och idag var det nånting som klickade till – och jag fattade plötsligt grejen.
Och det är så skönt när man känner att man lyckas med en sak. Det gör mig så sjukt starkt, mentalt, och idag innebar det att jag sen presterade på topp även under resten av passet. Jag var starkare än nånsin.
Och så här är det ju i livet i stort… Det finns inte en idrottscoach i världen som skulle säga: “Du suger!” “Du är inte bra nog!” eller “Tänk om du misslyckas”, eller hur? Positiva händelser ger mer positivt, och när det går bra så går det ofta ännu bättre, just för att våra hjärnor mår bra av när det går bra. 
Men… när det är väldigt tufft… då är det ju svinsvårt att vända det till nåt positivt och försöka få det där positiva flowet. Men jag försöker alltid tänka på det i alla fall och försöka vända det, istället för att grotta ner mig i det negativa. Hur är ni där? Jag tror inte att det finns nåt rätt och fel, utan att vi helt enkelt är olika som människor. Vad tror ni?
 

Kommentera (16)

Hur får man fler följare på Instragram?

“Hur får man fler följare på Instagram?” Denna ständiga undran. Vi alla (eller i alla fall vi som jobbar med Instagram på ett eller annat sätt) funderar kring det, och pratar ofta om det. Och det finns givetvis inget enkelt svar. Jag skulle säga att “Det beror på…” Det beror på vem du är och vad du är intresserad av, och hur din karriär på Instagram har sett ut hittills. För regel nummer ett är:
1) Hitta ditt eget jag (ja antingen som person eller som varumärke) istället för att inspireras för mycket av andra. Inspiration är bra, men du måste gå in i dig själv och ta reda på vem du är och vad du är intresserad av. Och sen, kanske det viktigaste, också lägga ambitionsnivån på en nivå som du känner att du klarar av att hålla övertid. Om det inte funkar i din vardag att posta perfekta bilder varje dag, så som  dina favoritkonton kanske gör, ja men då får du hitta nåt annat som är bra. Du kanske istället är grym på att skriva texter som engagerar? Eller på att lyfta ett visst ämne som du är passionerad för? Hitta vad som passar dig. Ju närmare dig själv du kommer desto mer framgångsrik blir du. Och ja, det här gäller som sagt även för företag och varumärken.
Men förutom det då… när man har “hittat sig själv”, vad gör man då? Ja men jag fortsätter listan, varsågoda!??‍♀️:
2) Var inte rädd för att skriva längre texter om de har ett innehåll. Allt handlar om innehåll. Det funkar sällan att skriva “Happy friday” längre, vi kräver ofta mer än så. Visst… “Happy friday” KAN funka om det är så att du jobbar på ett väldigt tydligt sätt med dina bilder istället. Men oftast så gillar vi sånt som har mer innehåll i sig.
3) Istället för att ständigt jaga nya följare – ta vara på dem du har och se till att du gör det riktigt bra för dem att hänga hos dig. Ju bättre de får det hos dig desto fler följare kommer du att få. Satsa på kvalitet när det kommer till relationsbyggande alltså, du kommer ändå att få kvantiteten på köpet.
4) Det pratas mycket just nu om att vi inte vill ha så mycket filter och välputsade, perfekta bilder längre, och nu ska jag ge mitt tips kring det här området: Först och främst – alla de influencers som har blivit stora tack vara välputsade bilder, och som idag är mer eller mindre “kändisar”, ja det är klart att vi tycker att det är superspännande att få lite mer insyn i hur deras liv är på riktigt. Utan filter. MEN… tänk efter… du kommer aldrig börja följa en “vanlig” människa på Instagram om bilderna är trista och oinspirerande, eller hur? Inte om du inte känner, eller känner till, hen i alla fall. Det måste vara nåt som lockar för att vi ska fastna. Och då krävs det nån slags kvalitet, antingen på bilderna eller i texterna. Så jag skulle säga att om du är ute efter att växa så krävs det att du satsar på kvalitet, men det behöver absolut inte innebära att du förskönar med hjälp av filter och orimligt snygga poser. Ja men ni fattar va? Vi kan ge kvalitet utan att göra det på ett oäkta sätt.
5) Det finns en teknisk detalj som är rätt avgörande när det kommer till Instagram. Jag gillar inte att tänka så mycket på algoritmerna och tekniken utan försöker istället tänka att om jag gör relationsbyggandet på ett bra sätt så blir det, per automatik, bra… men så finns det ändå en grej som gör tydlig skillnad för hur stor räckvidd ett inlägg får: Tidpunkten när vi postar! Jag skulle säga att det i de flesta fall är som bäst att posta söndagar till torsdagar mellan kl. 20,00 – 21,00 och i andra hand tidiga vardagmorgnar vid 7-8-tiden. En bild som postas mitt på dagen går oftast mycket sämre eftersom färre kommenterar och likear då, och bilden därmed får lägre räckvidd. 
Det skulle vara jättekul att höra hur ni tänker kring Instagram. Har ni liksom er “nisch” där eller är det svårt att bestämma sig? Eller kör ni bara ett konto som mer är till för nära och kära? Berätta gärna, jag tycker att det är så intressant med Instagram. 

Kommentera (49)

En eftermiddag på stan med Mio

God morgon! Igår hade vi en spelfri dag (dagtid) här hemma och det var så himla skönt! Jag är definitivt inte emot att barnen spelar och sitter vid sina datorer och telefoner men när det är heeela tiden och det liksom blir en kamp att få dem därifrån, ja men då måste vi sätta gränser. Jag och pappa Jonas pratade om det häromdagen, och bestämde oss för att de behöver “skära ner” lite på sin speltid. Jag la fram ett förslag till barnen då, som de inte alls gillade, så jag har sagt att vi får sitta ner idag och tillsammans komma fram till någonting. Förhoppningsvis har de själva nån bra idé. När Mio är dålig så spelar han aldrig, så då har vi inte det problemet, men de andra dagarna…
Ja ja, vi hade i alla fall en spelfri dag igår och det resulterade i att Alvin gick bort och spelade fotboll med sin kompis medan jag och Mio åkte in till stan och köpte två adventsljusstakar (som jag har tänkt göra i fem år men alltid, i sista sekund, varit för snål för att göra), en svinsnygg nyårsklänning till mig, som dessutom har en massa bra kriterier som passar mig (långa ärmar eftersom jag är frusen, skön, inte tajt i halsen så att jag får huvudvärk – ja men jag får det om det sitter åt i halsen. Kommer väl från nacken gissar jag, och festlig), och så skor till Mio.
 Tanken var egentligen att jag skulle köpa en stickad tröja till mig själv eftersom jag, efter att ha rensat för ett tag sen, insåg att jag har ont om just det. Och den som jag hade på mig igår till exempel, har ett hål framme på bröstet, och jag såg att den jag åkte till Stockholm i förra veckan hade ett hål på ärmen.
När det gäller stickade tröjor så brukar jag köpa i bra kvalitet, och det har visat sig att det har lönat sig. För nu när jag rensade så inser jag att många av de har jag haft i kanske 5-8 år. Och jag har liksom gillat dem hela tiden. Kanske haft perioder när jag inte har använt dem, men jag har ändå gillat dem.
Hur som helst, det blev ingen stickad tröja eftersom det redan kändes så maxat med skor, adventsstakar etc. Men jag hittade en favorit – den här rosa. Jag ska nog köpa den så småningom.
Men nog om det nu… Nu ska jag duscha och fixa frukost till mig och Alvin. Vi ska iväg på fotbollsmatch. Ha en härlig söndag hörni.♡

Kommentera (0)

Det som är äkta

God morgon! ☀️Just nu sitter jag här, vid datorn, medan resten av huset ligger och sover. Det är så mysigt att ha de här morgnarna helt för mig själv, i mörkret och med tända ljus. Helt tyst. Annica var ju här igår och det var så himla mysigt det med. Vi satt i soffan och pratade, pratade, pratade. Återigen, det är det som är det härliga med barndomsvänner, att man kan catcha upp utan någon startsträcka. Man sitter liksom inte och pratar om väder, ytliga jobbsaker och annat som inte har nåt värde. Utan man börjar direkt att prata om riktiga saker. Ja alltså det behöver inte nödvändigtvis alltid vara så djupt, ibland är det skrattigt och ytligt också, men ni fattar vad jag menar? Även om man pratar om nåt ytligt, så sker mötet på ett djupare plan. Ja så det var en riktigt mysig kväll. Det fina är att jag har märkt att när jag umgås med vänner som är riktigt nära, så är barnen mycket mer “sig själva” direkt. Mindre “artiga” och “ytliga”. Tänk att det finns så mycket i det subtila, som vi inte kan se eller förklara men som ändå liksom ÄR. Ja men det här att barnen, omedvetet, märker på mig att det här är en väldigt trygg relation och därmed själva blir tryggare. 
Och på tal om trygga relationer, hörni det finns ingenting viktigare för mig än att jag kan lita på de som jag har nära mig. Att alla mina relationer är äkta. Det är väl det vänskap, och egentligen alla slags relationer, handlar om? Jag har verkligen börjat inse det, på riktigt, och har börjat värdesätta de som jag har omkring mig som jag kan lita på till 100% på ett helt annat sätt. Det är fint med vänskap som är 100% lojal. Ingen människa är perfekt, men just det där lojalitetsbandet mellan två personer, det är så himlans fint. Jag ska bli bättre på att tala om för de vänner som jag verkligen litar på hur tacksam jag är. Det är klart att de ska få veta det! ♡
 

Kommentera (16)

Barndomsvänner ♡

Vet ni vad jag ska göra ikväll? Ja det låter kanske inte som något storslaget, men för mig – som har varit så dålig på en sak de senaste åren – så är det det. Jag har väldigt hektiska veckor (som alla föräldrar gissar jag?), med företagande, barn och deras aktiviteter, besök hos läkare med Mio, träning etc… och jag är dessutom en väldigt social person. Jag älskar att träffa och prata med människor, och det gör jag också väldigt mycket under vardagarna. Och sen, i takt med att barnen bara blir större och större, så värdesätter jag tiden med dem mer och mer. Ja, eftersom det inte är självklart att de vill umgås med mig hela tiden. Så när helgen kommer vill jag bara få det lite tyst, och så vill jag hänga kvalitativt med barnen. Utan att stressa iväg till fotbollsmatcher eller “Mamma ska bara…” Ja men ni fattar!?
Så jag bjuder typ ALDRIG hem folk, eftersom jag på nåt sätt är “snål” med min energi då när helgen kommer. Jag tänker att jag dels är så dålig på att laga mat (har i alla fall dåligt självförtroende på den fronten) och dels att jag behöver lugnet. Att jag inte har lust att lägga hela lördagen på förberedelser och hela söndagen på att vara trött. Men så insåg jag häromdagen att det är dåligt att tänka så… Livet kan ju inte gå ut på att “få ihop det” och sen vila däremellan – på helgerna. Usch, det där lät tragiskt, det är det verkligen inte. Jag mår ju väldigt bra av det här, men inser samtidigt att jag borde umgås mer med mina vänner. Så… nu ska jag äntligen komma fram till det jag ska säga… jag bestämde mig för att messa en av mina barndomsvänner – Annica – och fråga om hon vill komma hit i helgen och bara hänga en kväll. Typ äta pizza och leka med tarotkort eller nåt. Det behöver inte vara så stort och svårt – särskilt inte när man bjuder hem en barndomsvän. Hon känner MIG, och vi behöver alltså inte sitta och prata jobb och prestationer vilket är något som jag inte är så förtjust i. Vi kan bara vara vi, som de vi är, och det älskar jag. Och framförallt så älskar jag att umgås med de som betyder mycket. Vi är ett gäng på 5 personer som har känt varandra sen vi var små, och som fortfarande är väldigt, väldigt nära trots att det ibland kan gå lång tid mellan gångerna. Vi catchar upp direkt och känner varandra utan och innan. Vi har liksom växt upp ihop och jag har, på ett eller annat sätt, mer eller mindre bott med varenda en av dem – i olika omgångar. Ja men det här med barndomsvänner, det är bannemej en av de grejerna som jag värdesätter mycket. Så jag vill börja ta vara på det mer. Så ikväll blir det alltså fredagsmys med barnen OCH med Annica. ♡
 
 

Kommentera (0)

Nu har Instagram börjat rensa igen

Har ni hört att Instagram har börjat rensa igen? De har, genom machine learning, precis börjat rensa bort köpta och “oriktiga” följare från folks konton. Tror ni att det kommer att synas mycket på många stora konton? Jag hoppas inte det. Förr kunde jag ibland få fejkkonton som följde mig, men dels så var de enstaka och dels så brukade jag alltid blocka dem, och nu var det länge sen det hände. Så jag tror inte att det kommer att ske något nämnvärt på mitt konto. Eller jag vet att det inte kommer att ske något nämnvärt.
Vad tycker ni om det här? Jag tycker att det är jättebra eftersom det visar att Instragram värnar om communityt. Och vad finns det ens för poäng med att ha många följare om de inte är riktiga? Företag idag är så pass smarta att de tittar på engagemangsgraden, och om den är dålig (Det vill säga att du får väldigt få likes och kommentarer i förhållande till följare) så visar det att du inte har särskilt bra relation med dina följare. Det som man köper, när man gör ett samarbete med en influencer, är ju den “trust” som du har byggt upp. 
Ja men så jag tycker helt enkelt att det är bra gjort det här, vad tycker ni? ??‍♀️

 

Kommentera (32)

Nå dina drömmar

God morgon! ☀️Jag vet att vi har pratat om det här tidigare men eftersom det är en sån viktig del av livet (den viktigaste?) så är det väl värt att prata om igen. Det här med drömmar. Vad drömmer ni om? Alltså om ni får välja helt fritt, hur skulle ni då leva ert liv? Det låter så enkelt att besvara den frågan, men för mig i alla fall så är den svinsvår att svara på. För jag vill så mycket. Eller så vill jag inte alls så himla mycket, det kanske bara är som jag säger… “Åh, jag skulle också vilja bo i värmen” eller “Åh vilket roligt jobb, det skulle jag också vilja ha”… Sånt är så lätt att slänga ur sig utan att tänka efter ifall det är något man verkligen vill på riktigt. Om man fick välja helt fritt så att säga. Tänk om vi hade fått precis vad vi hade bett om, då hade vi varit mer nogräknade med vad vi sa. Och då hade vi verkligen tagit reda på hur vi vill leva vårt liv, eller hur? 

 Nu kan det här eventuellt vara extremt provocerande för några av er, det vet jag, men jag kör ändå: Jag är övertygad om att vi kan påverka hur vi vill leva våra liv.  Att vi alltså kan bestämma hur vi vill ha det, till viss del (det finns saker som vi inte kan påverka), och sen – väldigt förenklat – så blir det så. Om vi jobbar för det förstås. Och då menar jag inte att vi ska ge oss själv peppiga tankar och sayings i stil med “You can do it” och så vidare, för det ger sällan nångting om det inte är grundat. 

Men varför lever vi inte exakt det liv som vi vill leva då? Jo men jag tror att det är för att vi inte har tagit reda på vad vi vill, vad vi drömmer om på riktigt. Det är så mycket kaos och distraktion omkring oss så att vi helt enkelt inte sätter oss ner och lyssnar på oss själva och vad vi vill. Hur ska vi då komma dit, om vi inte ens vet vart vi ska?
Så jag tänker att det är det allra första steget mot att nå sina drömmar: Att ställa sig själv frågan “Hur vill jag leva mitt liv om det inte fanns några som helst hinder eller begränsningar? … och sen låta det bli tyst och invänta svaret. När jag fick frågan för ett tag sen – på Bara Vara – så tänkte jag direkt “Ja jag vill ju bo i Limhamn i alla fall, för barnen vill ju inte byta skola…” FAIL! Det var ju inte svaret på frågan vad JAG ville?) Så det var bara att fortsätta att fundera. (Det gör jag fortfarande…)

Men hur tänker ni? Vet ni exakt hur ni vill leva ert liv? Eller känner ni er lika förvirrade som jag? Det ska bli spännande att höra era tankar kring det här. Visst kan man ha alternativa drömmar, men jag tror att vi måste bestämma oss för en om vi ska lyckas nå dit. Alltså jag menar att det går inte att drömma om att “Å ena sidan skulle jag kunna tänka mig att leva på en strand och köra yoga hela dagarna” och “Å andra sidan skulle jag vilja leva cityliv i NYC”. Förstår ni hur jag menar? Om ni tycker att det här är intressant att prata om så ska jag också dela med mig av HUR man kan göra för att ta reda på vad man egentligen drömmer om. Det är taget från min föreläsning och jag tänker att jag även kan dela med mig av det här om ni vill? ♡
Ibland kan det hjälpa att ha en bok att skriva i, där man får besvara frågor. Den här finns på Åhléns vet jag.
 

Kommentera (33)

Stilkrisen är över

Hörni, stilkrisen som jag pratade om för ett par veckor sen… den är VERKLIGEN över. Japp, den blev kort, jag vet. Jag hade ju tankar om att jag kände att min garderob var så färglös och att jag var trött på mina enkla, tunna silversmycken och bla bla bla…
Men nu så… jag vet inte vad som hände, men plötsligt en dag så insåg jag att jag är totalt över stilkrisen. Jag älskar min stil, men eftersom det var länge sen jag shoppade så jag har rätt ont om toppar. Det var nog där problemet låg… eller nåt. Och så borde jag bli duktigare på att växla mellan olika accessoarer. För att förnya mig liksom. Så jag har landat i att jag visst det trivs i min stil. Bra va???‍♀️
Jag gillar att ha shorts på mig nu på vintern när man kan ha svarta strumpbyxor…
… och så gillar jag att typ ha en klänning med en stor stickad tröja, som jag hade idag… 
… eller kjol med nåt stickat lite tunnare upptill…
… eller så har jag jumpsuit… 
… eller jeans och en t-shirt…
… eller andra svarta byxor och nån slags topp till.
Ja men ganska basic alltså, men jag trivs ju väldigt bra så här. Som sagt, lite variation i accessoarer vore definitivt inte fel, men annars så är jag nöjd. Igen. Härligt att ha landat i det. Det var ett par jobbiga veckor där i mitt, väldigt ilandsaktiga problem
Hur är ni? Är ni nöjda med er stil eller känner ni precis som jag att ni kan bli så trötta på era kläder och er stil att ni vill kräkas? Och att ni liksom, där någonstans, tappar bort er och knappt vet vad ni gillar längre? Känner ni igen det, eller är det bara jag som hamnar där ibland? (och som ALLTID kommer fram till samma sak: Det är accessoarerna som gör jobbet).

Kommentera (0)

Dags att förändra beteende på Instagram

Hörni, nu tycker jag att det är dags att prata om Instagram igen. Det känns som att vi går med snabba steg mot en förändring. Och jag älskar det! (Kommer ni ihåg att vi pratade om det för ett tag sen?) Jag ska förklara: När Instagram kom så var det en app där man tog en bild, skrev om vad som pågick just nu, och la ut direkt. Eller ja men skrev oftast inte så mycket, bara en mening kanske. Och det fungerade som en realtidsdagbok på nåt sätt. Och det är ju så himla kul att följa med människor här och nu, eller hur? För det är ju det vi gör på Instagram stories – följer människor här och nu. 
Efter hand som åren har gått och många (influencers) har blivit stora på Instagram och därmed kunnat tjäna pengar, så har kraven och pressen ökat. Flödena har blivit snyggare och snyggare, och därmed också mer overkliga och många gånger mer opersonliga. Och jag tror att de flesta av oss till en början gillade det. Vi gillade liksom de där snygga, välplanerade flödena som fick oss att drömma oss bort till ett annat liv… tills vi insåg att det fick oss att må mer dåligt än bra. Så då började vi bli mer selektiva i vilka konton vi följde. Många började avfölja de konton som var “för bra” och som kändes för långt bort från ens eget liv.
Det fanns en tid då gymbilder som var på mer poserande än tränande personer var populära till exempel. Idag tror jag att många hellre väljer att följa träningskonton där man får just träning.
Men pressen fortsatte ändå… I takt med att Instagram växte ännu mer så blev konkurrensen så klart ännu hårdare, vilket resulterade i att de som jobbar seriöst med Instagram ställde ännu högre krav på sig själva och ville skapa ännu snyggare flöden. Det börjades lägga upp strategier för vad som skulle postas, man såg till att flödet såg perfekt ut i sin helhet, man valde att ha sitt flöde i typ en och samma färg och allting handlade om varumärke och planering. Ni känner igen det eller hur? För det är egentligen ungefär här vi är nu…
Men det till det roliga nu då – till förändringen. Jag tycker mig se att det är ett stort skifte på gång. Att vi är på väg tillbaka till “in the moment”-bilder. Ni vet bilder som vi tar här och nu och publicerar direkt. Visst, de kommer vara väääldigt mycket snyggare än de var när vi en gång började med Instagram – jag tror inte att vi kommer att gå tillbaka när det gäller krav på kvalitet, vi vill ju fortfarande inspireras, eller hur? – men det kommer vara mer äkta, mindre strategi och planering bakom och mindre “varumärkestänk”. Vi älskar ju att följa privatpersoner just för att de är privatpersoner, och vi som jobbar med företag vet hur mycket svårare det är att få följare till just ett varumärke. Så det är ju dumt om privatpersoner gör sig för mycket till det tycker jag. Jag ÄLSKAR att vi går tillbaka till mer “in the moment”-bilder. Vad tycker ni? Gilar ni det eller vill ni hellre att det finns en strategi bakom där flödet är snyggt och det finns ett helhetstänk bakom på ett helt annat sätt? Där man liksom tänker mer varumärke… Ja men vad tycker ni? ??‍♀️ Hit me!
PS. Anledningen till att jag tar upp det här igen, just nu, är för att jag såg att Vanja har skrivit om sin Instagram-ångest, och efter att ha läst hennes kommentarsflöde blev jag så lycklig. Nu tycker jag visserligen att Vanja har varit grym på Instagram hela tiden, men det känns redan mycket närmare, nu när hon har börjat mer med “här och nu”. Älskar det.?
 

Kommentera (16)

Bohemian Rhapsody och dinner out

God morgon! Ja men vi var ju som sagt ute och firade Mio igår och det var jättemysigt! Alvin hade ont i huvudet när vi skulle iväg så vi gick bara och åt pizza innan på en liten pizzeria vid Gustav adolfs torg här i Malmö. Det var ju en väldigt tidig middag eftersom bion började 18,15 och vi skulle hinna köpa popcorn och sånt innan.
Och filmen då… den var bra! Jag hade önskat att de inte gick så snabb framåt från nykläckt band till världsartister. Men i övrigt så var det många rysningar – tack vare musiken. Man ska gilla musiken om man ska se filmen. Både Mio och Alvin gillade den jättemycket! 
På dagen tränade jag på min föreläsning, och så städade jag. Jag städade och röjde så där från grunden ni vet, det är så himla härligt, men jag är långt ifrån klar så jag fortsätter idag. Och tränar på min föreläsning samtidigt. Nu har jag skrivit ner stolpar och går och pratar för mig själv medan jag städar, och har papper med mig som jag kan snegla på om jag glömmer bort mig. Jag tror att de första tio minuterna (som är målet) snart sitter riktigt bra! Ni vet så där bra så att jag kan frångå det och komma av mig utan att tappa bort mig. Ja men jag vill att hela föreläsningen ska sitta så starkt att det inte finns en chans att jag glömmer nåt. Annars blir det så nervöst. Idag ska jag belöna mig lite med att börja göra en KeyNote med bilder till den första delen. Det blir kul. Jag tänker att bilderna ska höja storyn ytterligare.
Och så ska jag gå iväg och träna. Och förhöra Mio inför hans fysikprov. Japp, söndagen är kirrad. Vad ska ni göra???‍♀️
 

Kommentera (0)