År: 2015

Oslo flygplats – Så jäkla tråkig! Den är inte stor nog för att spendera sex timmar på. Har ätit, shoppat bok (Äntligen ska jag läsa “Wild”. Blev det inte på bio så fick det bli i bokform), fikat, gått omkring, jobbat lite, Skypeat med Mio (Underbara unge), pratat i telefon med nyförälskad väninna (Roligast av allt ju) och… tja… tittat rakt fram. Har ont i nacken av tungt handbagage men skiter i det och ska nu bege mig ut på en powerwalk här i hallen. Folk kommer tycka att jag är knäpp. Det är ok!
 

Ångesten inför en resa, när jag ska åka ifrån mina barn, är grym! Den ligger liksom där som en grå dimma över hela härligheten och stör. Jag tror att jag tillhör en av de mest patetiska inom det här området. Katastroftankar tänks (Vågar inte ens uttala exakt vad), tankar som “Äsch, vad ska jag iväg på den här resan för?” och liknande dyker upp, och så tänker jag “Hur ska de klara sig? Tänk om de kommer få ont i magen av saknad” och så vidare. Jag vet, jag vet… de kommer klara sig utmärkt med sin pappa. Och jag kommer också klara det. För det fina i kråksången är att när jag väl är på väg, och lämnar svensk mark, så släpper det successivt. Väl? 
Hur som helst, ångest eller inte, nu åker jag till San Francisco. Med Norwegian. Tror att det innebär wi-fi ombord! Och DÄR kom sms'et som jag inte ville ha: flyget från Oslo fyra timmar försenat. Det innebär alltså 6,5 tim väntan i Oslo, istället för 2. Yey!
 

Nu ni! Idag har jag anmält mig till grundkurs i Salsa. Hade som nyårsmål förra året (Jaja, bättre sent än aldrig…) att införa dans som en en av mina träningsformer. Det är ju så mycket roligare att träna nåt som inte känns som träning än att… träna som sånt som känns som träning. Makes sense? Hur som helst, 11 juni smäller det. Jag har bott i Spanien i flera år men aldrig, och då menar jag verkligen aldrig dansat salsa.
Lite så här tänker jag att jag ska se ut efter 2-3 gånger:
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=oRDD9YTV8ts]

Födelsedagen igår var hektisk lyckad! Tack alla inblandande. Ni är fina ♥
Nu är jag alltså 42 år. Jösses! Och den viktigaste av alla insikter har jag fått det här fyrtioandra året: Sömn är viktigt! Skitviktigt. Jag har alltid varit en sån där som tycker att sömn bara är nåt nödvändigt ont som måste avhandlas, men helst inte för många timmar. Jag har liksom aldrig behövt sömn. Har jag trott. Vilken idiot jag har varit.
Jag tror att insikten kom till mig när jag lämnade mitt förra företag Foap (Kan ha varit en av de mest ledsamma och deprimerande händelserna i mitt liv, förutom sånt som rör barn, familj och sjukdomar förstås). Då insåg jag att jag behövde göra allt jag kunde för att göra det bästa av situationen. För att stå ut liksom. Någon sa till mig att det var extra viktigt att sova. Jag lydde det rådet där och då, men sen har jag haft mina svackor…  Fram tills nu. Nu sover jag som aldrig förr. 7-8 timmar varje natt. Jag är svinnoga med att gå och lägga mig tidigt, helst med barnen, så att jag är pigg och skärpt om dagarna. Jag behöver all energi jag kan få just nu eftersom det är många pusselbitar som ska på plats både här och där, samt inte minst för att jag är uppe på nätterna och tar blodsocker på Mio. Sova är verkligen DA SHIT! Den som inte sover är korkad.
Ja ja, det tog mig 42 år att förstå det, så all heder åt er som tar det till er tidigare. Grattis!God natt!
 
 
 

Sådärja. Morgon-födelsedagsfirad av de två bästa killarna i världen. Som har gått runt alldeles själva, med mig utanför butikerna, på Emporia. Resultatet: En superrosa topp (Jag är rätt säker på att de vill matcha mina 3000 svarta, gråa och vita plagg med något mer… uppiggande), ett silverarmband och två… randiga (Jaja, där tyckte de tydligen att jag skulle fortsätta på ett vinnande koncept) toppar.

Tänk va! Tänk att Blankens.com kör födelsedags-REA idag. Bara för mig. Tackar! Nya skor på intågande här. Och Grattis (till mig) på födelsedagen. Nu ska det spa'as med bästa Jo-Jo.

Skossingar från Blankens.com – Fina! 

Jag har haft en hektisk dag med möten, möten och återigen möten. Så många möten och alldeles för tajt schema att jag kom för sent till några av dem. Men som grädde på moset, eller kanske pricken över i, så hade jag en förbaskat trevlig lunch på Swedbank med ett gäng företagsledare samt Swedbanks koncernchef Michael Wolf (som folk tydligen refererar till som Kristin Kaspersens nya kille. Förutom att han är en höjdare inom bankvärlden då). Jag gillar när man får inblick i andras världar, och inser att det är väldigt långt mellan mitt bolag (mina bolag) och de där kostymklädda äldre herrarnas bolag som bara omsätter runt 100 miljoner kronor. Ja det var så de själva uttryckte det. Bara 100 miljoner kronor. Jahapp, där har man ju en bit kvar tänker jag.
I övrigt så pratade vi, och framförallt då Michael Wolf, om Malmö, räntor, bostadsmarknaden och banker. På ett väldigt avslappnat och förståeligt sätt. På ett sånt där sätt som inte gjorde att jag kände mig dum och mindre vetande. Bra kille! Duktig. Att lägga sig på en nivå så att publiken förstår och blir intresserade är ett väldigt smart drag. Lika smart som att komma dit utan slips. Älskar när folk tänker till så där. Heja!
Lägger mig nu med sinnessjuk huvudvärk och håller tummarna för att den är borta i morgon. På min födelsedag! 🙂 God natt!

Jag får ofta höra att jag är grym på att nätverka, att jag är ett socialt geni. Det är på ett sätt fina ord. Tack! Men på ett annat sätt låter det lite fult. “Grym på att nätverka” låter uträknande och utnyttjande. Som om man hänger med folk just för att samla kontakter och “nätverka”. Typ: “Jag var på en supertrevlig tillställning igår och fick åtta värdefulla kontakter”. Nä usch. Inte så. Sån är jag inte. Alls.
Sen, när det gäller nya människor, om jag skulle komma in på ett ställe där det enbart finns okända människor som alla står i klungor och pratar, och som inte har som mål att träffa nytt folk – ja då är jag inte ett dugg genialisk i mitt nätverkande. Jag kan inte tänka mig nåt värre än att tränga mig in i ett sällskap, avbryta och be om att få vara med och leka. Nej, det är inte alls min grej. Jag behöver känna till folket lite. I alla fall några stycken. Eller så måste det vara ett event där det är uttalat att man ska nätverka. Eller kanske i ett land och sammanhang där det är välkomnande att tränga sig på, och där folk verkligen förväntar sig att man ska träffa nytt folk. Som typ nästa vecka då jag ska till SÄN FRÄN. Fasiken vad kul det ska bli. Jag är så sjukt nyfiken på San Francisco. Jag tror att jag älskar det. Japp, jag har enormt höga förväntningar. Jag har bokat in några events och har dessutom bokat kaffe-dejter med en massa folk. Jag dricker inte ens kaffe men tänker att det är bra att NÄTVERKA när jag nu är där. För den sortens nätverkande är jag minsann bra på. Grym! Hur jag kan vara det? Det handlar bara om en sak: Intresse! Jag är, på riktigt, intresserad av andra människor och är därmed en fantastisk lyssnare*. För det finns få saker som folk gillar så mycket som att bli lyssnade på. Det skulle i såna fall vara att få beröm, att höra hur bra man är. Det finns ingen som inte gillar det.
*Jodå, det finns undantag. Människan måste vara intressant på ett eller annat sätt för att få mig intresserad. Det har varken med titel, inkomst eller bakgrund att göra utan snarare om hur mycket man bjussar på sig själv. Jag är en social katastrof när det kommer till att umgås med människor som jag finner ointressanta. Mitt ointresse skulle kanske gå att dölja, men jag orkar liksom inte utan vänder hellre om och går. Eller blir trött.

Jag började blogga 2005 och har sen dess bloggat i omgångar. Det började med att jag bloggade om kläder och mode, fortsatte med lite mixat om barn och vardag, gick över till mer jobbrelaterat och la sen ner. Tappade lite sugen där ett tag, men nu, ett år senare så är jag alltså sugen på att ge mig ut där igen. Vi får se vad det leder till. Lovar ingenting, så våga inte ställa några krav 😉 Men nu kör vi! I am back! Hoppas du tycker att det är lika kul som jag. Den här gången kan man förvänta sig en blandning av insikter, jobb, relationer och annat.
Det här är mitt sommar-jag. Alltid redo för en joggingtur eller powerwalk. OM det är fint väder vill säga, inte om det är regn eller storm. Då bangar jag. Men ge mig bara lite hyfsat väder så är jag aktiv som få. Just nu går jag till och från kontoret varje dag, 1 timme dit och 1 timme hem. PW. Älskar det!