Det behöver inte alltid vara”perfekt”
Det finns en del människor som tycker att det är viktigt att påpeka när någonting inte är rätt, och som gärna vill tala om hur det ska vara. Hur perfektion ser ut i en övning till exempel. Och det är väl inget konstigt med det egentligen. Jag kan till viss del förstå det och tänker lite på när små barn sitter i ett klassrum och viftar med handen högt uppe i luften: “Jag kan, jag kan!” Men när det kommer till träning och gym så tycker jag att man ska vara försiktig, för man vet nämligen inte alls vad personen har för förutsättningar.
Jag tänkte på det i söndags, när jag körde knäböj. Jag berättade ju för några dagar sen om om när mitt benpass gick dåligt, och idag hade jag fokus på något som jag måste lära mig ge mer av: Explosivitet och jävlar-anamma. Jag är en uthållig typ som kan köra på huuuur länge som helst, men när det kommer till väldigt tunga grejer (speciellt när jag har det på axlarna och det måste upp) så har jag respekt. Jag är lite mesig där kan man säga. Så jag behöver snarare explosivitet och lite “skitighet” än perfektion ibland.
Så i söndags då, när jag körde om mitt benpass, som inte lyckades häromdagen, så bestämde jag mig för att nu jäklar. Vilket gjorde att under de två sista repsen så “vobblade” jag lite med höften. Men det var okej. Jag hade kontroll på det och fick träna det som jag skulle: explosivitet och “nu jäklar ska jag ta den”. Men i boken så är det inte rätt, men det behöver inte alltid vara det heller.
Det är en av de viktigaste kunskaperna jag fick med mig på min PT-utbildning: Det finns basövningar och rätt sätt att göra de på, men sen har vi alla olika förutsättningar och syften med vår träning så det är ofta svårt att säga att något är rätt eller fel om man inte vet vad personen framför sig har för syfte.
3 vanliga grejer som gemene människa kan tro är “fel” sätt:
- När man kör “cheating” i till exempel biceps curl – dvs. säga när man med hjälp av kroppen “kastar” upp hantlarna eller stången och sen håller emot på vägen tillbaka. Det här gör jag ibland när jag är helt slut i muskeln men vill köra ut det allra sista.
- När man snabbt och ljudligt smäller upp benen i leg extension-maskinen, så att det låter högt varje gång man toppar. Det här är ett bra sätt att träna explosivitet.
- När man kör knäböj som inte går ner under 90-gradig vinkel. Har man inte mer rörlighet än så, så är det där man ska stanna. Man ska inte gå ner längre än att man kan bibehålla en rak rygg med naturlig svank.
I söndags klarade jag mitt benpass med nöd och näppe. Och allt var tack vare mitt “jävlar anamma”??