Ja precis så skrev min vän och kompanjon Alex igår. Hon ska nämligen hänga med mig nu på morgonen – till tingsrätten. Vi ska äntligen (ja men det blir ju äntligen eftersom det först nu sker officiellt och resan dit har varit väldigt lång. Och jobbig!) begrava NewsHubby på riktigt.
Lite sorgligt är det förstås, men det är ändå resan dit – eller framför allt innan resan dit började – som har varit det jobbiga. Det jobbiga är när man är i den fasen att man greppar tag i något men inte riktigt orkar hålla kvar i det längre, men så gör man det ändå, av olika anledningar. Det är (förutom sjukdomar) något av det mest tärande en människa kan vara med om tror jag. Det är mycket bättre med tydlighet och tagna beslut, än veligheten dit. Jag tänker på det när folk pratar om att separera eller skilja sig, man liksom hör att det är slut för länge sen, men så klamrar de sig fast ändå. Kanske av ekonomiska skäl och andra “det kommer aldrig funka”-skäl. Men det gör det! Jag lovar! Det funkar! Det löser sig alltid! Det enda som inte är bra är när man klamrar sig fast för länge. För det är så otroligt tärande.
Men nu – to the court! Jihaaa! 😉 (eller nåt)