Res-ångest och katastroftankar

Ångesten inför en resa, när jag ska åka ifrån mina barn, är grym! Den ligger liksom där som en grå dimma över hela härligheten och stör. Jag tror att jag tillhör en av de mest patetiska inom det här området. Katastroftankar tänks (Vågar inte ens uttala exakt vad), tankar som “Äsch, vad ska jag iväg på den här resan för?” och liknande dyker upp, och så tänker jag “Hur ska de klara sig? Tänk om de kommer få ont i magen av saknad” och så vidare. Jag vet, jag vet… de kommer klara sig utmärkt med sin pappa. Och jag kommer också klara det. För det fina i kråksången är att när jag väl är på väg, och lämnar svensk mark, så släpper det successivt. Väl? 
Hur som helst, ångest eller inte, nu åker jag till San Francisco. Med Norwegian. Tror att det innebär wi-fi ombord! Och DÄR kom sms'et som jag inte ville ha: flyget från Oslo fyra timmar försenat. Det innebär alltså 6,5 tim väntan i Oslo, istället för 2. Yey!
 

0 thoughts on “Res-ångest och katastroftankar

  1. Jodå, jag vet precis hur det känns. Fina Mio och Alvin kommer ha det jättebra och det kommer du med. San Fransisco är en underbar stad! Jag bodde där i två år och älskar den!
    Kram
    Ingela

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *