Det har varit väldigt svårt med Mios diabetes på sistone. Det känns som att han har kommit ur sin smekmånad och plötsligt behöver mycket mer insulin. Och det svåra med diabetes är just att hitta rätt dosering varje dag. För om han tar för mycket insulin så blir han låg (och svimmar till slut om han inte får socker. Enda sättet att väcka honom då, vilket man vill göra innan han hamnar i koma, är med socker eller akutspruta) och tar han för lite så blir han hög och blir förgiftad (vilket är livshotande). Så det handlar om balans. Och just nu är den väldigt svår att hitta den där balansen. Samtidigt så har han varit dålig igen, i två dagar. Vi ställde ju om shunten för några veckor sen och det blev ju bättre. Men de senaste två dagarna har han haft jätteont i huvudet så jag vet inte om det har blivit för bra kanske – att den nu har nått sin nya inställning totalt och att det blev för mycket – eller om det bara är tillfälligt. Hoppas förstås på att det bara är tillfälligt. Håller tummarna väldigt hårt för att han är bra och kan gå till skolan idag.
Att ställa om shunten är en enkel sak – man gör det med en magnet utifrån – men det är inget man bara kan göra hur som helst eftersom det ändrar trycket i hjärnan, vilket kan ta lite tid. Så man måste liksom invänta och se resultatet under ett par veckor…
Älskade lilla hjärta. Kramar till er.
Åh, så jobbigt det känns i hjärtat trots att jag varken känner dig eller Mio. Vet bara att det kan vara en sån usel grej att leva med och att barn ska behöva uppleva det känns så himla orättvist 🙁
Ja fy vad det är uselt! Så himla, himla jobbigt för honom… Tack ?
Vet precis hur det är då både jag och fjortonåriga dottern har diabetes. Det är en evig bergodalbana. En sjukdom som är mycket jobbigare än vad man kan tro ?
Jag fick det när jag var 22 så har inte haft det som liten. Det är ju tyvärr något man lever med hela tiden. Få ett jämnt blodsocker är nästan omöjligt.. stackars Mio har ju haft så mycket annat jobbigt i sitt liv också!