År: 2015

Imorgon ska vi ha PT-praktik och jag är hur nervös som helst. Hjälp! Vi kommer att “jobba” 9-17 och ha tre riktiga kunder under den tiden. Resten av tiden kommer vi kunna öva på sånt som vi känner att vi behöver öva på inför provet som är snart. Det är det slutgiltiga provet, både teoretiskt och praktiskt, och det som ger mig min licens. Om jag klarar det vill säga. Börjar bli så där nervös igen. Men en sak i taget att vara nervös för. Först är det som sagt morgondagen, men jag ska bara försöka slappna av i det. Hur svårt kan det vara? Vi kan det ju nu tänker jag… Det handlar bara om att applicera det som vi har lärt oss på någon helt okänd. Mest pirrigt av allt är att jag råkar veta att det kommer en del andra PT's dit, dvs. PT's som redan är utbildade och jobbar. Och så ska jag PT'a dem liksom. Herregud. Ja ja, lugn och fin, allt kommer att gå bra. Intalar jag mig. Wish me good luck!
PS. Det är fan svinonödigt att vara nervös inför morgondagen. Bättre att spara den nervositeten till provet. Eller inte. Jag vet inte. Önska mig bara lycka till.
Mina PT-kollegor under ett maxpulstest. 

Jag är så otroligt glad över allt jag har lärt mig på utbildningen och att jag valde att gå den trots att schemat minst sagt har varit hektiskt. Vissa gånger (som i morse till exempel) har jag fått gå upp 4,30-5,00 för att hinna med både barn, jobb och utbildning. Och kvällarna har bestått av matlagning, hemmafix (med allt vad det innebär) och häng med barnen för att sen också gå och lägga mig samtidigt som dem. Och så den här helgen då – den sista – så blev det lite meckigt, men ändå väldigt bra. Ena dagen hos kusinerna i Helsingborg och andra dagen (idag) hos mormor. Ja barnen har haft en härlig helg. Och nu ska vi adventspynta, lyssna på julmusik och baka pepparkakor. Bara göra det som barnen vill att vi ska göra med andra ord. Så det innebär en väääldigt tidig morgon imorgon med. Men det är som sagt såå värt det. Jag är så himla glad att jag valde att gå den här utbildningen, som har gett mig så otroligt mycket. Det är en – relativt sätt – kort period i livet, men som ger så ofantligt mycket.
Kul att vara med moster polis 🙂 
 

En av de fina grejerna med den här PT-utbildningen (som jag ska iväg på idag också) är att jag nu vet exakt hur man ska göra för att bli snabbare, kunna springa längre, få större muskler och så vidare. Det är så himla häftigt att det liksom bara finns ett sätt (sen kan man så klart välja olika metoder, men alla utgår från det sätt som är rätt så att säga) på hur man ska nå den framgång man vill. Och att jag – och alla mina kurskollegor – nu vet exakt hur man gör. Idag ska vi agera PT åt en av våra kollegor och sen tvärtom, att jag får bli tränad av en PT alltså.
Maxpulstest alltså – vilken bra grej. Plötsligt vet man så mycket. Måste ha en pulsklocka!Det här med att göra träningsprogram åt sina kurskollegor – Oj vad bra det är. Man lär sig jättemycket när man plötsligt är lämnad all alone (Ja för ofta är det hemläxa) och ska tänka själv. Här är en del av ett program till en person som vill lyfta tungt, och få större muskelvolym.PS. En metod som vi testade häromdagen, för att få större muskelvolym: Cluster. Den går ut på att man ska lyfta 90% av sitt max 1 gång, vila 10-15 sek, lyfta 1 gång, vila 10-15 sek, lyfta 1 gång etc. i fem repetitioner, sen är Set 1 klart. Efter det kör man 4 likadana set, dvs. totalt 5 sek med 5 repetitioner i varje. På så sätt kan man höja sitt max. (Dvs. den tyngd som man klarar att lyfta endast 1 gång). Det finns en uträkningsmodell på hur man räknar ut sitt max, och sen tar man alltså 90% av det.

Nu har vi lärt oss maxpuls också. Hur man når upp till sin egen maxpuls (som så klart är individuell och som inte har någonting med vilken kondition man är i att göra utan är genetiskt betingad) och hur man sen kan köra intervaller på olika nivåer (typ 80-90% av sin maxpuls till exempel) och verkligen veta vad man gör och hur hårt man kör. Man får liksom nånting att förhålla sig till och kan därmed öka och bli bättre på ett helt annat sätt. Vi körde också tröskelpass, dvs. pass där man hela tiden ligger på gränsen till mjölksyra och på så sätt höjer tröskeln. Så himla kul!
Jag har med andra ord kommit på att det här med pulsklocka är bra grejer! Vi har nån slags rabatt genom utbildningen så jag ska faktiskt kolla upp det.

Det här är så otroligt coolt! En sån här liten boll (den är i storlek med en clementin och rätt fast och stabil) kan göra under, fick vi lära oss på PT-utbildningen igår. Vi gjorde först ett test där vi fick ställa oss med raka ben och luta oss framåt, neråt så långt vi kunde komma. Ni vet så att man till slut, om man är rörlig nog i baksida lår bland annat, når ner till golvet.
Sen tog vi den där bollen, rullade den 30 sekunder under varje fot. Det gjorde svinont på sina ställen och där skulle man gärna rulla lite extra. Efter att ha gjort det 30 sekunder på varje fot så testade vi att luta oss framåt, neråt igen – och kom ungefär 1 dm längre. Helt galet! Av fotmassage??
Hur kan det bli så här nu då? Jo det är så här att det är bindväven man masserar, och man vet inte helt varför det ger så bra resultat, men troligtvis så har den knögglat till sig eller klistrat ihop sig nånstans – ja bindväven alltså – och när man masserar så släpper det upp, och voilà så är man mer rörlig. Man forskar fortfarande på huruvida det har en bestående effekt eller inte, men det fina är ju att om man gör det här innan till exempel marklyft – ja men då kommer man ju längre ner i rörelsen och blir både rörligare och starkare av det.