Sociala medier

Jag äter alltid väldigt mycket och bra mat när jag är på semester. Det är liksom halva grejen för mig (för de flesta va?) – och jag älskar faktiskt bufféer. Om det är på bra hotell vill säga, annars gillar jag det inte alls, det ställer liksom större krav på hotellet. Och är det någonting jag kollar innan jag bokar så är det hur maten är. När jag åker med barnen och vi ska hänga mest på hotellet alltså. Anledningen till att jag älskar bufféer är för att jag älskar att lägga på en massa grönsaker (som jag har sluppit skära själv) på tallriken, och sen samma sak när det gäller efterrätten. All frukt! Hur kan det vara så gott?
Så jag äter mycket kyckling (typ nygrillade kycklingfiléer) eller annat kött, en massa olika sorters grönsaker, nån god sås och så nån slags ost. Finns det inte fetaost eller liknande så hittar jag nån Mallorquinsk dessertost. Och sen en massa frukt till efterrätt. Mums. Så här borde man äta alltid. Jag äter väldigt stora portioner, men eftersom det är av bra grejer med många näringsämnen och få kalorier i så mår kroppen jättebra av det. Jag har alltid i bakhuvudet att jag ska få i mig så många färger som möjligt under en dag och att jag ska äta mig mätt varje måltid, utan att stoppa i mig onödiga kalorier. Det betyder att en pizza inte ingår i det konceptet alltså, eftersom det är många kalorier, men att jag däremot kan äta mycket mat för det, men rätt mat. Ni fattar.
Så när jag är på semester är jag i himmelriket – jag får i mig god och nyttig mat! Och jag får det dessutom serverat. Finns det nåt härligare? Är det någon lyxgrej jag skulle kunna tänka mig att ha hemma så är det en kock. Det är väl inte för mycket begärt, eller?
Men nu ska jag gå och träna crosstraining. Utomhus. Sen är det frukost!

Det här kan vara det bästa (och dyraste) mellanmålet ever. Älskar Yogiboost! Jag brukar proppa skålen full med frukter och bär, och sen tar jag lite naturell yoghurt över. Nyttigt (efter omständigheterna, allt är ju relativt) och gott! 0,5% fett och inget tillsatt socker. Men det där med “inget tillsatt socker” spelar egentligen mindre roll. Socker som socker.

På tal om det här med protein som jag ju skrev om häromdagen – det är ju attans vad mycket man behöver när man tränar styrketräning. Som sagt: 2 gram per kilo kroppsvikt. Minst. Vissa säger 2,5 eller 3 gram. Men jag testar först 2 gram. Är intresserad av att bygga muskler men vill ändå inte få i mig 1000 kalorier extra per dag. Ju.
Men så här har jag i alla fall ätit idag:
Frukost: Mellanfil, granatäppelkärnor, Frebacos havreringar
Mellanmål: Kvarg (16 gram protein)
Lunch: Biff Vietnam på Holy Greens (as usual…)  (gissar på 20 gram protein)
Mellanmål: Kvarg (16 gram protein)
Middag: Bananpannkakor på 2 bananer, 3 ägg, 1 skopa proteinpulver, kvarg och hallon. (Ca 70 gram protein. Det ni!)
Totalt: 120 gram protein alltså, och jag ska alltså ha totalt 130 gram om vi går efter 2 grams-principen.

Jag pratade ju om min favoritfrukost innan och hur jag brukar längta efter den. Den här lunchen är om möjligt ännu bättre. Jag älskar den. Holy Greens alltså – världens absolut bästa uppfinning. Om man nu kan kalla en lunchrestaurang för uppfinning. De beskriver själva sin mat så här: “Ekologiskt och närproducerat, nyttigt och gott”. Och det är precis vad det är. Jag har haft många andra lunchfavoriter tidigare, men aldrig innan har jag fastnat för något som varit både nyttigt, gott och väldigt mättande. Älskar Holy Greens och hade gärna ätit där varje dag ♥

Jag är typen som fastnar för en sak, och så kör jag det till 100%… tills jag tröttnar och hittar nåt nytt. Just nu, och sen säkert ett år tillbaka (?) har jag kört på typ samma frukost: Mellanfil, granatäpplekärnor (frysta som jag tinar) och Frebacos flingor (de som man blir mobbad för eftersom de ser ut som hundmat). Och så min last till det: konstgjort socker. Och förutom det sista så är det nyttigt, gott och väldigt mättande. Jag längtar alltid efter frukost.

Det är vanligare än jag trodde – att man inte vill gå till gymmet när man som mest behöver det, dvs. när man är otränad och överviktig. Och jag ska inte säga att “Joooo, det kan du göra, det är ingen som tittar på dig” för det är en känsla man har, det fattar jag.
Men jag har däremot ett annat tips: Skit i gymmet tills du känner dig i lite bättre form. Börja promenera eller powerwalka istället. Det kan du göra och fortfarande vara ganska inkognito… och sen när du har gjort det ett tag så kommer du känna dig mycket bättre och kanske kan våga dig in där på gymmet. Och lite sant är det faktiskt – att de flesta inte kommer att se dig eftersom de har fullt upp med att fokusera på sin egen träning.
Men man måste inte heller gå till ett gym om det handlar om att gå ner i vikt till exempel, då är lågintensiv och långvarig träning alldeles toppen. Sen borde man förstås kombinera med lite styrka också men det finns många sätt att göra det på, det viktigaste är att börja röra på sig om man inte redan gör det! För hälsan om inte annat.
Det går utmärkt att bygga styrka utomhus med egen kroppsvikt. 

Nu är det dieternas högtid. Januari – det är månaden då alla ska bli mer hälsosamma. Och det är ju bra. Problemet är att man gärna letar fram nån ny diet. Nån diet där man förbjuder saker, går ner jättemycket i vikt i början, utlovas nån slags kemisk process tack vare att man bara äter det och det… och så vidare. Jag har också testat en massa olika kostupplägg och dieter genom livet men har insett att det är helt idiotiskt. Nä, det är inte idiotiskt om man påbörjar en “diet” som man tänker sig att man ska hålla livet ut. Om det så att säga mer är ett nytt kostupplägg för att man vill ge kroppen bra bränsle. Då är det ju alldeles toppen. Men när man kör en strikt diet som man inte klarar att hålla mer än max ett par månader – ja men då är jag starkt emot det. Varför? För att det funkar ju inte. Såvida det inte handlar om att man ska vara fit i ett par månader bara.
Så här – alla (okej väldigt många då) säger: “Det är enda sättet för mig, inget annat funkar. Jag måste köra en ordentlig diet för att klara det”. Men då undrar jag: Varför håller man fortfarande på då? Om det ändå har funkat menar jag? För när du säger “att det funkar”, menar du då att du går ner i vikt och sen kan hålla det i några månader, och i bästa fall ett år? Är det “att det funkar?” Det känns som att lägga ner otroligt mycket energi och pengar på nåt som för det första kräver mycket av en i form av förbud och planering, och som för det andra bara funkar medan man håller på med det. Och så fort man släpper det så är man tillbaka igen.
Missförstå mig inte – jag fattar grejen! Jag fattar att man är en “allt-eller-inget”-person som gärna går all in eller inte alls, absolut, men det jag önskar är att vi tänker lite längre. Vem vill jag vara om ett år? Om två? Lyfter du blicken så, så är det lite lättare att tänka att det kanske inte är så nödvändigt att hoppa på ännu en diet. Och att det kanske funkar bättre att lägga om kosten på riktigt. Det fina med det är att även resan kan vara rolig. Njut av resan så blir allt mycket enklare!
Nu är det veckotidningarnas peak för “testa nya dieten”
 

God morgon denna stora strumpbyxeinhandlardag (Kan det vara så att den 30:e december slår försäljningsrekord i strumpbyxeförsäljning?)
Jag har formulerat ännu ett nyårsmål: Jag ska fortsätta – och ännu mer – lita på min magkänsla. Speciellt när det gäller relationer. Yrkesmässiga som privata. Känns det inte helt rätt i magen och jag måste börja försvara (inför mig själv) nåns dåliga humör, oengagerade beteende, arrogans eller vad det nu kan vara – ja men då är det lika bra att så snabbt som möjligt klippa banden. För det slår aldrig fel. När man blickar tillbaka så såg man det långt innan man gjorde slag i saken så att säga. Och det om nånting slösar engergi. Men sen vill jag inte för den sakens skull bli mer fördomsfull, och döma folk innan jag vet. Därför är det bästa att fråga. Fråga om det jag upplever stämmer. Så det är mitt nyårsmål – lita på magkänslan, fråga om det känns fel och klipp annars.
Men nu säger min magkänsla att jag måste rusa. Ska handla strumpbyxor (förstås), hämta papper på Minc som ska till revisorn, åka till revisorn, påbörja en ny budget som ska vara klar på söndag kväll… och… bäst av allt: bebisgosa med lilla Lily. Och såklart prata med mamma Maria också.

Nu är det snart nytt år, den tid på året då vi alla lovar våra kroppar en massa bra grejer. Många gånger handlar det om att gå ner i vikt, och många gånger vill man påbörja en ny, strikt och tydlig diet. För att det är lättare att komma igång och få resultat då. Speciellt om man är en “all in”-människa. Jag har själv testat en massa olika grejer tidigare i mitt liv; LCHF, GI och Gudvetvad. Och visst – det funkar… om man äter färre kalorier än man gör av med. Det är inte svårare än så. Man skulle alltså inte behöva komplicera det med en diet för att lyckas.
Men så är det som sagt enklare för många att starta med hjälp av tydliga riktlinjer, man lyckas liksom bättre då. Fast jag skulle ändå vilja att du tänker igenom det en extra gång innan du hoppar på en ny (dyr och komplicerad?) diet. Om du tänker efter – har du verkligen lyckats med ett långsiktigt resultat tidigare? Eller är det bara de tre – sex första månaderna som har gått alldeles utmärkt, för att du sen har hamnat tillbaka i det gamla mönstret igen på grund av bröllop, semester, nytt jobb eller nya rutiner av någon annan anledning?
Tre bra anledningar till varför du inte ska hoppa på en ny diet:

1. Se det ur ett större perspektiv. Vart och vem vill du vara om 1-3 år? En sund och normalviktig människa? Ok, då har den här första tiden – som dieten skulle få dig att komma igång – väldigt liten påverkan totalt sett.
2. Förbud skapar längtan! Allt som din diet kommer att förbjuda kommer vara sånt som du längtar efter, och det finns risk att du börjar kompensationsäta det (i mängder) sen när du har gett upp.
3. Om du går på en tydlig diet är det väldigt lätt att “råka” misslyckas lite. Det kan vara så enkelt att du blev bjuden på middag nånstans och så var det svårt att pilla bort sånt som du inte fick äta. Och misslyckas du så är det väldigt lätt (ja speciellt om du är den där allt-eller-inget-personen) att strunta i det. Ingen mår bra av att misslyckas. Och ju mer man känner sig misslyckad desto lättare är det att ge upp.
4. Det är ofta komplicerat och svårt att hålla en diet  i längden. Först måste du inhandla en massa nya livsmedel, du måste planera alla dina måltider och det blir väldigt svårt att vara spontan.
5. Besatthet! Det är lätt att bli besatt av både mat, snacks och vågen.

Jag kommer att lägga upp ett tydligt och bra schema sen, som varken är strikt, dyrt eller komplicerat, och som faktiskt skulle kunna hålla livet ut. Stay tuned…

Brukar du bli sjuk så fort semestern startar? Det är faktiskt inget orättvist och slumpartat öde som drabbar dig utan det har sina logiska orsaker. Först och främst – långvarig stress på för hög nivå är negativt. På många plan. Kan vi vara överens om det? Och det är klart att när kroppen är stressad så kickar ju allt igång och fokuserar på att hantera just stressen. Men sen, sen när du – pang – över en natt (när ledigheten startar) lugnar ner dig och landar, ja men då kommer sjukdomen som ett brev på posten. Hur ska man nu undvika det här då? För ibland är det ju oundvikligt att stressa.

1. Se till att ha luft i vardagen. Boka in lite tid mellan dina möten och åtaganden. Först och främst så kan möten dra ut på tiden (med resultatet att du är sen hela dagen och går omkring och känner dig stressad för jämnan), och sen så är det också bra för att du ska hinna varva ner emellan.
2. Sov! Sov! Sov! Sov åtta timmar per natt! Sömn är viktigare än “egentid när barnen har gått och lagt sig”. Att sova är egentid och viktigare än de där två sista timmarna med slösurf eller tv-tittande.
3. Varva ner – försök att planera så att du inte går från ett tempo på 190 km/ h till 30 km/ h på bara några timmar. Nedvarvning kräver dock lite planering som är värt att börja tänka på redan någon månad innan ledigheten.
4. Drick vatten! Även om du häller i dig kaffe och en massa annat – så drick mycket vatten också. Lite då och då under hela dagen. Det funkar inte att hälla i sig en liter på morgonen och så är man färdig, nej du behöver lite under hela dagen.

Om du ändå blir sjuk, dunderförkyld, ja men grattis – då är du i alla fall klar med det viruset för i år!