Följetongen om att bli hemskickad från sjukhuset: Förlossningen
Jag har ju berättat tidigare om att vi har blivit felaktigt hemskickade från sjukhuset flera gånger. Ena gången var när Mio hade en tumör i ryggen. En annan gång var när jag skulle föda honom:
Mina värkar började komma smygandes klockan 13 på BF-dagen, och jag tyckte att jag jobbade mig igenom de rätt bra hela kvällen och natten. Klockan 5 kände jag att det var dags, så vi åkte in till BB. När vi kom in gjorde de lite undersökningar och skickade sen hem oss med orden: “Vi ses imorgon kväll, då kan ni komma tillbaka”. Och så sa de att jag skulle ta en Alvedon och att vi båda borde sova så att vi kunde vara pigga kvällen efter. “Det kan ta tid att föda barn”. Vi kom hem klockan 6. Jonas somnade – ja men vi tänkte ju att det var bra. Det hade de ju sagt. Klockan 7,00 kände jag att någonting väldigt märkligt hände. Det tryckte och tryckte så jag väckte Jonas och sa att det var nåt konstigt som hände. Samtidigt tänkte jag att jag tydligen var den enda människan på jorden som inte klarade av att föda barn. Den där känslan när det bara tryckte neråt (och krystvärkarna började, det fattade jag ju inte då) var fruktansvärd eftersom jag var hemma och visste att jag skulle gå minst 12 timmar till. Klockan 7,08 ringde vi ambulans. Förlossningen hade liksom startat, och ni som har varit med om det vet vad som händer då. Det blöder. Mycket! Vi hade nära till sjukhuset men ambulansen sneddade över trottoaren i vår vändzon. När vi kom fram sa de till Jonas: Hon föder nu! Och när vi kom in på sjukhuset drog de av mig byxorna, konstaterade att förlossningen hade startat, la en jacka över mina ben och körde in mig i förlossningsrummet. Jonas svimmade, men fick saft och vaknade direkt. Det gick så fort alltihop att Mio inte riktigt hann med. Hjärtljuden blev långsammare och långsammare och när de kopplade elektroder på huvudet (heter det så?) så jag hörde bara hur de sa: “Vi måste ta ut honom med sugklocka NU”. En läkare kom inrusandes och tog ut honom med tång. Efteråt frågade jag varför man kallade de där grillbesticken för sugklocka. Men det blev så bråttom och tack vare att just den här läkaren kunde konsten med tång, så beslutade han att det var snabbast och säkrast att göra så. De hann bara inte informera om det. Klockan 7,28 föddes Mio. Herregud vilken känsla det var. Första barnet. Shit ♥
Han mådde bra när han väl kom ut, men skapade dramatik redan från start.
