Jag vet att det kommer att gå bra, jag vet att jag kommer att ha det fantastiskt och jag vet också att de kommer att ha det jättebra här hemma. Det är inte det jag säger. Det jag säger är att tiden nu inför är svinjobbig. För att all världens katastroftankar dyker upp. Och de har ingenting att göra med huruvida mina barn kommer att klara sig eller inte. Det är nåt helt annat, och de finns där oavsett det kommer att gå bra eller dåligt. Men tackar för tröstande ord. Ni är fina ♥
I övrigt så träffade jag bästis-Peter idag:
-Hur är läget, Alex?
-Bra. Så jäkla trött (no shit) och ont i huvudet bara…
-Jag ser det. Verkligen.
Det är fint med ärliga vänner. Jo men jag menar verkligen det, hur hård sanningen än kan vara.