Personligt

Det blir så att när ens barn har diabetes och inte är sugen på godis (som man redan har varit förutseende och köpt) fast det är lördag, och uttrycker att han hellre vill ha Ben & Jerrys – ja men då åker man och köper det. Fast klockan är åtta och man precis skulle slänga sig i soffan, hela familjen, och börja kolla film. Så det gjorde jag igår kväll. Problemet med diabetes är dock att man aldrig vet hur man ska uppnå den där balansen som är så viktig. Efter maten hade Mio jättelågt blodsocker så då började han äta av glassen, tog insulin efter en stund – och damp ner till väldigt lågt blodsocker. Det var alltså för mycket insulin eller för lite glass.
Och det här är vår hatstund på dygnet. Mio är totalt osugen på att äta nåt, och jag står och stressar och hetsar och säger “äääääät nåt bara.” Ett knäckebröd, en giffel, lite mer glass, en banan. Vad som helst! Och han gråter och vill inte ha. Men vet ju samtidigt att han måste. Så han äter en grej… vi väntar en kvart…blodsockret sjunker fortfarande…. han äter en grej till… det sjunker ännu mer…. ja och så här håller vi på en timme, när vi egentligen skulle gå och lägga oss. Och sen… mitt i natten kommer rekylen, bakslaget. Pang! så är blodsockret alldeles för högt istället. Det är det svåra med diabetes, den där balansen. Blodsockret ska ligga på mellan 4 och 6 och det är banne mig inte lätt.

För några månader sen:
Han var så liten. När man är sjuk (det har jag förstått nu) blir man, som barn, väldigt, väldigt mycket yngre. Det är som att man går tillbaka en massa år och bara behöver milda ord och mycket kärlek från sina nära. Mio har varit så liten så länge. Det är inte så konstigt, mycket energi har ju gått åt till att klara dagen. Han kunde emellanåt inte sitta upp. Trycket mot ögat blev alldeles för starkt och ont så fort han satt upprätt, så han låg mest hela dagarna. I soffan och åt, i bilen när vi skulle till Lund, i sängen när han tittade på YouTube. Och idag:
På bara en vecka blev han fem år äldre. Hänger med sina kompisar mest hela tiden, cyklar till skolan, åker till Jump och hoppar med sina vänner och har till och med fått busskort. Min stora lilla kille. Vilken skillnad det är. Hoppas han får ha det så här länge till. Han älskar sitt “nya”, fria liv. Vi pratade om det igår och han är så lycklig.
 

Jag har mer och mer att folk säger  “Jag vågar inte riktigt säga det för jag är rädd att jag jinxar det då” – det vill säga att man tror att om man säger det så kommer man, på grund av nån övernaturlig kraft, att få otur. Men neeeej, sluta med det. Om man nu tror på osynliga krafter, vilket jag absolut gör till viss del, så är det väl bättre att tro på tankens kraft.
Säg det högt så händer det! Visualisera vad du vill ha så får du det! Tänk positiva tankar så blir det mer happy i ditt liv! Det enda som kan hända är att du har varit glad i onödan. Om vi går omkring och är rädda för att jinxa saker så kommer vi ju inte uttala, knappt för oss själva, vad vi vill ha. Och hur ska vi då kunna få det?
Vad tycker ni? Är ni rädda för att jinxa? Eller vågar ni tro på att det ska gå bra, och uttala det?

Dagen började väl sådär eftersom jag vaknade med huvudvärk. Dag 3! Jag tror att det är lite bättre nu, eller så är det för att jag har proppat i mig huvudvärkstabletter. Hur som helst, idag har jag:

• Lagt mig för att vila en timme. Det händer aldrig! Alltså jag är verkligen världssämst på att vila dagtid, men kände mig sjuk och gick och la mig. Jag tror att den här huvudvärken är ett virus och litar iskallt på att jag vaknar utan den imorgon.
• Varit på gymmet vid flera tillfällen och haft PT-kunder. Så himla härligt. Först och främst för att jag trivs så väldigt bra på gymmet, men också för att jag tycker att det är så kul att komma och servera facit. För det är typ det man gör som PT – talar om, och visar hur man ska göra för att bli starkare. Eller vad man nu har för mål.
• Ätit lunch på Holy Greens. Ja men jag tar väl chansen när jag kan.

• Umgåtts med den här lille killen mellan varven.

• Fått två förfrågningar från nya kunder, ett som är en upphandling från en myndighet. Ja men alltså JIPPI vad det är kul att folk kontaktar oss så där. Vi är så små i jämförelse med många andra byråer, och ändå får vi förfrågningar titt som tätt. Vi måste börja fira lite mer.
• Pratat med en av mina PT-kunder, som har gått ner över 30 kg, och som berättade att hon blir annorlunda bemött nu när hon inte är överviktig längre. Får bland annat bättre service i klädbutiker. Usch vad jag blir arg.
• Pratat med Mio i telefon, men knappt sett honom eftersom han har varit i skolan och sen stack hem till en kompis och sen på fotbollsträning! Wow! Wow! Wow! Låt detta bestå nu, snälla!!!
• Insett att min kalender är proppfull. Alltså proppfull (!) resten av månaden. Jag ger ett exempel på hur jag nu börjar peta in saker där de egentligen inte får plats: Nästa torsdag ska vi till Göteborg, jag och Anni, för att vara med på ett kundevent. Jag tänkte att vi kör upp i god tid och tar det lugnt, och sover kvar där för att slippa köra mitt i natten. Men så blir det istället att jag har ett möte klockan 9,00 och ett annat kl 10,15. Sen kör vi raka vägen upp till Göteborg och är på event till 21,00. Kör hem direkt. Gissar att jag är hemma vid 00,30 eller 01,00. Då är pappa, som har kommit ner från Stockholm här. Han har hämtat Alvin på skolan och ligger förhoppningsvis och sover när jag kommer hem. Klockan 8 dagen efter ska jag och Anni ha en föreläsning om poddar och sen har jag PT-dag.

Och nu är det dags för myskväll med den här lille killen.

Igår skrev vi ett inlägg om det härliga med att hösten är igång och att kalendrarna blir fullbokade, men också om att det finns en risk – om man inte stannar upp och reflekterar – att man kraschar där nån gång i november. Vi tog upp några exempel på saker som man kan tänka på för att inte krascha. Men vill så klart gärna ha fler tips. Har ni några? Lämna en kommentar. Här är några av våra tips:

• Boka in ledig arbetstid i kalendern – Check!
• Boka in “luft” mellan möten – Check!
• Stäng av mobilen när du går och lägger dig. Alarmet funkar ändå! (Lättare sagt än gjort, jag vet) – Eeeh… ingen check där.
• Se till att få frisk luft! – Check! (men kan bli bättre på det)

Om du vill läsa hela inlägget med alla tips så får ni kolla in vår blogg. Här.
Att träna utomhus är härligt för välmåendet. Jag gör det ofta när jag vill träna kondition eller mer lågintensivt och länge. När det kommer till styrka kör jag hellre på gymmet. Även om vi har en del schyssta utegym här i Malmö…

Älskar PT-fredagar. Har jag sagt det förr? Men vet ni vad jag inte älskar..? Att jag har huvudvärk och VAKNAR med det för tredje dagen i rad nu. Eftersom den inte är jätteintensiv, och mildras lite av Alvedon, så tror jag att det är ett virus eller nåt och är inte särskilt orolig. Har den inte försvunnit på måndag så får jag dock ringa vårdcentralen. Det är väl dags att jag tar min del av huvudvärkskakan i den här familjen nu 😉 Och faktiskt… jag är typ aldrig sjuk. Jag kommer inte ihåg när jag senast var sjuk, men vet i alla fall att jag inte har behövt ha något träningsuppehåll pga. en förkylning ens, sen jag gick min PT-utbildning förra hösten. Ett år sen! Helt underbart ju.
Men OJ vad kul att ni är så många som är intresserade av att testa PT online. Jag har inte räknat men gissar på att jag har fått in närmare 50 svar. Jag ska kolla igenom de och lovar att återkomma snart. Det är så himla svårt att välja ut nu bara. Jag är mest ute efter att det ska vara tre personer med ganska olika förutsättningar och önskar nästan att nån annan hade kunnat välja ut. Har så svårt för sånt här när någon ska få nej.

• Vad ska jag laga för mat nu då? Har imponerat på kidsen med både kalops, laxburgare, egengjorda kycklingburgare som var en ren chansning, pannbiffar med potatis och brunsås och lite annat på sistone. Men nu är de här rätterna körda. Ja för de har fått kalops vid 4 tillfällen på två veckor. Så jag behöver ny inspiration. Till enkla maträtter att göra på söndag. Hinner inte i veckorna så grytor och gratänger är bra – för det funkar att värma i efterhand.
• Hur tar jag min blogg till nästa nivå? Har väl ungefär 500-1000 unika besökare per dag. Det är väldigt olika beroende på hur mycket jag delar och hur många inlägg jag gör. Men om jag vill ta det en nivå till – och hoppa upp till 2000 per dygn…. Undrar hur jag gör det? Kom gärna med feedback.
• Och på tal om min blogg – jag undrar just vem som läser den egentligen. Förr i tiden, när jag först började blogga, tror att det var 2005, då var folk så himla duktiga på att kommentera men det funkar inte riktigt så idag. Men om du är här och läser – släng gärna in ett hej så slipper jag undra så mycket. Och om du dessutom orkar skriva “träning”, “entreprenörskap” eller “kidsen” beroende på vad anledningen till att du läser är, så blir jag ännu gladare.

Så sitter jag här och undrar så länge… Ja men det är sånt man har tid till när alla barn mår prima (!!!) och man själv är lite småsjuk. Den där huvudvärken alltså… jag tror att det är nåt virus (och räknar iskallt med att den är försvunnen imorgon)

Jag är så otroligt glad över att jag får lyssna på så många inspirerande poddar. Tänk hur det var innan poddar, internet och sociala medier fanns. När tidningarna hade makten över vad som skulle nå mig. Nu kan jag välja och vraka av det jag själv vill och ta till mig av det som passar mig. Underbart! Här är några klokheter som jag har snappat upp under senaste dagarna:

• Josefin och Vanja pratar i senaste avsnittet om hur ordet “djupligt” är alldeles strålande. Och jag håller med. Älskar såna där ord som liksom blandar två betydelser. Djupligt är alltså en mix av djupt och ytligt. Min kompis dotter uppfann ett annat sånt där fantastiskt ord när hon var liten: nämligen “trångligt”. Hon sa det om byxor som var trånga och krångliga att ta på sig. Älskar det. Jag använder alltid det till trånga och obekväma byxor.
• Samma lilla tjej (min kompis dotter) förklarade den där ångestkänslan som man kan ha i magen som “jag har lakrits i magen”. Hur bra?
• Alexander, från Framgångspodden, ger en utmaning i senaste avsnittet i form av att man ska säga tre saker som man älskar med sig själv. Varje morgon i en hel vecka. Det blir många grejer det. Puh. Men jag tror att det är nyttigt. Man kan ju hitta båda djupa och ytliga saker. Eller djupliga då som Josefin och Vanja skulle sagt.
• “Don't be afraid to jump” säger Carolina Gynning i senaste avsnittet av Livshjulet. Och jag håller med. Det är så himla lätt att stå och stampa – att tro att man inte kan hoppa på grund av en massa logistik, ekonomiska anledningar och så vidare. Men det går. Har man det inte bra, i vad det än kan vara, så ska man inte vara rädd att hoppa. Jag har gjort det vid flera tillfällen och har aldrig ångrat mig efteråt. Det enda jag har ångrat är att jag dröjde för länge innan jag gjorde det. Är man sann mot sig själv så vet man när det är dags att hoppa. Och då ska man göra det.
• Alexander (från Framgångspodden igen) pratar i slutet av det här avsnittet om hur man borde tänka win-win när man försöker få till en träff med en person som man på något sätt ser upp till eller vill ha ut något av. Jag får ofta mail från personer som vill starta företag, som vill ses och nätverka, som vill ha input till skolarbeten eller liknande, och det är omöjligt att tacka ja till alla. Då skulle jag gå på möten hela dagarna och försaka mitt jobb. Det funkar ju inte hur gärna jag än vill. Hur som helst, det är nu tipset kommer: Alexander berättar om en person som hade tagit kontakt med honom och sagt nåt i stil med: “Du har rätt många stavfel på dina sajter, jag kan hjälpa dig gratis men vill gärna att vi tar en lunch och pratar om lite andra grejer då också”… typ… och det ledde till att de idag har business ihop på flera sätt. Så det där med att tänka win-win – Håller sååå mycket med! Smart!

Det är bara att hoppa och lita på sina inbyggda vingar.
 

Idag träffade jag en jättehärlig bloggkollega, nämligen Clara från Bossbloggen, och givetvis pratade vi en del om just bloggar och bloggande, och nu tänkte jag dela med mig av några saker som jag tycker att en bra blogg ska innehålla. Jag känner själv att det är svårt att uppfylla alla punkter men försöker i alla fall att anamma vissa:

• Bloggen får gärna vara nischad inom ett eller ett par områden.
• Gärna en viss personlig touch (jag läser sällan bloggar som ser ut som glossiga modemagasin) så att man “lär känna” personen som bloggar.
• Bra bilder – de behöver inte vara perfekta i ljus och komposition. Bilder kan också vara bra tack vare en skön stämning med människor.
• Inte för långa inlägg, men gärna nåt slags innehåll istället för “Idag har jag gjort det här, och sen det här och sen det här.” Hellre ett ämne med ett start och en conclusion typ.
• Gärna fler bilder så att inläggen lättas upp. (Lättare sagt än gjort)
• Listor är kul och lättläst.
• Att bloggaren är sig själv och inte försöker vara som någon annan.

Vad tycker ni? Det hade varit så kul att höra hur ni andra tänker. Vad gör en blogg bra?
Jag valde lunchställe. Holy Greens. Så klart.
 

… brukar jag säga till Mio. Och idag har jag gjort det. Med besked. Har haft en dundrande huvudvärk, och Mio mår bra och ska till och med hoppa in i sitt gamla fotbollslag och provträna. Han vill så gärna, och det är klart att han ska få göra det. Och huvudvärken som jag tog över bjussar jag på.
Liten pigg kille rotandes i vattenflaskskåpet.